Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

Mikko Juva menar i sin Valtiokirkosta kansankirkoksi (Från statskyrka till
folkkyrka) att årskonferensbeslutet i Motala 1885 att låta Finland bli ett eget
distrikt inom den svenska metodistkyrkan skall uppfattas som de finländska
metodisternas avståndstagande ifrån och en vilja till lösryckning ur lutherska
kyrkan. 450 Frågan är om man verkligen kan dra så långtgående slutsatser. Troligen
spelade rent praktiska förhållanden en betydligt större roll vid fattandet
av detta beslut. Det faktum att alla viktiga beslut rörande den metodistiska
rörelsens verksamhet i Finland fram till år 1885 formellt skulle fattas vid sammanträden
i Stockholm måste anses ha varit synnerligen opraktiskt med tanke
på dåtida kommunikationsmöjligheter. I och med att Finland blev ett eget
distrikt fick man sin egen verksamhetsledare i form av en presiderande äldste
stationerad i Helsingfors, vilket för arbetets konsolidering var synnerligen
betydelsefullt. Oberoende av en eventuell vilja till markering gentemot
lutherdomen, måste Finlands formering till ett eget distrikt inom den metodistiska
kyrkoorganisationen av rent praktiska skäl ha kommit förr eller senare.
5.1.1 Växande verksamhet i existerande församlingar
Under 1880-talets senare del fortsatte de rikssvenska predikanterna med arbetet
att ge stadga åt den metodism som redan etablerats på några orter i Finland.
När det nya Finlandsdistriktet grundades år 1885 fanns det metodistförsamlingar
i Vasa, Gamlakarleby och Helsingfors. Det gällde att behålla det
som redan vunnits på dessa orter samtidigt som man strävade efter att församlingsverksamheten
skulle växa och nå allt fler individer. Presiderande äldste
B A Carlson fortsatte ett framgångsrikt arbete i Helsingfors. I en något blygsammare
omfattning växte även verksamheten i de österbottniska församlingarna.
450
Juva 1960, s 143.
163