Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

med visst fog hävda att den metodistiska verksamheten var olaglig. I alla händelser
låg det i metodistpredikanternas intresse att få verksamheten att vila på
en officiellt erkänd grund. Av denna orsak engagerade de sig även i den aktuella
finländska samhällspolitiska debatten rörande religionsfrihet.
Men det hörde även till bilden att metodismen som sådan hade ett samhällspolitiskt
program. Främst på dagordningen inom ramen för detta program stod
kampen för religionsfrihet. Inger Furseth har i sin norska undersökning lyft
fram det faktum att Ole Peter Pedersen och andra norska metodistledare aktivt
verkade för religionsfrihetens sak. 584 Arne Hassing ägnar en stor del av sin
doktorsavhandling om den norska metodismen åt de norska metodisternas arbete
för förbättringar av den norska dissenterlagen och uppnående av fullständig
religionsfrihet. 585 På denna punkt var de skandinaviska metodisterna starkt
inspirerade av den amerikanska hållningen i frågan. 586 Hans Petter Bergh,
redaktör för Kristelig Tidende, metodistkyrkans organ i Norge, skrev år 1883:
Med et ord: Det må her i Norge blive som i Amerika, hvor der ikke findes nogen
særskilt lov for dissentere eller annerledes troende, men alle landets borgere er
stillede lige for loven. 587
Mot denna bakgrund var det inte alls förvånande att de rikssvenska predikanterna
ville engagera sig för religionsfrihetsarbetet även i Finland. Vid mitten
av 1880-talet fördes i den finländska liberala tidningspressen en påtagligt
livlig debatt i religiösa frågor. Röster höjdes för införande av religionsfrihet.
Den lutherska kyrkans ställning i det finländska samhället diskuterades även
mer generellt. 588 I februari år 1887 ingick i Helsingfors Dagblad,
Hufvudstadsbladet, Åbo Tidning och Wasa Tidning ett upprop om grundandet
584
585
586
587
588
Furseth 2002, s 211, 213.
Hassing 1991, s 116-176.
Furseth 2002, s 213; Hassing 1991, s 171.
Kristelig Tidende nr 35 1883, s 1.
Mikko Juva har utförligt behandlat denna debatt i Valtiokirkosta kansankirkoksi.
Juva 1960, s 140-182.
199