Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

till staden. 568 När landets första finskspråkiga metodistförsamling sedan grundades
i Björneborg år 1888 av Lindborg, var förhållandet där detsamma som
tidigare både i Helsingfors och Åbo, nämligen att en del av dessa metodister
tidigare räknat sig som frikyrkliga.
S S Salmensaari, och med honom Jarmo Mäki-Mikola, lyfter förutom försoningsstriden
fram ytterligare ett par tänkbara orsaker till varför den framväxande
metodismen kunde vinna anhängare på den frikyrkliga rörelsens bekostnad.
Den frikyrkliga rörelsen var i avsaknad av en fast organisation, medan
metodismen präglades av vilja till fasta strukturer och snabb organisering. 569
De rikssvenska metodistpredikanterna hade en färdig organisationsmodell,
som de kunde applicera på missionssituationen i Finland. Nya lokalförsamlingar
kunde utan dröjsmål organiseras på basen av kyrkoordningens instruktioner.
570 Vidare tog metodismen ställning i trosfrågor, medan frikyrkligheten
med sin alliansinriktning präglades av en avsaknad av klara ståndpunkter i lärofrågor.
571 Detta sakförhållandet torde nog ha spelat en avgörande roll. Det
har alltid funnits enskilda personer som har känt en dragning till rörelser med
klara besked och fasta normer beträffande det religiösa förhållningssättet. 572
568
569
570
571
572
194
Hurtig, K 1923, s 64; Mäki-Mikola 1983, s 18.
Salmensaari 1957, s 91-92; Mäki-Mikola 1983, s 22.
Här kan man göra en direkt jämförelse med metodismens etablering i Norge, där
den färdiga metodistiska organisationsmodellen även kom väl till pass när den väl
togs i bruk. I Norge var dock skillnaden att den metodistiska organisationsstrukturen
till en början var mycket lös. Ole Peter Pedersen hade nämligen i begynnelseskedet
inte för avsikt att grunda någon metodistkyrka i landet. Furseth 2002, s 228-
229, 235.
Salmensaari 1957, s 91. F W Lönnbeck, ledare inom den frikyrkliga rörelsen, uttryckte
själv saken på detta sätt i De frikyrkliges program: ”Hvad lestadianism,
baptism, metodism innebär vet hvar och en, men hvad de frikyrklige egentligen föra
i skölden har ingen blifvit klok uppå, ...”. Lönnbeck 1889, s 26.
Det kan eventuellt diskuteras hur pass klara normerna och de förväntade beteendemönstren
var för den enskilda individen inom den metodistiska rörelsen under slutet
av 1800-talet. Men så länge det traditionella klassystemet var i bruk och uteslutningarna
ur rörelsen var många kan man nog räkna med att modellen för en ordent-