Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

ländska missionen plötsligt av tre distrikt, mot tidigare två. Den tidigare modellen
hade varit ett första, ”finskt”, distrikt och ett andra, ”svenskt”, distrikt.
Nu hette första distriktet Helsingfors distrikt och omfattade nästan samtliga
svenskspråkiga församlingar i Finland inklusive Gamlakarleby, det andra distriktet
hette Tammerfors distrikt och täckte alla finskspråkiga församlingar
men också Kotka. Dessutom fanns det ytterligare ett tredje distrikt som hette
Vasa distrikt, men detta lilla distrikt omfattade bara Vasa och Kristinestad och
så den nyskapade lilla församlingskretsen Närpes & Pörtom. 746 Denna nya
distriktsindelning, som var i kraft under bara ett års tid, måste ses som en
skenmanöver för att på något sätt försöka skapa intryck av att det svenskspråkiga
arbetet i Finland hade en större tyngd än det finskspråkiga. B A Carlson
kan mycket väl ha varit arkitekten bakom den här konstruktionen.
De rikssvenska predikanterna var oroliga för sin relation till den svenska årskonferensen
och de förmåner som var förknippade med anställningen inom
denna konferens. Mot denna bakgrund måste man se beslutet vid årsmötet i
Vasa 24-27 augusti 1900 att utreda den finländska predikantmissionens relation
till den svenska årskonferensens pensionskassa. 747 Efter avlagd rapport
i detta ärende vid årsmötet i Viborg följande år beslöts att vidtaga åtgärder för
grundandet av en pensionskassa i Finland. 748 Vid det därpå följande årsmötet,
i Ekenäs i augusti 1902, beslöts att en procent av predikantlönerna skulle inbetalas
till den nyinrättade pensionskassan. 749
746
747
748
749
NB nr 9 1902, s 146; KKA Helsingfors, Årsmötesprotokoll MEK Finlands och St
Petersburgs mission 1902, utnämningar efter § 54.
NB nr 9 1900, s 137, 140. Ett kuriosum: Det var ett märkligt sammanträffande att
årsmötena 1899 och 1900 hölls på samma ort, i Vasa, och vid samma datum, 24-27
augusti.
NB nr 6-7 1901, s 90-93.
KKA Helsingfors, Årsmötesprotokoll MEK Finland och St Petersburgs mission
1902, § 34.
251