Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

Europa introducerades centralkonferenserna först under 1920- och 1930-talen,
70 och kom därmed inte i någon nämnvärd utsträckning att beröra de rikssvenska
metodistpredikanternas arbete i Finland under den tidsperiod min undersökning
omfattar.
När metodistkyrkan startade ett nytt arbete i ett nytt land eller inom en ny
folkgrupp organiserades denna verksamhet som en mission. En mission hade
i viss mening självstyrelse men var beroende av en årskonferens som dess
”moderkyrka”. På väg mot grundandet av en årskonferens kunde en mission
av generalkonferensen tillåtas bilda en missionskonferens. En missionskonferens
hade på många områden samma rättigheter som en årskonferens, men
fick till exempel inte välja delegater till generalkonferensen i Amerika och inte
heller delta i omröstningar beträffande förändringar av kyrkoordningen, dvs
kyrkosamfundets konstitution. Den ordförande biskopen ägde även större
maktbefogenheter över en missionskonferens än över en årskonferens. 71 Under
de rikssvenska metodistpredikanternas verksamhetstid i Finland kom den
finländska metodismen att genomgå utvecklingen från mission över missionskonferens
till årskonferens.
Biskoparna har alltid stått i ledningen för den amerikanska metodistkyrkans
arbete. De ledde till exempel årskonferensförhandlingarna. Till en början hade
samtliga biskopar tillsyningsansvar för hela det metodistiska verksamhetsområdet
i Amerika. Gradvis skedde dock en utveckling mot geografiskt avgränsade
ansvarsområden för biskoparna. 72 I metodistkyrkan har man dock
aldrig talat om stift. I stället kallas det geografiska arbetsområdet för en bis-
70
71
72
inte alls samma maktbefogenheter som de icke-amerikanska centralkonferenserna.
Frank 2002, s 268-272, 275.
Hurtig, M 1968, s 30; Streiff 2003, s 155.
Kyrkoordning 1904, s 79, 242-246.
Kirby 2000, s 195-200.
39