Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

de rikssvenska metodistpredikanterna i metodistmissionens tjänst i Finland
var omfattande.
Varför förblev framgången trots allt rätt blygsam? Den kritik mot den metodistiska
rörelsen som framfördes av F W Lönnbeck år 1889 i De frikyrkliges
program pekar på flera intressanta aspekter. Lönnbeck menade att metodistförsamlingarna
liksom för övrigt baptistförsamlingarna var ”från utlandet
styrda församlingar”. 934 I samma skrift jämförde han även den som vi får förmoda
metodistiska och lutherska kyrkostrukturen med den bibliska förebilden
från urkristendomens tidevarv:
Men förgäves leta vi under denna period, då lärostrider dock icke saknades, efter den
hierarkiska kyrkoform som möter oss i våra dagar. Församlingarna voro såväl sinsemellan
som hvar för sig sjelfständiga och sjelfstyrande. Hvarje församling ägde
sina äldste eller föreståndare, äfven kallade biskopar, hvilka som erfarnare eller mer
begåfvade ledde dess angelägenheter, men någon hierarkisk ställning eller makt
igenfinna vi icke hos dem, snarare motsasten. 935
De frikyrkliga med F W Lönnbeck i spetsen uppfattade metodismen som en
centralstyrd utländsk organisation som inte avvek från den etablerade lutherdomen
i tillräcklig omfattning. Sannolikt uppfattades metodismen på ett liknande
sätt av många andra finländare. Samtidigt som kontakterna till utlandet
för den metodistiska rörelsen var en resursmässig tillgång i form av predikanter
och ekonomiska medel kunde det påtagliga utländska inflytandet även användas
i kritik mot metodismen.
Under 1880-talet grundades i kronologisk ordning metodistförsamlingar i
Vasa, Gamlakarleby, Helsingfors, Kristinestad, Ekenäs, Åbo och Björneborg.
Under 1890-talet grundades följande metodistförsamlingar: Viborg, Helsingfors
finska, Tammerfors, Hangö, Brödtorp (i Pojo) och Lovisa. Under det
första årtiondet av 1900-talet grundades det största antalet metodistförsam-
934
935
Lönnbeck 1889, s 62.
Lönnbeck 1889, s 73.
319