Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

I den svenska öbesittningen S:t Barthélemy179 i Västindien kom svenska lutherska
präster tidigt i kontakt med metodismen. De svenska prästernas sätt
att förhålla sig till metodismen, vilken var utbredd bland slavbefolkningen på
ön, varierade. Tidvis var den metodistiska missionsverksamheten mycket omfattande.
180 Carl Adolf Carlsson, verksam på S:t Barthélemy 1830–33, kom
ordentligt på kant med de lokala metodistpredikanterna. Jan Arvid Hellström
återger Carlssons skildring av stridigheterna:
Själv kom Carlsson på kollissionskurs med metodisterna enligt egen utsago dels
p.g.a. konkurrens om gudstjänstbesökarna, dels p.g.a. hans krav att få godkänna
och ha uppsikt över metodistmissionärerna och främst deras skolundervisning. Han
säger sig ha blivit utsatt för metodisternas hat eftersom han ”hade förmått en
mängd bättre personer att överge deras kapell och besöka min kyrka”. ”Den
förföljelse” han för den sakens skull hade fått utså ”av denna fanatiska sekt ...
övergår allt förstånd. Inga medel skyddes för att på mig hämnas.” Rent allmänt
beskyller Carlsson metodisterna för proselytvärvning, religiös fanatism och socialt
undermineringsarbete. 181
Huvudorsaken till Carlssons starka aversion mot metodisterna låg i deras
kamp mot slaveriet. Han menade att deras verksamhet gick ut på att omkullkasta
den rådande sociala, politiska och ekonomiska ordningen på ön. Metodisterna
var en ”direkt samhällsfara”. När Carlsson återvände hem till Sverige
fortsatte han kampen mot metodismen, för då hade skotten George Scott anlänt
till Sverige och där börjat sprida sina metodistiska idéer. 182
George Scotts verksamhet i Sverige under början av 1800-talet blev av
avgörande betydelse för den kyrkohistoriska utvecklingen i Sverige. Scott
179
180
181
182
Ön S:t Barthélemy tillhör gruppen Leeward Islands och ligger inte så långt från den
tidigare brittiska kolonin Antigua, där metodismen tidigt startade missionsarbete.
Under perioden 1784–1878 var S:t Barthélemy en svensk besittning. Hellström
1987, inre pärmbladet, s 99; Loit 1984, s 388-389.
Hellström 1987, s 100-102, 123-126, 148-156.
Hellström 1986, s 32.
Hellström 1986, s 33; Hellström 1987, s 166-167.
73