Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

För det fjärde måste man konstatera att det är ett påfallande faktum beträffande
de rikssvenska metodistpredikanternas missionsarbete i Finland att övergången
till ett inhemsk ledarskap inom den metodistiska rörelsen i landet blev
en komplicerad process. Skulle den metodistiska verksamheten i Finland för
alltid förbli beroende av rikssvenska metodistpredikanternas arbetsinsatser?
Eller skulle man få igång en rekrytering av inhemska predikanter som i förlängningen
även skulle ikläda sig ansvarsfulla poster inom ledningen för metodistkyrkans
verksamhet i landet? Hur lyckades de rikssvenska predikanterna
med överföringen av ledarskapet i inhemska händer?
Under den första tiden, under 1880-talet, fanns det överhuvudtaget inga inhemska
finländska metodistpredikanter. På 1890-talet verkade några enstaka
finländska lokalpredikanter på orter där man inte kunnat stationera ordinerade
äldste. Så var fallet tidvis t ex i Tammerfors och Viborg. Från och med år
1900 förändrades situationen betydligt i och med att man fick de första finska
metodistpredikanterna i arbete. Det år 1887 i Tammerfors grundade predikantseminariet
började utexaminera de första inhemska predikanterna för den
metodistiska verksamheten i Finland.
De rikssvenska metodistpredikanterna verkade aktivt för igångsättandet av en
metodistisk teologisk utbildning i Finland. De insåg den naturliga fördelen
med predikanter som var födda i landet och behärskade det finska språket.
Den första styrelsen för det teologiska seminariet i Tammerfors bestod helt
och hållet av rikssvenska metodistpredikanter. Men när det första finländska
predikanterna kom i tjänst under de allra första åren av 1900-talet uppstod
spänningar mellan dem och den äldre generationen av rikssvenska predikanter.
Den internt finländska språkpolitiken påverkade detta spänningsförhållande.
Men samtidigt handlade det om en kraftmätning rörande makt och inflytande
över hela metodistkyrkans verksamhet i Finland. De första finlandssvenska
metodistpredikanterna verkade nämligen vid denna tid på finskt
språkområde i landet och sympatiserade med de unga finskspråkiga predikanterna
och deras ambitioner. Vid flera på varandra följande årsmöten under det
första decenniet av 1900-talet kom spänningarna till klart uttryck. Konflikt-
325