Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

skaran i Björneborg i september 1888. 514 Lindborg, som kom att stanna fyra
år i staden, 515 beskriver själv arbetet i Björneborg under den första tiden:
Verksamheten fortsattes sedan under Guds rika välsignelse och det var ingenting
ovanligt att 10 à 12 personer begärde förböner söndagligen vid aftonmötena. Och då
man besinnar, att verksamheten bedrefs med tillhjälp av tolk, är det förvånande att
vi så snart kunde bilda församling på 80 personer, t.o.m. vid enskilda möten i
hemmen frälste Gud själar genom att använda tolk. 516
Den första finskspråkiga metodistförsamlingen var nu ett etablerat faktum. 517
Motståndet mot den metodistiska verksamheten blev emellertid starkt i Björneborg.
Förmodligen kan detta motstånd beskrivas som det starkaste motstånd
metodistisk verksamhet upplevt någonstans i Finland överhuvudtaget. Enligt
Lindborg var det en prästman, vilken även var redaktör för tidningen
Satakunta, som gick i bräschen för agitationen emot honom och metodismen.
518 Det blev mycket oroligt på möten och sammankomster. Vid ett till-
514
515
516
517
518
180
Mäki-Mikola 1983, s 53; NB nr 11 1888, s 132.
Lindborg 1910, s 48.
Lindborg 1910, s 44. När Lindborg i självbiografin talar om ”en församling på 80
personer”, avser han den klass som grundades i september 1887 och som snabbt
tillväxte i fråga om medlemsantal. När församlingen grundades i september 1888
bestod den av sju personer i full förening. SMA Helsingfors, Björneborgs metf
kvkfprot 17.9. 1888.
Enligt Mäki-Mikola skulle Björneborgsförsamlingen redan från första början vid
grundandet ha varit uttalat finskspråkig, men vad han egentligen bygger detta
påstående på förblir oklart. Mäki-Mikola 1983, s 54. I sin rapport till Nya Budbäraren
i maj 1888 uppger Lindborg att medlemmarna ”i föreningen” till största delen
var finskspråkiga. Med ”förening” avser Lindborg här förmodligen den klass
som grundats året innan, för i kvartalskonferensprotokollet 17.9. 1888 använder
han helt uppbart orden ”förening” och ”klass” för att beteckna samma sak. NB nr
6 1888, s 71; SMA Helsingfors, Björneborgs metf kvkfprot 17.9. 1888.
Prästmannen i fråga var Reinhold Grönwall. Lindborg 1910, s 45; Mäki-Mikola
1983, s 43-45, 47-48, 50; SMA Helsingfors, Björneborgs metf kvkfprot 17.9. 1888.
Noteras bör att Grönwall inte var medlem i Evangeliiföreningen, i alla fall förekommer
hans namn inte i Koskenniemis medlemsförteckning över präster inom
rörelsen 1873–1895. Koskenniemi 1967, s 291.