Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

556 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIövervinnandet av epistemologiska "fel" och "hinder" som bromsadenaturvetenskapernas utveckling. Även principerna för Bourdieus socioanalyskan lättast formuleras i negativa termer. Socioanalysen resulterar inte iomedelbara positiva recept, men kan öka sociologens förmåga att bjudamotstånd mot inflytanden som hindrar det egentliga vetenskapliga arbetet. NärBourdieu pläderat för att sociologen skall vara sociolog, och inte falla förfrestelsen att agera som profet, som massmediaintellektuell, som essäist, sompolitisk ideolog, som maktspelare i den sociala akademiska konkurrenskampen,har han inte nöjt sig med att tala om vetenskaplighetens fordringar i störstaallmänhet. Han har ständigt påtalat de specifika sociala förhållanden som lockarsociologen bort från den smala vägen. Jag tror att det är så syftet med denbourdieuska socioanalysen bör uppfattas: genom att reflektera över de socialavillkoren för sin verksamhet blir sociologen i någon mån herre över dessavillkor, vilket förbättrar oddsen för att han skall åstadkomma något avvetenskapligt värde.Denna ståndpunkt tål att diskuteras. Den förutsätter att man på ettmeningsfullt sätt kan sära mellan vetenskapligt motiverade och socialt betingadevärden, ett problem som vi berört tidigare i det här kapitlet (avsnitt 2.5).6.3 Sociologin om sociologin, om utbildningssystemet, om deintellektuellaBourdieus betoning av självreflexionen får konsekvenser för frågan omförhållandet mellan sociologins subdiscipliner .Den empiristiska sociologin, som låter sig definieras av de särskildaforskningsföremålen snarare än av forskningstraditioner, har splittrats upp på enrad deldiscipliner , var och en med sina egna research committees, egnasessioner vid kongresserna, egna tidskrifter, egna koopteringsmekanismer. Vihar berört Bourdieu motvilja mot detta slag av arbetsdelning. Liksom på sin tiddurkheimianerna har Bourdieu reagerat mot att man låter olika slags utifrånhämtade prenotions, eller med Bourdieus egen terminologi "prekonstrueradeobjekt", styra sociologins indelning i subdiscipliner. Bourdieus ståndpunkt utgören illustration till hur socioanalysen kan användas. En samhällsvetare sombemödar sig om att analysera de sociala villkoren för denna arbetsdelningkanske stärker sin motståndskraft mot frestelsen att identifiera sig med en ellerannan specialitet, utbildningssociologi eller arbetslivssociologi eller någon änmer begränsad domän, vars gränser snarare bestäms av sociala förhållanden(t.ex. demarkationslinjer mellan statliga departement, myndigheter,anslagsgivare) än av egentliga vetenskapliga fordringar. En samhällsvetare somKapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 557dessutom lägger sig vinn om att analysera sin egen position inom en visssubdisciplin och de investeringar som fört honom dit, kanske blir mindrebenägen att sugas upp av det sociala spel som går ut på att försvara den egnaspecialiteten, det vill säga att förespråka just det slags vetenskaplig praktik sområkar överensstämma med hans egna investeringarna och hans egen position.Ur Bourdieus, eller durkheimianernas, perspektiv är en annan effekt av denfortskridande arbetsdelningen, vid sidan av att den hotar att fragmenterasociologins objekt, att de många bindestreckssociologierna framstår som "sidoordnade. På sin tid var durkheimianernas utdragna diskussion~ avsociologins indelning försök att bestämma relationerna mellan de olikasubdisciplinerna, och Durkheims egna arbeten illusterar hur han framhävdevissa bland dessa, såsom den sociala morfologin och senare kunskaps- ochreligionssociologin, som mer fundamentala än andra. InomBourdieus sociologi,med dess tonvikt vid analysen av forskningssubjektet, blir prioriteringen delvisannorlunda: här tjänar vetenskapssociologin och i synnerhet"sociologisociologin", utbildningssociologin samt sociologin om de intellektuellasom fundament.Bourdieus första genomförda försök i den sociologisociologiska genren,uppsatsen Sociologie et philosophie ... från 1966 med Jean-Claude Passeron sommedförfattare, bar tydliga spår av inspirationen från den historiskaepistemologin. Här skulle nittonhundratalets franska sociologi utsättas församma slags granskning som den historiska epistemologins representanterunderkastat naturvetenskaperna. Sociologernas outtalade och ofta omedvetnafilosofiska ställningstaganden skulle dragas fram i ljuset. Det var i mångaavseenden en polemisk uppsats. Den skrevs vid en tidpunkt då amerikanskempirism och kvatitativa forsknings modeller gjorde sig gällande inom detfranska sociologiska fältet. Michel Crozier och andra hade hävdat att sociologinäntligen mognad till en modern vete,nskap som kastat all filosofi över bord. Nej,invände Bourdieu och Passeron, även det amerikanska inflödet oygger påfilosofiska, närmare bestämt empiristiska och neopositivistiska do~triner.Sociologernas filosofiska ställningstaganden skall inte beslöjas, de~måste tvärtomgenomlysas och bearbetas. Bourdieu och Passeton förespråkade kort sagt enanalys av det sociologiska tänkandet som motsvarade Bachelards "psykoanalys"av det naturvetenskapliga tänkandet. Men de tog ytterligare några steg i riktningmot en sociologisk analys: de förespråkade en analys som för det första avtäckersambanden mellan sociologernas filosofiska ställningstagandena å e'nä sidan ochde positioner som samma sociologer besätter inom det sociologiska fältet å denandra, och som för det andra reder ut relationerna mellan det sociologiska fältetoch andra fält. Uppsatsen är daterad oktober 1966. Att döma av Bourdieus