Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

sjömän, som hade arbetat på dansk-norska fartyg, vilka kapats av brittiska
örlogsfartyg under kriget. Långt ifrån alla var fängslade under hela tidsperioden,
och de omständigheter under vilka de levde under krigsfångenskapen varierade
betydligt. En del satt i direkt fängsligt förvar under svåra förhållanden,
medan andra kunde röra sig helt fritt i England men hade anmälningsplikt. 175
Norrmannen Georg Wolff, generalkonsul i London, personlig vän till John
Wesley och medlem i styrelsen för British and Foreign Bible Society, var
antagligen den första norrmannen som blev metodist. Konsulns son Jens
Wolff skötte distributionen av biblar till de norska och danska krigsfångarna.
Känt är även att metodistpredikanterna Armand de Kerpezdron och William
Toase under åren 1810–11 verkade bland franska, men även norska och
danska, krigsfångar i Chatham. 176 Samma krigfångar var även föremål för de
brittiska kväkarnas missionsverksamhet. Detta ledde bland annat till att kväkarrörelsen
som den första icke-lutherska frikyrkorörelsen kom till Norge. 177
Däremot ledde inte metodistpredikanternas verksamhet till någon motsvarande
etablering av metodism i vare sig Norge eller Danmark. Endast muntlig
tradition från norra Danmark berättar om hemvända krigsfångars kontakt med
den engelska metodismen. 178
175
176
177
178
72
Johnsen 1996, s 91-95.
Johnsen 1996, s 103-104.
Hassing 1991, s 117, 119-120; Johnsen 1996, s 97-102. Som ett resultat av
krigsfångenskapen i England kom kväkarförsamlingar att bildas i Norge. Dessa
fick uppleva olika motigheter och förföljelser, då Norge inte ännu hade fått sin förhållandevis
tidigt stiftade dissenterlag (1845). En norsk kväkargrupp utvandrade
till Amerika, och där (1825) blev de intressant nog metodister. Norwood 1974, s
290.
Johnsen 1996, s 104.