Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

6. FRÅN MISSIONSKONFERENS TILL ÅRSKONFERENS 1903–1923
År 1903 innebar en avgörande vändpunkt i den finländska metodistmissionens
historia. Vid de finländska metodisternas årsmöte i Tammerfors detta år fattades
nämligen beslut om att metodismen i Finland framöver skulle vara organiserad
som en egen missionskonferens. I elva års tid, från den svenska
Metodist-Episkopalkyrkans årskonferens i Göteborg år 1892, hade den finländska
metodismen i enlighet med organisationsmodellen inom det amerikanska
kyrkosamfundet utgjort en mission. Tammerforsmötets beslut innebar
en genomgripande nyordning för predikanterna och missionen. Denna utveckling
var en logisk följd av att den finländska metodismen vuxit. Kring sekelskiftet
hade rekryteringen av inhemska predikanter kommit igång på allvar.
Hur fungerade denna organisatoriska omdaning? Vad innebar den i praktiken
för de riksvenska predikanternas arbetssituation i Finland?
Trots en rikssvensk tveksamhet i samband med missionskonferensens etablering
fortsatte i alla fall nya rikssvenska predikanter att avlösa dem som återvände
till Sverige. Vilka var de nya rikssvenska predikanterna i arbetet i Finland
och vilka insatser kom de att göra? Hur såg den finländska metodismens
expansion ut under början av 1900-talet? Ökade amerikanska ansträngningar
gjorde att missionsarbetet i Ryssland kom igång på allvar. Vad innebar detta
för den finländska metodistmissionen? Kring sekelskiftet tilltog den finländska
emigrationen till Amerika. Hur påverkades den finländska metodismen
och predikanternas situation av denna emigrationsvåg? De sociala hjälpbehoven
var stora i det finländska samhället under denna tid, inte minst under
första världskriget. Hur bemötte metodistpredikanterna den sociala nöden?
248