Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

någon direkt koppling till den svenska årskonferensen, tvekade de svenska
predikanterna beträffande sitt förhållningssätt till missionsarbetet i Finland.
Skulle de fortsätta att engagera sig i verksamheten i Finland? Efter att ha
begrundat saken kom man inom den svenska årskonferensen ändå fram till att
man även fortsättningsvis ville hjälpa metodisterna i Finland. När Metodist-
Episkopalkyrkan i Finland år 1911 blev en egen årskonferens och avskiljdes
från missionsarbetet i Ryssland och Baltikum blev det ingen förändrad
inställning från rikssvensk sida. Under perioden 1911–23 fortsatte därmed
rikssvenska predikanter att anlända till Finland på liknande sätt som de hade
gjort allt sedan 1880-talet. De kom till Finland och verkade i allmänhet i
några års tid i landet. När de återvände hem till Sverige, kom det nya
predikanter i deras ställe.
Predikanten Harry Hermansson 853 anlände till Finland år 1911. Han stationerades
i Kristinestad, där framför allt hans verksamhet inom ungdomsarbetet
fick betydelse. Hermansson introducerade juniorföreningsverksamheten inom
Kristinestads metodistförsamling. Efter två år i Kristinestad följde två år i
Gamlakarleby. 854 Samtidigt med Hermansson kom även Arvid Björklund 855
till Finland. Utnämningen gällde Borgå, där Björklund efterträdde pionjären
853
854
855
286
Harry Hermansson föddes i Sandviken år 1885 i ett metodisthem. Han utexaminerades
från teologiska skolan i Uppsala år 1908 och verkade före Finlandstiden i
Molkom, Nykroppa och Hillringsberg. När han återvände till Sverige 1915 blev det
utnämning först till Laxå, sedan följde Munkfors, Västerås, Västervik, Gävle, Karlstad,
Stockholm, Södertälje, Säffle och slutligen Laxå igen. Där dog han år 1956.
Ekholm, H 1971 s 79-80; NB nr 15 & 16 1915, s 119; Wanqvist 1968, s 98;
Årsbok Sverige 1957, s 144-145.
Ekholm, H 1971, s 79-80.
Frans Arvid Björklund föddes år 1879 vid Ågs bruk i Svärdsjö. Under ungdomsåren
kom han i beröring med Frälsningsarméns verksamhet. År 1903 anslöt han
sig till Sandvikens metodistförsamling, och två år senare blev han lokalpredikant.
Efter avslutade teologiska studier verkade han 1908–11 i Avesta. När han efter tiden
i Finland återvände till Sverige, blev det utnämningar till Östersund, Filipstad
och till sist Laxå, där han dog år 1933. Ekholm, H 1971, s 81-82; Wanqvist 1968,
s 87; Årsbok Sverige 1934, s 154-155.