Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

685
686
687
sedan den vanliga skoltiden är slut. Kan man tänka sig något dylikt i ett land känt för
sitt humana skolväsen och där presterna i folkskolan ej hafva någon prerogativ att
ingripa. Denne prestman lär hafva fått den hedern att blifva invald i skoldirektionen,
men sin ställning därstedes har han användt på ovansagde sätt. Sålänge sådant får
försiggå inom landet, är det ej skäl att klaga öfver den fara och det förtryck, som
man fruktar från annat håll. 685
Antagligen var det Nya Budbärarens redaktör Johannes Roth som hade skrivit
detta inlägg. Han hade nämligen i februari 1893 varit på besök i Gamlakarleby
och hållit kvartalskonferensförhandlingar i metodistförsamlingen. 686
Dessa formuleringar i det metodistiska tidningsorganet föranledde den lutherske
prästen Elis Bergroth att reagera. I tidskriften Vartija skrev Bergroth
följande:
Sålunda våga desse från främmande land komne och med främmande medel verkande
personer i sin partiifver skryta öfver huru de trampa det folks lag bland hvilket de
verka, en lag som förbjuder dem att i sina söndagsskolar intaga lutherska barn. 687
Elis Bergroth syftade å sin sida på dissenterlagens stipulationer vilka visserligen
gav metodister rätt att undervisa egna barn i den metodistiska tron, men
igen generell rätt att undervisa alla finländska barn i de metodistiska söndagsskolorna.
Bergroth hävdade att man inom ramen för den metodistiska söndagsskolverksamheten
bedrev lagstridig verksamhet. Björn Elfving skriver i
sin jubileumshistorik Metodistkyrkan i Finland 100 år att det i början av
1890-talet förekom att man mer allmänt motarbetade metodistkyrkans söndagsskolor.
Bland annat i samband med läsförhör skall föräldrar ha blivit uppmanade
att inte sända sina barn till de metodistiska söndagsskolorna. Meto-
NB nr 3 1893, s 34-35.
NB nr 3 1893, s 36
NB nr 6 1893, s 67. Citatet återgivet i Nya Budbärarens översättning. Detta publicerades
i NB i juni 1893. Texten i Vartija lyder på originalspråket: ”Tässä siis nämä
vieraasta maasta tulleet ja vieraan maan rahoilla toimivat henkilöt puolue-innossaan
rohkenevat kerskata siitä, miten he polkevat sen kansan lakia, jonka joukossa
he työskentelevät, lakia, joka kieltää heitä pyhäkouluihinsa ottamasta lutherilaisia
lapsia.” Vartija 1893, s 150-151.
229