Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

214 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIvärlden ger tillgång till Kulturen och konverteras till andra former av kapital(ekonomiskt kapital i form av lön, symboliska kapitalarter knutna till olikayrkesområden, etc).I dessa tidiga studier var den sociala kategoriseringen grov, det rörde sig imånga sammanhang om blott tre stora kategorier. Under loppet av sjuttiotaletskulle Bourdieu för att benämna dessa tre huvudkategorier definitivt fastna förtermerna "de folkliga klasserna", "medelklasserna" och "den dominerandeklassen". I de tidiga (dvs. de under åren 1964-1966 publicerade) kultur- ochutbildningssociologiska texterna var tredelningen densamma, men terminologinsynnerligen varierande. Jag har funnit följande varianter. De folkliga klassernabenämndes "arbetat- och bondeklasserna" , "underklasserna" < les c1asses basses>, "de folkliga klasserna"< les c1asses populaires >, "de klasser som är mest i avsaknad av arv" < lesc1asses les plus desMritees > , de defavoriserade skikten < les couchesdefavorisees>, "de mest missgynnade klasserna" < les c1asses les plusdefavorisees >, "de kulturellt missgynnade klasserna" < les c1assesculturellement defavorisees> " eller "de mindre kultiverade klasserna" < lesc1asses les moins cultivees > . Medelklasserna benämndes "medelklassen" < lac1asse moyenne >, "medelklasserna" < les classes moyennes > eller"småbourgeoisien " < la petite bourgeoisie>. Den dominerande klassenbenämndes "överklassen" ,"överklasserna" < les hautes c1asses, les c1asses superieures >, "de mestgynnade klasserna" < les c1asses les plus favorisees> , "de socialt och kulturelltgynnade klasserna" < les c1asses socialement et culturellement favorisees > ,"den kultiverade klassen" < la c1asse cultivee >, "de privilegierade klasserna", "de mest utbildade klasserna" eller "de dominerande klasserna" < les c1asses dominantes> " .Dessutom laborerade Bourdieu med en tudelning av den dominerande klassen ien kulturell och en ekonomisk del (här kunde han använda termer som "denintellektuella klassen" respektive "bourgeoisien"144).Det är sannerligen inte lätt att översätta detta virrvarr av beteckningar, medsingularis- och pluralisformer om varandra, till en konsistent kategorisering avde sociala klasserna. Läsaren av Bourdieus tidiga utbildnings- ochkultursociologiska texter slås av misstanken att han letade sig fram i riktning. mot ett rörligt och i hög grad operationaliserat klassbegreppl45, i ett slags dolduppsatser från 1966 som i hög grad byggde på materialet i Les heritiers och i vilka begreppetkulturellt kapital infördes, "L 'ecole conservatrice" och "La transmission ... ", talades i ställetom "transmu~tion" av socialt arv till skolarv (se p. 336 resp. p. 404).144 Les heritiers, 1964, pp. 70, 116.145 Bourdieus klassbegrepp skulle efter hand bli än mer öppet i och med att han införde enKapitel III. Nyckelbegreppen 215polemik med å ena sidan marxisternas substantialistiska föreställningar omklasserna som entydigt bestämda av sin plats inom produktions- ochreproduktionsprocesserna, å andra sidan de empiristiska sociologernassocioekonomiska differentiering som inte nådde längre än till kvantitativregistrering av inkomst- och utbildningsnivåer. Bourdieus klassbegrepp varredan i de tidigaste franska studierna i första hand ett redskap för att studeraolika gruppers skilda tillgångar, investeringar och strategier. Kapitalbegreppetvar så att säga överordnat klassbegreppet.Den Kultur som utbildningssystemet premierade, förmedlade och legitimeradehade inte enbart eller ens i första hand att göra med de specifikaämneskunskaper varom kursplanerna talar. Bourdieu intresserade sig framförallt för den så kallade allmänbildningen < culture generale >. Han påtalade tillexempel att humaniorastudenter ur privilegierade klasser tillägnat sig enkulturell kompetens som allra starkast gjorde sIg gällande på områden som intehade någon plats i skolans undervisning: modem jazz, konstnärlig film,avantgardeteater, etc. Här utvecklade de en hållning som Bourdieukaraktäriserade som "lärd" < erudit > ; på filmklubben kunde dessa studenterprestera muntliga anföranden aven halt som deras lärare vid universitetetförgäves försökte pressa ur dem under de schemalagda seminarierna. Studenterur medelklasserna ruorde inte sällan väl ifrån sig så länge de kunde hålla sig tillpensumlistorna, men när det gällde förmågan att orientera sig iavantgardekulturen hamnade de hopplöst på efterkälken.146Ett anmärlaiingsvärt förhållande, som Bourdieu kallade en paradox, varutbildningssystemets och lärarnas benägenhet att nedvärdera just sådanahållningar och sådant vetande som angavs i kursplanerna och som utbildningenenligt sitt officiella uppdrag hade att förmedla.147 Utbildningssystemet ochlärarna nedvärderade studieflit och premierade det slags begåvning ellersjälsgåvor som uppfattades just som g~vor, som naturgivna kvaliteter. Det förprivilegierade elever karaktäristiska avspända och distanserade förhållningssättettill undervisningens former och innehåll premierades, medan den "skolmässiga"distinktion mellan "konstruerade klasser" (en kartläggning av olika sociala gruppers skildatillgångar) och "mobiliserade klasser" (klasser som framträder som sådana, förmögna tillnågot slags enhetliga praktiker och politiska initiativ). Jfr nedan, kapitel V, avsnitt 5.3 .146 Om de privilegierade studenternas "lärda" hållning till jazz, fIlm och liknande kulturellaområden vilka inte var föremål för undervisning, samt om de mindre privilegieradestudenternas handikapp på samma områden, se Les heritiers, 1964, pp. 32,.34, 37, 67; Lesetudiants ... , 1964, pp. 93, 95, 103, 116; "Les etudiants ... ", 1965, p. 45; "Langage ... ",1965, p. 19; "La transmission ... ", 1966, p. 395; "L'ecole conservatrice", 1966, p. 329; "Lacompabilite ... ", 1967, p. 45.147 Om denna paradox, se Les heritiers, 1964, pp. 32, 35, 37, 41, 116.