Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

576 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIän ett lappverk? Ja, vilken är egentligen sociologins kärna? Hur konstituerassociologin som vetenskap?Bourdieus svar lyder ungefär som följer. Hos sociologins "fäder" -durkheimianerna, Weber, Marx - finns besläktade teorier om den sociologiskakunskapen. Att rätt bedriva sociologi innebär inte att ansluta sig till Marx' ,Durkheims, Webers eller någon annans teori om sociala system, eller att väljaden ena eller andra typen av undersökningsteknik. Det avgörande är i stället attreflektera över hur sociologisk kunskap frambringas, att inte ta någon kunskapför given, att bryta med det spontana tänkandets realism och substantialism, attsorgfälligt konstruera objektet för sin undersökning och så vidare - kort sagt attuppöva sin epistemologiska vaksamhet.Det är framför allt i några texter från senare hälften av sextiotalet vi finnergenomförda explicita utläggningar av detta program. Här bemödade sigBourdieu om att spåra den epistemologiska hållning som förenar sociologinsfäder, och han insisterade på att sociologen bör lära av matematikens ochnaturvetenskapernas ojämförligt mycket mer utvecklade epistemologi. IBourdieus övriga författarskap, det tidigare liksom det senare, är detepistemologiska programmet som regel mer inbäddat i redovisningar avempiriska eller teoretiska undersökningar eller i polemik kring avgränsadefrågor. Detta implicita program är av större intresse än avsiktsdeklarationernafrån sextiotalet. Dels erhåller de teoretiska eller metodologiska principerna sinfulla mening i samband med Bourdieus empiriska projekt, dels har en läsningsom tar fasta på Bourdieus sätt att utöva sociologins hantverk mer att ge densamhällsvetare som är intresserad av att fundera över sin egen praktik.Den beteckning som kanske bättre än någon annan karaktäriserar denhistoriska epistemologins program, "den tillämpade rationalismen", är (mutatismutandis) en träffande rubrik även för Bourdieus sätt att förena teoretiskt ochempiriskt arbete. Redan i hans första större arbete, Travail et travailleurs enAlgerie från 1963, finner vi en diskussion om förhållandet mellan sociologensoch statistikerns arbete som är en direkt parallell till Bachelards övervägandenom den ideala dialogen mellan matematisk och experimentell fysik, ochBourdieus fortsatta projekt har varit en lång seglats mellan den slutnarationalismens Skylla och den naiva empirismens Charybdis.En tillämpad rationalism är en rörlig, föränderlig rationalism som inte förlitarsig på färdiga filosofiska doktriner utan söker upp precisa forskningsproblem,gärna "små", som provocerar fram nya sätt att tänka. Denna hållning återfinnshos Bourdieu och vissa av hans generationskamrater, Foucault och andra, somnär de grundlade sina projekt distanserade sig från diskurserna om de "stora"frågorna och därmed vände upp och ned på det filosofiska fältets traditionellaKapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 577värdehierarkier .Relationismen och konstruktionismen utgör framträdande inslag i såväl denhistoriska epistemologins program som Bourdieus sociologi. Den senaresnyckelbegrepp är redskap avsedda för undersökningar av system av relationer.Kapital är inga fasta tillgångar som kan tillskrivas individer eller grupper tagnaför sig, och låter sig inte heller definieras av något slags immanenta kvaliteter.Värdet av ett visst kapitalinnehav bestäms i relation till vad andra grupperbesitter, och mer än så: tillgångar kan fungera som symboliskt kapital iBourdieus mening först i relation till sociala grupper som är disponerade atttillerkänna just dessa tillgångar värde. De symboliska tillgångarnas ekonomi,som Bourdieu ägnat så stor uppmärksamhet, konstitueras av att det föreliggerbestämda relationer mellan tillgångar eller värden och människor som uppfattaroch värderar dessa tillgångar eller värden. Fältbegreppet öppnade vägen tillstudier av olika slag av system av relationer mellan positioner. Det kan varafråga om positioner som besättes av grupper eller institutioner, men det kanockså vara fråga om ett system av relationer mellan politiska ståndpunkter,konstnärliga värden etc - och i nästa steg brukar Bourdieu försöka komma åtrelationen mellan dessa två system av relationer, å ena sidan det sociala fält därgrupperna och institutionerna intar sina "ställningar", å andra sidan fältet avpolitiska, estetiska eller andra "ställningstaganden". Att den av Jean-PaulBenzecri grundlagda statistiska traditionen erbjudit redskap som passat Bourdieuoch hans medarbetare beror framför allt på att korrespondens analysen ochliknande tekniker lämpar sig väl för kartläggningar av system av relationer., Konstruktionismen innebär att sociologin bygger sina egna objekt. Bourdieuhar utfärdat importförbud mot införsel av objekt, kategoriseringar ochförklaringar som hämtas "utifrån": från andra vetenskaper, filosofiska doktriner,det politiska eller administrativa fältet, vardagstänkandet. Sociologins objekt kanheller inte härledas direkt ur ackumulerade empiriska ~bservationer.Slagordsmässigt uttryckt: vetenskaplig kunskap åstadkommes varken genomdeduktion eller induktion utan genom konstruktion. Denna uppgift är, menarBourdieu, särskilt svår inom en disciplin som sociologin, där "prekonstruerade "objekt, dvs. sådana som skapats utanför det egen.tliga forskningsarbetet, ständigttränger sig på. Bland annat frestas sociologen att hämta objekt från de fält somär föremål för hans undersökning - konstsociologen att låna värdeskalor från detkonstnärliga fältet, utbildningssociologen att överta lärarnas, administratörernaseller skolpolitikernas föreställningar om skolans mål och mening.Det finns tydliga paralleller mellan Bourdieus sociologi ochdurkheimianernas. Kravet att sociologin skall konstruera sina egna objektpåminner exempelvis om durkheimianernas pläderingar för rigorösa