Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

240
241
242
92
Europa, d.v.s. i Norge, Sverrig og Danmark og i de omkringliggende Lande (med
Undtagelse af vor Mission i Tyskland), til hvilke vore skandinaviske Missioner
herefter maatte blive udstrakt ... 240
I anvisningarna för Willerups arbetsområde ingick alltså en förhoppning om
att metodismen skulle spridas till ”omkringliggande länder”. Eftersom Tyskland
definitivt är undantaget och de brittiska öarna rimligtvis inte kan åsyftas,
måste biskopen ha haft antingen Finland, Baltikum eller eventuellt hela det
ryska riket i åtanke, när han formulerade dessa instruktioner.
Metodismen hade redan genom Ole Peter Petersens arbete vunnit en del anhängare
i Norge. Därför placerades Christian Willerup först i Halden (staden
hette vid denna tid Frederikshald), när han sommaren 1856 kom hem från
USA för att leda den skandinaviska metodistmissionen. Följande år blev han
av biskop Matthew Simpson, som då besökte Norge, utnämnd som missionär
till Köpenhamn. Biskop Simpson gav i uppdrag åt Willerup att lift up the
standard of evangelical religion i den danska huvudstaden. Själva stationeringen
i Köpenhamn kunde dock förverkligas först i juli 1858. 241 I januari
1859 kunde Willerup grunda den första danska metodistförsamlingen. Medlemsantalet
var vid starten blygsamt, totalt 15 stycken, men följande år kunde
man inrapportera 68 medlemmar. Tydligen samlades betydligt fler personer
mer eller mindre regelbundet till metodistgudstjänsterna, för Willerup skrev
till missionsstyrelsen i New York och klagade över att man hade en alltför liten
gudstjänstlokal. 242 Både baptister och katoliker hade fina samlingslokaler
i Köpenhamn, menade Willerup. Katolikerna hade dessutom lyckats skaffa sig
ett inte så litet inflytande i huvudstaden. Willerup argumenterade vidare och
vädjade om amerikanska pengar för ett kyrkbygge:
Originalbrevet, som rimligtvis måste har varit skrivet på engelska, har inte funnits
tillgängligt för mitt forskningarbete. Utnämningstexten återges i en danskspråkig
version hos Gaarde 1915, s 19.
Barclay 1957, s 936; Bræstrup Karlsen 2000, s 21-23; Gaarde 1915, s 20-22;
Hassing 1991, s 37.
Bræstrup Karlsen 2000, s 24, 27.