Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

andliga läget i Österbotten vid 1800-talets mitt. Landskapet skildras som nära
nog ett hav av väckelse. Tor Krook beskriver det andliga läget så här:
328
Krook 1947, s 216-217.
329 Wanqvist 1968, s 124.
124
Väckelsen hade i Österbotten vuxit till en makt, vars segerrika utbredning bland
dess folk intet längre kunde hindra. Väckelsefolkets stora möten och deras täta
resor från den ena socknen till den andra tryckte en särprägel på hela bygden.
Resande, som en söndagsmorgon färdades över den södra Österbottens slätter,
kunde knappt röra sig på dess vägar i närheten av sådana kyrkor, där
väckelsepräster predikade. 328
Denna beskrivning vill skildra läget kring år 1850. Men det andliga läget
ungefär 30 år senare torde inte ha sett särskilt mycket annorlunda ut. Österbotten
var alltjämt präglat av andlighet och lutherska väckelserörelser. Varför
kom då metodisterna, och då särskilt de rikssvenska metodisterna, att se Finland
och Österbotten som ett missionsfält? Faktum är att flera av de första metodistpredikanternas
missionsresor riktades just till Österbotten.
3.3.1 Den ”andliga nöden” i Finland
I föregående avsnitt har vi sett att det fanns österbottningar som ville få över
metodistpredikanter från Sverige till Finland. Men även från rikssvensk sida
såg man Finland som ett missionsfält. Pastor Gustaf Wagnsson, som själv
hade verkat under perioden 1883–1886 i Finland, 329 uttryckte sig om metodistkyrkans
arbete i Finland på detta sätt år 1889, när han nedskrev sina minnesbilder
från Finland: