Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

likationsverksamheten. Metodismen hade nu fått sitt officiella tidningsorgan
i Finland, nämligen Nya Budbäraren.
År 1885 existerade det metodistförsamlingar i Vasa, Gamlakarleby, Helsingfors
och Kristinestad samt något så när regelbunden verksamhet i Närpes. Sju
år senare fanns det även församlingar i Ekenäs, Åbo och Björneborg, samtidigt
som man tydligen behållit ställningarna på de förstnämnda orterna. Dessutom
hade man etablerat regelbunden verksamhet i Billnäs och Brödtorp i
västra Nyland, i Uleåborg i norra Österbotten samt i Viborg. Vidare hade St
Petersburg blivit en officiell del av det finländska distriktets verksamhetsområde.
5.2 Konsolidering och fortsatt expansion 1892–1903
Vid den svenska metodistkyrkans årskonferens i Göteborg 18-23 augusti 1892
beslöts enhälligt att den metodistiska verksamheten i Finland skulle få ställning
som en egen mission, vilken fick namnet Finlands och St Petersburgs
mission. 625 Detta innebar framför allt en vidare förenkling beträffande de beslutsprocesser
som berörde arbetet i Finland. Nu behövde inte ens formellt
frågor rörande Finland längre avgöras i samband med de rikssvenska konferenserna.
Alla de i Finland verkande predikanterna behövde därmed inte
heller längre resa till den svenska årskonferensen, som ju ibland kunde vara
förlagd rätt långt ifrån Finland. Beslutet innebar att man från svensk och amerikansk
sida erkände att metodismen i Finland uppnått en viss mognadsstatus.
Men det handlade definitivt inte om att beroendet skulle ha upphört. Fortfarande
var det metodismen i Sverige som tillhandahöll de nödvändiga predikanterna
för missionsverksamheten i Finland. Då ingen separat årskonferens
625
212
Annual Report MS of the MEC 1892, s 161; Årskonferensprotokoll MEK i Sverige
1892, s 12-13.