Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

160 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIarbeten, till filosofiska och samhällsvetenskapliga traditioner och positioner.Han publicerade syntetiska och teoretiska analyser av utbildningssystemet ochteoretiska bidrag till konstsociologin och litteratursociologin. Texterna frånsenare hälften av sextiotalet om förhållandet mellan epistemologi och sociologiger viktiga nycklar till förståelsen av egenarten hos Bourdieus projekt.Den tredje perioden i Bourdieus författarskap kännetecknas av förening~n avteoretiskt och empiriskt arbete och kan förslagsvis dateras från och med 1975.Detta år grundade han tidskriften Actes de la recherche en sciences sociales ochen rik produktion av teoretiskt reflekterade empiriska studier tog sin början:analyser av sociala fält, av det sociala rummet, livsstilar och smak och mycketannat. De teoretiska redskapen och forskningsteknikerna (vid mitten avsjuttiotalet tillkom korrespondensanalysen) var nu så utvecklade att de kundesättas i rörelse i empirisk forskning på de mest skilda områden, även utanBourdieus direkta överinseende. Kretsen av medarbetare, studenter ochefterföljare växte. Bourdieus sociologi företräddes inte längre aven sekt utan aven veritabel "skola".Möjligen kommer framtidens sociologihistoriker att urskilja en fjärde period iBourdieus författarskap, en "politisk" period med startpunkt i det tidiga åttiotaletdå Bourdieu började förena sitt sociologiska arbete med politiska(utbildningspolitiska, kulturpolitiska) interventioner.Författarskapet är omfattande och mångsidigt och inbjuder till olika läsarter.Bland de nationella särdragen hos receptionen utanför Frankrikes gränser kanföljande nämnas.Till spanska översattes snabbt ett par av Bourdieus tidiga empiriskaetnologiska och utbildningssociologiska arbeten. I Tyskland och Italien dröjdeintroduktionen till sjuttiotalets första år; Bourdieus tyska publik fäste redan frånbörjan jämförelsevis stor vikt vid hans bidrag till litteratur- och konstsociologin,medan den italienska publiken förefaller ha varit jämförelsevis mer mottaglig förde epistemo~ogiska aspekterna av hans projekt. Inom portugisiskt språkområdetycks Bourdieus trognaste publik finnas i Brasilien, där hans metod förundersökningar av sociala fält vunnit viss spridning. I Östeuropa har hanframför allt utgivits i ungersk och rumänsk översättning. Den breda brittiskareceptionen tog fart först efter 1977, i USA inträffade genomslaget ännu senare,och allmänt sagt innebar den anglosaxiska receptionen att man ur Bourdieusarbeten försökte utläsa en generell teori om den sociala reproduktion i detkapitalistiska samhället, medan den empiriska karaktären av hans projekt,liksom den epistemologiska grunden, hamnade i skymundan.I de nordiska länderna har Bourdieu betytt mer i Sverige och Finland än iNorge och Danmark. Den finländska receptionen var en smula speciell,Kapitel II. Författarskapet och receptionen 161eftersom Bourdieu under sjuttiotalet egentligen aldrig tilldelades ställningen somledande utbildningsteoretiker . Därför behövde den finländska receptionen underåttiotalet inte på samma sätt som i Sverige (eller i den anglosaxiskaforskarvärlden) ta avstamp i en uppgörelse med en tidigare reception. I Sverigehade Bourdieu under senare hälften av sjuttiotalet framför allt blivit ett stortnamn inom utbildningsdebatten och utbildningsforskningen. Inledningsvisbetraktades han framför allt som en teoribyggare och mycken möda ägnades åtatt relatera hans projekt till althusserianernas. I allt väsentligt byggde denpublika svenska Bourdieubilden på några texter som han publicerat under ett parår kring 1970, med andra ord under en period då författarskapet präglades avformalistiska drag och då den empiriska bredden hos hans projekt var mindrepåfallande än i de tidigare eller senare arbetena.I efterhand kan det synas paradoxalt att det var just dessa texter som vid justdenna tidpunkt fick styra Bourdieu-receptionen. Den svenska bilden av Bourdieusom "teoretiker" formades nämligen vid en tidpunkt då författarskapets "andra"period var avslutad, och då den strida ström av empiriska studier som medbörjan år 1975 flöt ut från Bourdieus center utgjorde en eftertrycklig dementi avuppfattningen att projektet gick ut på att bygga abstrakta teoretiska system. Densvenska samhällsvetenskapens beroende av anglosaxiska modeller spelade säkertin, men i så fall knappast direkt: den första generationen svenska Bourdieuintroduktörervar förtrogna med Bourdieus eget arbete, och i detta fall skeddeimporten inte via England eller USA. Överensstämmelserna mellan den svenskaoch den anglosaxiska Bourdieu-receptionen i slutet av sjuttiotalet kan nogsnarare förklaras av att samma slag av konflikter gjorde sig gällande på bådahållen, åtminstone om vi håller oss till områdena för den första breda Bourdieureceptioneni dessa länder, nämligen utbildnings forskningen ochutbildningsdebatten: I England och USA liksom i Sverige hade de dominerandepositionerna under större delen av efterkrigstiden intagits av företrädare för delsutbildningsadministrationen, dels den amerikanska empirismen. Det var dettavacklande monopol som stod på spel, och de ojämna institutionellastyrkeförhållandena drev de nya pretendenterna till en hållning som präglades av"ressentiment": de lät sig kort sagt domineras av motståndarna ("positivisterna")och sökte efter profilerade alternativ till den, enligt deras mening, rådandeteorilösheten och samhällsingenjörsandan. Bland annat valde de sina vapen uralthusserianernas arsenal, och allt tyder på att receptionen av Bourdieusförfattarskap i hög grad färgades av den något tidigare men fortfarande högstaktuella receptionen av althusserianismen. Bourdieu lästes som vore hanAlthussers lillebror och bland hans texter översattes och diskuterades dem somallra mest inbjöd till en sådan läsning. Bourdieus sociologi betraktades mindre