Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

mansmissionsföreningen. Föreningens ekonomi understöddes av en syförening.
År 1884 kunde man uppföra en kyrkobyggnad med läsesal för sjömän
på en tomt som Kotka stad gratis hade överlåtit till föreningen. 777
Orsakerna till varför sjömansmissionsföreningen i Kotka sålde sin kyrka och
överlät verksamheten till metodistkyrkan var bland annat ekonomiska. Kyrkbygget
och hela verksamheten hade trots stora ansträngningar från syföreningens
sida ackumulerat en svårhanterlig skuld. 778 Vidare visade det sig i längden
vara svårt för föreningen att få lutherska präster engagerade för verksamheten.
Från kyrkligt håll visade man nog åtminstone till en början välvilja för saken.
Domkapitlet blev emellertid småningom alltmer kritiskt inställd till föreningens
arbete. 779 För att säkerställa verksamheten på en mera stabil grund vände
sig föreningen samtidigt både till metodistkyrkan och Lutherska Evangeliiföreningen
med förfrågningar om eventuellt intresse att överta både kyrkobyggnaden
och ansvaret för själva sjömansmissionen. Ärendet sköttes från metodistkyrkans
sida av Gustaf A Hidén. Både Evangeliiföreningen och metodistkyrkan
visade intresse för saken och ingick med anbud till föreningens
årsmöte i februari 1901. Slutgiltigt beslut fattades vid ett föreningsmöte den
3 mars 1901. 780 Sannolikt var den norsk-metodistiska bakgrunden hos en stor
777
778
779
780
Bull 1961, s 49-58, 72-74; Hultin 1904, s 201, 238; Jarl 1906, s 5, 6, 10-14;
Kansanaho 1983, s 60-61; Runeberg 1959, s 58. Carl-Michael Runeberg menar att
Kotka nästan omedelbart efter grundläggningen i hela landet fick rykte om sig ”att
vara ett Finlands Vilda västern, där spriten flödade, pengarna rullade och kniven
svängdes” och att man inom religiösa kretsar ansåg staden vara ”ett sannskyldigt
Sodom och Gomorra”. Runeberg 1959, s 108. För en beskrivning av Hans Gutzeits
igångsättande av sågverksverksamheten, se Anttila 1957, s 232-239.
Runeberg 1959, s 58. År 1898 fick Kotka en egen luthersk församlingskyrka. Därmed
upphörde den lutherska församlingen att hyra sjömanskyrkans sal för sina
gudstjänster, vilket innebar ett avgörande inkomstbortfall för sjömansmissionsföreningen.
Bull 1961, s 73; Jarl 1906, s 17.
Jarl 1906, s 16-17; Runeberg 1959, s 57.
Jarl 1906, s 17-23.
261