Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

lakarleby) och Trångsund (Viborg) bedrev metodistpredikanterna sjömansmission
fram till första världskrigets utbrott.
6.2 Ett etablerat kyrkosamfund i en nation i födelse 1911–1923
Den sociala nöden var stor i Finland under hela 1910-talet. Med utbrottet av
första världskriget år 1914 ökade de ekonomiska svårigheterna och under inbördeskriget
blev förhållandena på många håll akuta. Metodistpredikanterna
i ledningen för sina församlingars verksamhet försökte aktivt lindra nöden.
Omfattande social hjälpverksamhet bedrevs bland annat i Helsingfors, Åbo
och Gamlakarleby. Samtidigt som den politiska situationen tillspetsades och
kom till urladdning i och med självständighetsförklaringen 1917 och det därpå
följande inbördeskriget utvecklades den finländska metodismens organisation
och arbetsformer. Speciellt i huvudstadsregionen expanderade den metodistiska
rörelsen under Karl Hurtigs ledning. Den process som på det politiska
planet ledde fram till Finlands självständighet hade en betydligt fredligare
motsvarighet inom den metodistiska missionen. Efter att år 1903 ha lösgjort
sig ifrån de organisatoriska bindningarna till moderkyrkan i Sverige var det
i början av 1910-talet dags för den finländska metodismen att stiga fram som
ett självbestämmande kyrkosamfund inom den internationella
metodistmissionen. Det uppnådda organisationsmässiga oberoendet i relation
till den svenska metodismen innebar emellertid inte att tillströmingen av
svenska metodistpredikanter upphörde. Under hela perioden 1911–1923
fortsatte rikssvenska metodistpredikanter att arbeta i Finland.
283