Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

Frikyrkligheten tvingade mänskor att tänka självständigt och själva fatta avgörande
beslut. Häri ligger säkert en av orsakerna till varför de olika fria religiösa
riktningarna på 1880-talet i Finland sist och slutligen trots kanske likartade
utgångspunkter och inte alltför divergerande trosinnehåll fick förhållandevis
olika anhängarskaror, baptismen bland den österbottniska bondebefolkningen,
metodismen bland städernas borgare och arbetare samt frikyrkligheten
inom societetskretsar.
Men även metodistmissionens fasta organisation på nationell nivå var av en
avgörande betydelse. Vi har sett hur grupper av frikyrkligt väckta eller intresserade
grupper i Ekenäs och Björneborg vände sig till ledaren för metodistmissionen
i Helsingfors, presiderande äldste B A Carlson, med begäran om
utsändande av predikanter till dessa orter. Metodismen hade, till skillnad från
den frikyrkliga rörelsen, en organisation och beredskap att jakande besvara
dessa förfrågningar. Den metodistiska expansionen och etableringen i Ekenäs
och Björneborg var ett direkt resultat av det metodistiska utnämningssystemet,
predikanterna kunde med mycket kort varsel bli kommenderade till
nya orter där utvecklingspotential fanns. Både S S Salmensaari och P W Lindahl
medger även att metodisternas effektiva organisation framtvingade
fastare former och strukturer inom den frikyrkliga rörelsen, så att man till sist
som resultatet av en lång process av sammanträden i Helsingfors, Åbo och
Tammerfors under år 1889 grundade Fria Missionen. 573 Lindahl beskriver
bakgrunden på detta sätt:
... vid de första metodistförsamlingarnas bildande (i Vasa, Helsingfors, Ekenäs och
Åbo) icke så få personer ur de s.k. frikyrkliga kretsarna övergått till detta samfund. -
573
lig metodistisk livsföring stod klar för medlemmarna. Erik Nyhlén säger att metodismen
var främmande för svensk mentalitet, men ”att den fyllt ett behov. Kanske
det även för oss [svenskar] kan vara skönt ibland att få vägen till Gud upplinjerad
i bestämda dagsmarscher och att alltid i varje stund veta precis vad man skall göra
för att vara Gud till behag.” Nyhlén 1964, s 212. Inger Furseth menar att metodismen
i Norge “exercised strict internal control, which provided the movement
with a higher degree of internal stability”. Furseth 2002, s 297.
Landell 1909, s 13-19; Lindahl 1939, s 145-151; Salmensaari 1957, s 92.
195