Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

svar vare sig för rekrytering och utbildning av missionärer eller initiativtagande
rörande nya missionsprojekt. Gradvis började dock sällskapet och dess styrelse
hävda sin auktoritet inom vidare ansvarsområden. Exempel på detta
finns från mitten av 1830-talet. Med biskoplig utnämning hade Melville B
Cox sänts ut som den förste missionären till Liberia år 1833. 116 När problemen
inom Liberiamissionen ökade och behoven tilltog, tog missionssällskapet,
tydligen i linje med en ökad självmedvetenhet, helt egna initiativ som respons
på hänvändelser som kommit ifrån detta missionsfält. 117 Metodistkyrkans generalkonferens
år 1832 hade fattat flera riktningsgivande beslut angående utökade
missionsoperationer, vilket drev på utvecklingen. Klart är även att anställningen
av Nathan Bangs som sekreterare hade en positiv inverkan på sällskapets
arbete från senare delen av 1830-talet. Trots att tiderna var ekonomiskt
svåra, ökade de insamlade medlen avsevärt. På flera håll inom den amerikanska
metodismen vaknade ett nytt missionsintresse till liv under 1830talet.
118
När metodistkyrkan i USA pga den allt överskuggande slaverifrågan stod inför
sin oundvikliga tudelning år 1844 hade man 360 missionärer på hemmafronten,
men bara en handfull utomlands. Den enda utlandsmissionen var inriktad
på Liberia. Under senare delen av 1830-talet hade man haft ett kortlivat
experiment med en missionsverksamhet i Sydamerika med baser i Buenos
Aires och Montevideo. 119 Först efter uppdelningen av den amerikanska metodismen
i två separata kyrkosamfund, ett nordstats- och ett sydstatssamfund,
fick missionsarbetet riktigt ordentlig vind i seglen. Den omfattande missionsverksamheten
i Kina, bedriven av bägge riktningarna, kom till exempel i gång
1847–48. Gradvis skedde en integrering av missionsverksamheten i kyrkosamfundens
strukturer och beslutsapparat. Missionssällskapen var inte längre
116
117
118
119
Den första Afrikamissionären blev alltså utsänd och fick sin stationering på liknande
sätt som övriga metodistpredikanter, dvs på basen av beslut av en av biskoparna.
Barclay 1949, s 283-286, 306; Hogg 1964, s 65-66.
Barclay 1949, s 312, 316.
Barclay 1949, s 307; Norwood 1974, s 330; Hogg 1964, s 65.
53