220 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIutbildningssociologiska studier till <strong>en</strong> sådan läsning. Han hävdade där, med stöd<strong>av</strong> eget och andras empiriska material, att stud<strong>en</strong>ternas sociala ursprung är d<strong>en</strong>faktor som (i jämförel<strong>se</strong> med kön, ålder och geografiskt ursprung) starkastdiffer<strong>en</strong>tierar bland stud<strong>en</strong>ternal60, d<strong>en</strong> främsta determinant<strong>en</strong> till derasattityderl61, d<strong>en</strong> <strong>en</strong>da determinant vars verkan sträcker sig till alla domäner ochalla nivåer <strong>av</strong> stud<strong>en</strong>ternas erfar<strong>en</strong>hetl62. Läsar<strong>en</strong> får oneklig<strong>en</strong> intrycket attBourdieu var ute efter att isolera faktorerna och <strong>av</strong>göra vilk<strong>en</strong> <strong>av</strong> dem som"förklarar mest". Vissa inslag i de ungefär samtidiga statistiska studierna <strong>av</strong>mu<strong>se</strong>ibesökare kan ge samma intryck. Ett sådant tillvägagångssätt skulle gå sticki stäv med metod<strong>en</strong> i Bourdieus s<strong>en</strong>are arbet<strong>en</strong>, <strong>av</strong> vilka med önskvärd tyctiighetframgår att det sociala ursprunget, med faderns yrke och utbildning somindikator, förklarar så mycket inte för att detta ursprung skulle vara <strong>en</strong> "orsak",utan för att begreppet om socialt ursprung sammanför ett helt spektrum <strong>av</strong>sociala och kulturella bestämningar, vilkas verkningar måste redas ut.Kanske kan d<strong>en</strong> ibland osofistikerade argum<strong>en</strong>tation<strong>en</strong> i de tidiga studierna·förklaras <strong>av</strong> att de var just tidiga, att de konturer <strong>av</strong> skolans och kultur<strong>en</strong>s plats idet samtida franska samhället som där tecknades s<strong>en</strong>are skulle fyllas ut. Attframställning<strong>en</strong> var så starkt konturerad hade utan tvivel dessutom med detpolemiska syftet att göra. Studierna påbörjades för trettio år <strong>se</strong>dan. Dag<strong>en</strong>släsare, som kanske tycker att detta oupphörliga påvisande <strong>av</strong> det socialaursprungets betydel<strong>se</strong> är att slå in öppna dörrar, får inte glömma att vi harBourdieus och andras empiriska utbildningssociologiska arbete att tacka för attsådana samband i dag framstår som självklara. När Les heritiers publiceradestorde d<strong>en</strong> rådande föreställning<strong>en</strong> ha varit att skolframgångar och förmåga atträtt uppskatta kulturskatterna berodde <strong>av</strong> personliga kvaliteter och god vilja ochinget annat. Faktum är att bok<strong>en</strong> väckte stor förargel<strong>se</strong> - Bourdieu har berättatatt gamla vänner slutade hälsa på honom på gatan - och att d<strong>en</strong> lästesuppmärksamt <strong>av</strong> de upproriska stud<strong>en</strong>ter som under s<strong>en</strong>are häft<strong>en</strong> <strong>av</strong> <strong>se</strong>xtiotalettog strid med det traditionella universitetets värd<strong>en</strong>.Dessutom framgår redan <strong>av</strong> de tidiga studierna att Bourdieu inte hade för<strong>av</strong>sikt att låta analys<strong>en</strong> stanna vid ett utpekande <strong>av</strong> socialt ursprung som <strong>en</strong>bakgrundsvariabel, att korreleras med exempelvis utbildningsval ellerutbildningsframgång. Han försökte förstå samspelet mellan socialt ochgeografiskt ursprung163 och vad det innebär att vara man eller kvinna i bestämdasociala situationer och inom bestämda sociala grupper. "Som många160 Les etudiants ... , 1964, pp. 10, 45f; Les h<strong>en</strong>ders, 1964, p. 24.161 Les h<strong>en</strong>tiers, 1964, p. 80.162 Les etU{liants ... , 1964, p. 46; Les h<strong>en</strong>tiers, 1964, p. 23.163 Jfr Les etudiants ... , 1964, p. 99; Les h<strong>en</strong>ders, 1964, pp. 14,42-43; "Les mu<strong>se</strong>es ... ",1964 , p. 27 not 3.Kapitel m. Nyckelbegrepp<strong>en</strong> 221undersökningar visat, är det sociala ursprunget verksamt under helautbildningstid<strong>en</strong> och i synnerhet vid skolkarriär<strong>en</strong>s stora brytpunkter [ ... ]. "164"Man får inte betrakta d<strong>en</strong> sociala tillhörighet<strong>en</strong> som för~ta länk<strong>en</strong> i <strong>en</strong> <strong>se</strong>rie <strong>av</strong>kausala förbindel<strong>se</strong>r, ty d<strong>en</strong>na tillhörighet är fullständigt närvarande i var och <strong>en</strong><strong>av</strong> de förmedlingar g<strong>en</strong>om vilka d<strong>en</strong> utövar sitt inflytande. Det är därför somman inte annat än som abstraktioner kan tala om exempelvis stud<strong>en</strong>terna, ellerstud<strong>en</strong>terna som är arbetarsöner, eller (som d<strong>en</strong> multivariata amilys<strong>en</strong> gör) omstUd<strong>en</strong>terna som är arbetarsöner och går på helklassisk linje [ ... ]. "165 Vidare ladehan vikt ·vid att de kulturella tillgångarna är rörliga och föränderliga, de <strong>av</strong>görsinte <strong>en</strong> gång för alla när man fj:>ds in i <strong>en</strong> viss familj utan <strong>av</strong> d<strong>en</strong> fortsattalivsbanan, och främst <strong>av</strong> banan g<strong>en</strong>om utbildningssystemet. Till och med ettbarn som infinner sig tämlig<strong>en</strong> kulturellt utblottat i skolan kan i extrema fall, omdet självt och familj<strong>en</strong> besitter särskilda eg<strong>en</strong>skaper och om skolgång<strong>en</strong>utvecklas som "<strong>en</strong> obrut<strong>en</strong> följd- <strong>av</strong> mirakler och ansträngningar" ta sig ur sittkulturella underläge. En sådan osannolik "kontinuerlig följd <strong>av</strong> framgångar(liksom folkskollärar<strong>en</strong>s upprepade råd)" kan leda fram till gymnasiestudier ochännu längre. 166 Dessa konstaterand<strong>en</strong> (som läsar<strong>en</strong> inte kan undgå att uppfattasom självbiografiska) illustrerar hur Bourdieu vägrade att betrakta socialtursprung som något slags lineär kausal determinant. För övrigt framgick <strong>av</strong> han<strong>se</strong>get empiriska material att de elever med härkomst i de folkliga klas<strong>se</strong>rna vilka(i likhet med Bourdieu själv),tagit sig in på d<strong>en</strong> prestigeladdade motsvarighet<strong>en</strong>till sv<strong>en</strong>sk helklassisk gymnasielinje ofta presterade bättre studieresultat änmedelklasstud<strong>en</strong>terna, ett f<strong>en</strong>om<strong>en</strong> som Bourdieu förklarade med att de som nåttså långt inom utbildningssystemet utgör <strong>en</strong> extremt hårt gallrad grupp, iförhållande till sin ursprungsklass mycket mer <strong>se</strong>lekterad änmedelklasstud<strong>en</strong>ternal67.Varför fastnade Bourdieu så småningo~ för term<strong>en</strong> "kulturdIt kapital" som<strong>en</strong> betec;kning för det slags tillgångar, b~de nedärvda och förvärvade, vilkasöverföring och fördelning han studerade i sina tidiga utbildningssociologiskastudier? Som vi <strong>se</strong>tt använde han fortfarande vid d<strong>en</strong>na tid, mitt<strong>en</strong> <strong>av</strong> <strong>se</strong>xtiotalet,<strong>en</strong> mängd alternativa termer. Valet <strong>av</strong> huvudordet "kapital" kräver här ing<strong>en</strong>ytterligare förklaring, vi har ordat nog därom. Att han valde attributet"kulturellt" torde sammanhänga med att han under loppet <strong>av</strong> <strong>se</strong>xtiotalet kom attfastna för <strong>en</strong> snäv innebörd <strong>av</strong> term<strong>en</strong> "kultur". I sina tidigaste studier använder164 Les h<strong>en</strong>ders, 1964, p. 27.165 "Les etudiants ... ", 1965, p. 57.166 Les h<strong>en</strong>ders, 1964, p. 40.167 "Les etudiants ... ", 1965, p. 44; Les h<strong>en</strong>tiers, 2 upp!. 1966, pp. 26 not 1, 174 (dessatextställ<strong>en</strong> saknades i första upplagan).
222 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIhan gärna det så kallade breda eller antropologiska kulturbegreppetl68, somtäcker snart sagt vilka som helst mänskliga livsformer och symbolsystem. Motslutet <strong>av</strong> <strong>se</strong>xtiotalet skulle han alltmer kon<strong>se</strong>kv<strong>en</strong>t övergå till att med "kultur<strong>en</strong>"(i singularis) <strong>av</strong><strong>se</strong> legitim, auktori<strong>se</strong>rad, dominerande kultur - dvs. vad vi iSverige (och alltid kringgärdat <strong>av</strong> citationsteck<strong>en</strong> och re<strong>se</strong>rvationer) b<strong>en</strong>ämner"finkultur" .Härvidlag gick Bourdieu mot strömm<strong>en</strong>. Under <strong>se</strong>xtiotalet hade nämlig<strong>en</strong> ettnytt forskningsfält öppnats i Frankrike: "masskultur<strong>en</strong>" .169 I debatt<strong>en</strong> cirkuleradeuppfattning<strong>en</strong> att masskultur<strong>en</strong> var ett nytt f<strong>en</strong>om<strong>en</strong> som börjat g<strong>en</strong>omsyra helasamhället och t<strong>en</strong>derade att göra föreställning<strong>en</strong> om d<strong>en</strong> klassbundna kultur<strong>en</strong>obsolet. Bourdieu gick mycket tidigtI70 i off<strong>en</strong>tlig polemik med de"massmediologer" som spred detta budskap, och hans egna tidiga kultur- ochutbildningssociologiska studier pekade i helt annan riktning. Kultur<strong>en</strong> i snävarem<strong>en</strong>ing, det vill säga överklass<strong>en</strong>s kultur, var i högsta grad levande ochverksam som ett slags rikslikare för hela det franska samhället. Alla gruppert<strong>en</strong>derade att erkänna dess överlägs<strong>en</strong>het, låt vara att de folkliga klas<strong>se</strong>rna varväl medvetna om att det inte var någon kultur för dem.171168 Äv<strong>en</strong> om han redan från böljan markerade ett slags distans g<strong>en</strong>om att ofta omge ordetkultur med citationsteck<strong>en</strong> (<strong>se</strong> åtskilliga exempel i Sociologie de I'Algerie, 1958; "Logiqueinterne ... ", 1959 och "Le choc ... ", 1959.169 Några osorterade exempel på att masskultur<strong>en</strong> och massmedierna under <strong>se</strong>xtiotalet blev etthett ämne i debatt<strong>en</strong> och forskning<strong>en</strong>: 1961 utkom Edgar Morins L 'Esprit du Temps och islutet <strong>av</strong> samma år första numret <strong>av</strong> tidskrift<strong>en</strong> Communications utgiv<strong>en</strong> <strong>av</strong> C<strong>en</strong>tre d'etudesdes communications de mas<strong>se</strong>, med Georges Friedmann som redaktör och Edgar Morin,Roland Barthes,Paul Lazarsfeld m.fl. i redaktion<strong>en</strong>; i maj 1963 arrangerades kollokviet "Lesintellectuels et la culture de mas<strong>se</strong>", med deltagande <strong>av</strong> Roland Barthes, Georges Friedmann,Paul Lazarsfeld m.fl.; år<strong>en</strong> 1967-68 publicerade inte mindre än tre olika franska förlagöversättningar <strong>av</strong> Marshall McLuhans arbet<strong>en</strong>.170 "Sociologues ... ", 1963. I sina tidiga utbildningssociologiska studier hävdade Bourdieu attmediernas betydel<strong>se</strong> övervärderades i d<strong>en</strong> samtida debatt<strong>en</strong>; han ville inte <strong>en</strong>s tala omvet<strong>en</strong>skapliga rön i sammanhanget, utan <strong>av</strong>färdade som ideologisk uppfattning<strong>en</strong> attmassmedierna skulle ha skapat ett nytt slags kultur, homog<strong>en</strong> och homog<strong>en</strong>i<strong>se</strong>rande och utanklassmärk<strong>en</strong>. Se Les etudiants ... , 1964, p. 75; Les heritiers, 1964, p. 67; "Langage ... " ,1965, p. 19 not 2; "L'ecole con<strong>se</strong>rvatrice ... ", 1966, pp. 342, 344; Le panage .. . , 1966, pp.222f, 409f, 412-414.171 Det förtjänar att understrykas att det franska utbildningssystemet i extremt hög gradpremierar inneh<strong>av</strong> <strong>av</strong> cultureg<strong>en</strong>erale. Det gäller fortfarande i dag; för <strong>en</strong> sv<strong>en</strong>sk ter det sig<strong>en</strong> smula exotiskt att det i Frankrike till och med produceras läroböcker i culture g<strong>en</strong>eraleeller "allmänbildning", <strong>av</strong><strong>se</strong>dda för stud<strong>en</strong>ter som förbereder sig för intagningsprov<strong>en</strong> till lesgrandes ecoles. Några exempel på sådana böcker är Jean-Paul Gambier, Les epreuves decpiture & sci<strong>en</strong>ces humaines ii l'<strong>en</strong>tree des grandes ecoles commerciales. Berit & oral,Edition Marketing, Paris, 1984; Odon Vallet, Culture g<strong>en</strong>erale, Masson Paris 1988' ClaudeBarreix och Claude Scheiber, L'Epreuve de culture g<strong>en</strong>erale (tcrit - oral), Du~od, p~s,1990 - och det handlar här om förberedel<strong>se</strong>r för skolor som öppnar väg<strong>en</strong> till uppsattapositioner inom förvaltning<strong>en</strong> och näringslivet (för <strong>en</strong> rad vittnesbörder om atthumaniorastudier fungerat som <strong>en</strong> vinstgivande investering för människor som <strong>se</strong>dermera nåttKapitel III. Nyckelbegrepp<strong>en</strong> 223Bourdieu har hållit fast vid d<strong>en</strong>na speciella definition <strong>av</strong> kultur. Ur hansperspektiv är uttryck som folkkultur eller arbetarkultur ett contradictio inadiecto. Det folkliga är inte kultur och det kulturella är inte folkligt. I sinaanaly<strong>se</strong>r har han företrädesvis så atf säga betraktat d<strong>en</strong> sociala värld<strong>en</strong> från d<strong>en</strong>härskande kultur<strong>en</strong>s utkikspunkt. Det innebär exempelvis att hans synoptiskakartor över smakernas och livsstilarnas fördelning i hela det franska samhälletliknar <strong>en</strong> på sin spets balan<strong>se</strong>rande triangel. Överst utbreder sig ett spektrum <strong>av</strong>särskilda och särskiljande smaker och livsstilar, varunder registret smalnarlängre ned i folkdjupet.I 72 Dessa grafer speglar Bourdieus välbekanta tes att d<strong>en</strong>dominerande klass<strong>en</strong> i sitt förhållande till kultur<strong>en</strong> drivs <strong>av</strong> kr<strong>av</strong>et att utmärka,urskilja och särskilja sig. m Om vi får tro Bourdieus resultat är helt <strong>en</strong>kelt "defolkliga klas<strong>se</strong>rna" , varmed <strong>av</strong><strong>se</strong>s arbetare och bönder, mycket mer <strong>en</strong>hetliga isin relation till d<strong>en</strong> dominerande kultur<strong>en</strong>.174Åtskilliga <strong>av</strong> Bourdieus läsare - bland andra de som önskar lyfta framarbetarkultur<strong>en</strong>s, subkulturernas eller motkulturernas eg<strong>en</strong>art och eg<strong>en</strong>värde ochhelst däri spåra motståndspot<strong>en</strong>tialer och upprorsmöjligheter - har protesteratmot hans sätt att handskas med kulturbegreppet. Reaktion<strong>en</strong> är begriplig.Bourdieus begrepp kulturellt kapital är i första hand lämpat för studier <strong>av</strong>samhälleliga dominansförhålland<strong>en</strong>, och hans mogna författarskap är i hög gradägnat åt studiet <strong>av</strong> samhällets eliter. D<strong>en</strong> som är mindre intres<strong>se</strong>rad <strong>av</strong> fråganvarför dominerade kulturer är dominerade och i stället önskar beskriva ochanaly<strong>se</strong>ra d<strong>en</strong> så att säga "interna" organisation<strong>en</strong> hos arbetarkultur<strong>en</strong> ellernågon mot- eller subkultur, bör möjlig<strong>en</strong> söka sig till andra inspirationskällor.Därmed inte sagt att Bourdieu varit ointres<strong>se</strong>rad <strong>av</strong> de folkliga klas<strong>se</strong>rna: detidigaste studierna i Algeriet och Bearn gällde just bönder och arbetare, ettintres<strong>se</strong> som äv<strong>en</strong> s<strong>en</strong>are följt honom. Han bidrog exempelvis aktivt till att iFrankrike introducer~ Paul Willis' <strong>en</strong>gelska studie <strong>av</strong>arbetarklasspojkarsuppsatta positioner i näringslivet, <strong>se</strong> A. Etchegoy<strong>en</strong>, 1990). Det förefaller troligt attBourdieus speciella kulturbegrepp ursprunglig<strong>en</strong>, under det tidigaste <strong>se</strong>xtiotalet, växte framsom ett redskap för studiet <strong>av</strong> det slags culture g<strong>en</strong>erale som spelar så stor roll inom detfranska utbildningssystemet och för rekrytering<strong>en</strong> till makt<strong>en</strong>s fålt. Här, som i många andra<strong>av</strong><strong>se</strong><strong>en</strong>d<strong>en</strong>, tror jag att Bourdieus sociologi präglats <strong>av</strong> hans tidiga upptag<strong>en</strong>het <strong>av</strong>utbildningssociologins problem. Begreppet kulturellt kapital syftar inte blott till att fånga infördelning<strong>en</strong> <strong>av</strong> privilegier och tillgångar. Bourdieus analy<strong>se</strong>r <strong>av</strong> det kulturella kapitalet haralltid i hög grad handlat om hur människor införlivar och befäster dessa tillgångar, vilket iFrankrike i ovanligt hög grad sker inom utbildningssystemets ram.172 D<strong>en</strong> först publicerade synoptiska kartan <strong>av</strong> d<strong>en</strong>na art återfinns på de transpar<strong>en</strong>ta blad<strong>en</strong>mellan sidorna 10 och 11 i "Anatomie du gout", 1976.173 Se särskilt det femte kapitlet, "Le s<strong>en</strong>s de distinction", i La distinction, 1979.174 Vilket möjlig<strong>en</strong> kan tjäna som ursäkt för att kart1äggning<strong>en</strong> <strong>av</strong> de folkliga klas<strong>se</strong>rnassmaker och livsstilar i "Anatomie du gout", 1976, och La distinction, 1979, byggde påjämförel<strong>se</strong>vis små empiriska material.