Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

378 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIerfarenheten ens kan upptäckas genom observation måste den först fattas avteorin325. "Realiteten är inte längre berättigad att vederlägga OSS"326, tyvetenskapen konstruerar en egen realitet: "Den samtida atomfysiken är mer änen beskrivning av fenomen, den producerar fenomen. "327 "Dagens vetenskap[---l bryter med naturen [---l konstruerar en realitet, rensar materien, skänkerfinalitet åt utspridda krafter. "328 Den realitet som vetenskapen konstrueraröverskrider den omedelbart givna verkligheten. Ofta studerar man effektersnarare än fakta329 , och inom exempelvis den moderna kemin skaparvetenskapen ett nytt slag av realitet, en möjligheternas realitet:"De kemiska substanserna [ ... ] ger oss ideer om konstruktionsmöjligheter. I studiet avdet reella leds man till ett systematiskt studium av det möjliga. I kemistens värld kanman inte säkert säga att allt som är möjligt existerar i naturen, men man kan påstå attallt som är möjligt låter sig fabriceras. Detta är ingen enkel truism. Den möjlighetsom studeras av kemin är ingen godtycklig möjlighet, utan den är redan ett programför realisering, ett schema för de erfarenheter och experiment som med en visssäkerhet kan komma att vara lyckosamma. [---J Inom kemin kan det som låter sigtänkas på ett sammanhängande sätt, det som är systematiskt möjligt, realiseras i ordetsfulla mening. "330För Bachelard stod denna av vetenskaperna konstruerade realitet inte vårvälbekanta upplevda verklighet efter. Den konstruerade realiteten är merobjektiv, i besittning av mer "realitetstyngd " (eftersom den inte stannar vid denomedelbara fragmentariska åskådningen), i vissa avseenden rikare (eftersom deninbegriper det möjliga och inte bara det givna) och den kan dessutom varavacker. En sanslös hyllning till Vetenskapen, kan det synas, men vi skall hålla iminnet att Bachelard hade ett bestämt ärende med sitt epistemologiska projekt.Det var fråga om en intervention inom filosofins fält. Han ville skapa en filosofisom gjorde samtidens nyaste matematik och naturvetenskap rättvisa. Från dennaspeciella utkikspunkt331 fällde han sina hårda omdömen om vardagstänJcandet324 Op. cit., p. 66.325 Le nouvel esprit scientifique, 1984 [1934], pp. 9f.326 "Le surrationalisme" [1937], L'engagement rationaliste, 1972, p. 11.327 "Noumene et microphysique" [1931], Etudes, 1970, p. 24.328 L 'activite rationaliste de la physique contemporaine, 1951, pp. 3f.329 Den moderna fysiken "blir mindre en vetenskap om fakta än en vetenskap om effekter" ,skrev Bache1ard i Le pluralisme coherent de la chimie moderne, 1973 [1932], p. 229, ochutvecklade tanken i en samtidig uppsats om den moderna atomfysiken: "Fysiken är intelängre en vetenskap om/akta; den är en teknik för effekter (Zeeman-effekten, Stark-effekten).[---J [en god fysikalisk hypotes] bör befruktas av tänkandet likaväl som av erfarenheter ochexperiment; den verifieras genom effekter." ("Noumene et microphysique" [1932], Etudes,1970, pp. 17 och 21)330 Le pluralisme coherent de la chimie moderne, 1973 [1932], p. 228.331 Om ett begrepp som hälsa skulle vara vulgaire, dvs. vardagligt, ordinärt, populärt tillskillnad ,från vetenskapligt, så innebär detta inte, inskärpte Canguilhem i en sen föreläsning,att begreppet i fråga skulle vara "trivialt", utan blott att det är "allmänt, inom räckhåll för varKapitel IV. Den historiska epistemologin 379eller det förvetenskapliga tänkandet. I sitt epistemologiska författarskap strävadehan efter att i vetenskapernas historia spåra det rationella tänkandets utveckling,fram till samtidens mest utvecklade form, "den tillämpade rationalismen".Därmed inte sagt att han propagerade för vetenskapen som mänsklighetensfrälsare i största allmänhet (om vetenskapens "nytta" hade han inte särskiltmycket att säga). Han hyllade långtifrån allt som går under namn av vetenskap,och han var ingalunda okänslig för andra värden än de vetenskapliga. I hansbetraktelser över drömmarna eller poesin var, som vi sett, måttstocken radikaltannorlunda. Men varken vetenskaperna eller, låt säga, de konstnärliga verkenkan göras rättvisa för så vitt man inte respekterar deras egenart. Det var därförBachelard fäste så stort avseende vid klyftan mellan det rationella och detirrationella, mellan det tänkta och det upplevda, mellan det konstruktiva och detmeditativa, mellan förståelsen och betraktandet, mellan anden och själen.Vidare hade Bachelard, när han inskärpte att vetenskaperna konstruerar sinateorier och till och med sina objekt, minst av allt för avsikt att hypostaserakonstruktionerna som sådana. Det var tvärtom vetenskapsmännens arbete medatt konstruera, bygga, skapa som intresserade Bachelard.Detta ledmotiv i hela hans epistemologiska författarskap tar sig språkligtuttryck i en förkärlek för verb i sammanhang där man annars brukar mötasubstantiv: Vetenskapernas rationalitet och rationalism blir för Bachelard enfråga om hur vetenskapsmännen rationaliserar sitt vetande. Vetenskapensrealitet är inte given utan en produkt av deras arbete med att realisera. 332Vetenskaplig objektivitet handlar inte om att forskningsresultat skulleöverensstämma med en på förhand given verklighet utan växer fram ivetenskapsmännens arbete med att objektivera.333 De skönhetsvärden somBachelard fann i vetynskaperna var inte knutna till konstruktionerna som sådanautan förenade med vetenskapsmännens ansträngningar att konstruera 334 •Vi är därmed tillbaka vid utgångspunkten för vår grånskning av Bathelardsepistemologiska författarskap, vars huvudperson är det vetenskapliga tänkandetsom aktivitet, till skillnad från de färdiga tankarna, teorierna och resultaten.och en". (La sante, 1990, p. 14) .332 Tag som exempel Bachelards omdöme om "arbetshypoteser". Bland ";'Idra ~onsekv7nserav att den omedelbara realiteten inte längre kan fungera som kunskapsobjekt namndes 1 Lenouvel esprit scientifique, 1984 [1934], p. 10, att hela doktrinen om arbetshypoteserförefaller dömd till undergång. "I den grad sådana hypoteser är förbundna med erfarenheten,måste de uppfattas som lika reella s~m erfarenheten. De är realiserade. "333 "Lumiere et substance" [1934], Etudes, 1970, pp. 67f.334 Bachelard syn på de vetenskapliga konstruktionernas skönhetsvärden kontrasterar därmedmot det inom vetenskapshistorien mer välkända estetiska kriterium som favoriserar elegans,enkelhet eller åskådlighet. "Skönheten hos det vetenskapliga tänkandets sanningar är icke enskönhet som är tillgänglig för kontemplationen. Denna skönhet uppträder samtidigt medkonstruktionsansträngningen. " (Le rationalisme applique, 1968 [1949], p. 214)