Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

Några meningar i presiderande äldstes rapporter till missionskonferenserna
i Vasa 1905, Viborg 1906 och Helsingfors 1907 visar dock vad problematiken
kring Otto Serenius torde ha rört sig om. I Vasarapporten 1905 talade G
A Gustafson om att Serenius ”efter måttet af sin begåfning har gjort sitt
bästa”. Följande år rapporterade Gustafson att Serenius ”på eget bevåg och
i eget namn” inköpt en fastighet i Jakobstad. 804 Så här rapporterade Karl Hurtig
år 1907:
Det smärtar mig att nödgas säga, att broder Otto Serenius, som konferensen senaste
år måste lämna, detta år varit vår vedersakare. Det lilla kapell, hvilket han byggde
förlidet år, medan han åtnjöt aflöning från missionens medel, har han vägrat öfverlämna
åt församlingen. Han har behållit det för egen räkning. Sedan allt gjordes som
göras kunde med Serenius utan att han däraf lät sig ändras i sitt uppträdande emot
vår verksamhet, blef han utesluten ur kyrkans gemenskap enligt § 240. 805
Den oerfarne Otto Serenius gav tydligen vid skötseln av verksamheten i Jakobstad
uttryck för en egensinnighet som inte kunde tolereras av hans överordnade
inom det metodistiska missionsarbetet. Möjligen kan det även ha
handlat om ekonomiska oegentligheter, men detta kan inte direkt utläsas på
basen av formuleringarna i rapporterna. Ansvaret för Jakobstads metodistförsamling
övergick åter till den i Gamlakarleby stationerade predikanten. Denna
syssla sköttes under konferensåret 1906–07 av Oscar Andersson, som följdes
1907–08 av Frithiof Åhlén. 806 Vid missionskonferensen i Tammerfors i
804
805
806
270
Missionskonferensprotokoll MEK i Finland 1905, s 33; Missionskonferensprotokoll
MEK i Finland 1906, s 31.
Missionskonferensprotokoll MEK i Finland 1907, s 37. Kyrkordningens § 240 innehöll
i 1904 års tappning följande formuleringar: ”I händelse af otillbörliga sinnesyttringar,
ord eller handlingar, skall den lokalpredikant, som på så sätt förgår
sig, tillrättavisas af vårdhafvande predikanten.” Och vidare: ”Om han då icke bättrar
sig, skall han undergå rannsakning inför nästa distrikt- eller kvartalkonferens
och, om han befinnes skyldig och obotfärdig, uteslutas från kyrkan.” Kyrkoordning
1904, s 177.
NB nr 9 1906, s 141; NB nr 9 1907, s 138. Carl Frithiof Åhlén var född i Söderbärke,
Dalarna år 1881. Genom metodistförsamlingens i Fagersta verksamhet kom han
i kontakt med metodismen. Redan år 1902 fick han sin första utnämning till Ki-