Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

detta inte att han slutade arbeta i missionens tjänst. Han flyttade från Kotka
sjömansmissionsarbete, där han hade verkat i ett års tid 1910–11, till Trångsund
där han startade upp en ny sjömansmission på eget initiativ. Liksom i
Valkom fanns även i Trångsund en läsesal och en möteslokal. Lindborgs hustru
och dottern Elsa bidrog med sång och musik vid sjömansmissionssamlingarna.
Under vintrarna reste Lindborg runt i Norden och samlade in medel till
verksamheten. Lindborgs arbete måste ha blivit uppskattat av sjömännen, för
de samlade in medel till inköp av en motorbåt åt predikanten. 795
Predikanternas intresse för sjömansmission även i Finland måste ses mot bakgrund
av den betydelse som verksamheten bland sjömän traditionellt hade
haft inom den metodistiska missionen. Under 1800-talet hade åtskilliga nordbor
blivit omvända genom den sjömansmission som bedrivits i Amerika och
England. Arbetet bland sjömännen i de finländska hamnarna visar även att det
inte alltid primärt var församlingsetableringar och ökning av medlemskapssiffror
som predikanterna var ute efter. Många av de sjömän de mötte genom
arbetet var utlänningar och utgjorde inga potentiella församlingsmedlemmar
i Finland. Ändå var det värt att satsa tid, energi och pengar på att nå dem
genom missionsverksamhet. För metodistpredikanterna handlade det om att
utbreda ”skriftenlig helighet”. I detta perspektiv utgjorde sjömännen en naturlig
målgrupp. Sjömansmissionen var på lokalplanet ett uttryck för den metodistiska
rörelsens internationella karaktär. Den ville gå över alla kultur- och
språkgränser och strävade efter att nå alla mänskor oberoende av nationell
tillhörighet.
795
som komminister i Sillhövda församling år 1940. Ekholm, H 1971, s 73-74; Wanqvist
1968, s 84; ÖTSA Göteborg, Självbiografiska levnadsteckningar (Karl Fredrik
Andersson).
Elfving 1984, s 117; Årsbok Finland 1910, s 7-8; Årsbok Finland 1926, s 76. Karl
Johan Lindborg skötte sjömansmissionsverksamheten fram till sin död år 1926,
därefter fortsatte hans änka arbetet ända fram till dess att Viborg avträddes till Sovjetunionen
år 1944. Elfving 1984, s 117; Årsbok Finland 1926, s 77.
267