Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

erna handlade bland annat om fördelning av utländska medel, i synnerhet rörande
i USA och Storbritannien insamlade pengar för kyrkbyggen i Finland.
Vid årsmötet år 1903 fattades genom omröstning bland predikanterna beslut
om att den finländska metodistmissionen skulle lösgöras från den svenska
metodistkyrkan och utgöra en missionkonferens inom den världsvida
Metodist-Episkopalkyrkan, ett beslut vilket generalkonferensen i Amerika
sanktionerade. Detta beslut ogillades skarpt av de rikssvenska predikanterna
och de umgicks med planer att helt och hållet lämna det finländska missionsarbetet.
Källmaterialet hävdar att det var den amerikanske biskopen som
fick dem övertalade att stanna kvar i Finland.
Ledningsstrukturen för den metodistiska rörelsen i Finland komplicerades ytterligare
under senare delen av samma årtionde genom ett ökat antal ryska och
baltiska predikanter, vilka var röstberättigade deltagare i det finländska årsmötet,
då missionen även omfattade verksamheten i St Petersburg och de baltiska
länderna. I och med beslutet vid årsmötet i Vasa år 1911 att organisera
missionsverksamheten i Finland till en egen årskonferens blev kyrkostrukturen
betydligt klarare. Samtidigt grundades den separata ryska metodistmissionen.
De ryska och baltiska predikanterna kom dock även under 1910talet
att i mån av möjlighet delta i de finländska årskonferenserna.
Konflikterna och spänningarna inom den finländska metodistmissionen under
1900-talets första årtionde visar hur svårt det var att göra ledningen för den
framväxande rörelsen inhemsk. De rikssvenska predikanterna hade målmedvetet
arbetat för att få finländska predikanter för metodistmissionens behov
i Finland. Dessa ansträngningar gav såtillvida utdelning att man fick tillgång
till finskspråkiga predikanter vilka kunde stationeras på rent finskspråkiga orter
och flera nya rent finskspråkiga församlingar kunde grundas under 1900talets
första årtioende. Samtidigt innebar denna utveckling av maktpositionerna
inom ledningen för arbetet försköts, och de rikssvenska predikanterna
började förlora inflytande.
326