Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

88 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel L Bakgrunden89högskolors förhållande till universiteten i Uppsala och Lund).Efter denna översikt av sociologins institutionella utveckling efter andravärldskriget skall vi nu vända intresset mot några traditioner som under sammaperiod kom att få betydelse för ämnet - och som därmed blev positioner somBourdieu hade att förhålla sig till när han konstituerade sitt projekt.2.4.4 WeberianismenVerklig betydelse för fransk samhällsvetenskap fick Max Weber först från ochmed senare hälften av femtiotalet, då Raymond Aron installerat sig vidSorbonne. Den första breda franska Weber-receptionen var i utomordentligt höggrad knuten till Arons projekt, ungefär som den nordamerikanska till TalcottParsons' projekt; i båda fallen innebar dessa importbetingelser en synnerligenselektiv läsning av Webers arbeten.Det dröjde länge, till åren kring 1960, innan några av Webers texter blevtillgängliga på franska.225 Man läste Arons tolkningar i stället. Den skrift somframför andra introducerade Weber för en fransk publik var Arons Lasociologie allemande contemporaine, 1935. Den lilla boken bestod av trekapitel, det sista helt och hållet ägnat åt Max W eber, "utan varje tvivel denstörste tyske sociologen"226, dittills tämligen obekant i Frankrike227. Den förstagenerationen durkheimianer hade, frånsett några insatser från Halbwachs'sida228 , negligerat Webers arbeten229; under seklets första decennier översattes225 Den första översättningen publicerades först 1959. Fortfarande när detta skrivs saknas enfullständig översättning av Wirtsehqft und Gesellsehqft. Michael Pollak (1986, särsk pp. 6f,24-28, 58) har genom att intervjua förläggare och översättare kartlagt omständigheterna kringde franska Weberöversättningarna.226 R. Aron, 1981 [1935], p. 81.227 Arons utsaga att "alla [franska] sociologer känner till Wirtsehaft und Gesellsehaft" (Ioe.cit.) var uppenbarligen en stark överdrift. Enligt de två grundläggande studierna avWebereceptionen i Frankrike, M. Pollak, 1986, och M. Hirschhorn, 1988, skedde detverkliga genombrottet för Weber i fransk sociologi först under senare hälften av femtiotalet.Hirschhorn gör dock gällande att det före 1955 - dvs. innan Aron intog sin centrala positioninom det sociologiska fältet - förekom en trevande Weberreception i kretsen kring Gurvitch(Hirschorn 1988, p. 60). Den sistnämndes hållning till Weber var tvetydig: Han hänvisade tilldenna som en av sociologins grundläggare, kanske för att på så sätt hålla stånd mot inflödetav amerikansk empirism, men fann anledning kritisera Webers "individualistiska" uppfattningav den sociala verkligheten, liksom nominalismen och frånvaron av totalitetsbegrepp ochdialektik Gfr M. Hirschhorn, 1988, pp. 64-75).228 Halbwachs publicerade 1906 i L 'Annee sociologique ett kort omnämnande av Dieprotestantisehe Ethik och 1925 en längre uppsats om samma arbete Gfr M. Pollak, 1986, pp.9-11). Liksom fallet blev i USA, var Die protestantisehe Ethik det första arbete somuppmärksammades på allvar - och länge i stort sett det enda som lästes. Även Aron tillmättedetta arbete en nyckelposition i Webers författarskap, se R. Aron, 1981 [1935], pp. 112ff,Sombart och Michels23o, och Simrnel var en i Frankrike uppburen författare,men Webers genombrott lät vänta på sig.Med Arons läsning blev Weber portalfiguren för en sociologi vars främstauppgift är att "studera vår västerländska civilisations historiska egenart, dvs.rationaliseringen"231. Webers författarskap blev ett vapen i kampen mot desociologer som fortfarande i början av trettiotalet dominerade Aronshemmaplan, durkheimianerna, i Arons ögon dogmatiska positivister som iComtes efterföljd ville imitera naturvetenskaperna232, uppställa generella lagar233och utplåna egenarten hos kulturforskningen i allmänhet och historieforskningeni synnerhet. Weber kan som bekant läsas på många sätt. Aran framställdehonom som en Rickerts trogne lärjunge som tar fasta på det specifika, påengångskaraktären hos varje historisk situation - i Webers fall det särskilda hosvår moderna västerländska civilisation - och som söker förstå skeenden genomatt sätta dem i förbindelse med kulturvärden. Aron framhöll en enda avgörandeskillnad mellan Rickert och Weber: den förre ansåg att varje historiskt skedeskulle förstås utifrån dess egna kulturella värden medan den senare villeförbinda historiska fakta med vår egen tids värden: "Weber talar mest omförhållandet till våra värden. Det förflutna förbinds med nuet, eller snarare: detär vi som ställer frågor till det förflutna, frågor utan vilka ingenhistorievetenskap skulle finnas. "234Med sin lansering av Weber 1935 blåste Aron med andra ord till strid motdurkheimianernas monopol över den legitima universitetssociologin. När han ettpar år senare försvarade sin avhandling hamnade han i konflikt med denortodoxe durkheimlärjungen Paul Fauconnet, som satt i betygsnämnden och gavuttryck för sin motvilja mot Arons weberskt färgade historiefilosofi.235 Dettatorde ha varit det första tillfälle236 då weberianism och durkheimianismoffentligen drabbade samman på fransk botten. Arons attack mot vad hanuppfattade som positivism utlöste docl5: inte alls någon diskussion som kanjämföras med de tyska motsvarigheterna (Rickerts och andra nykantianersplädering för kulturvetenskapernas egenart, frankfurtianernas insatser undersärsk. p. 116. .229 Att durkheimianerna negligerade Max Weber och omvänt är ett förhållande som retatmånga sociologers och sociologihistorikers nyfikenhet.230 M. Pollak, 1986, pp. 8, 39 not 11.231 R. Aron, 1981 [1935], p. 139.232 R. Aron, 1981 [1935], pp. 83, 128, 134.233 I Arons introduktion av Weber var motviljan mot en samhällsvetenskap som sökerlagbundenheter ett genomgående tema - givetvis i polemik med traditionen från Comte tilldurkheimianerna (se R. Aron, 1981 [1935], pp. 82, 83, 85, 86, 91, 94, 98, 100, 121, 130).234 R. Aron, 1981 [1935], p. 84.235 Jfr Arons minnesbild av denna disputation, R. Aron, 1938, pp. 105ff.236 Enl. M. Hirschhorn, 1988, pp. 57f.