Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

36 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIomedelbart efter andra världskriget (över 25 procent av rösterna) präglade intebara det politiska utan även det intellektuella livet i Frankrike. Emmanuel LeRoy Ladurie (Foucaults skolkamrat från Henri-IV) blev tämligen omgående efterdet att han antagits till ENS 1949 sekreterare för skolans kommunistiska cell,och utövade enligt samstämmiga vittnesbörd er en inkvisitorisk makt överskolkamraterna. Allra viktigast blev dock Althussers inflytande. Denne hadeantagits som elev redan 1939 men inkallades och tillbringade kriget i tysktfångläger, och när han återvände till skolan och klarat av sin agregation 1948blev han utnämnd till cai"man (det vill säga anförtrodd uppgiften att tränaeleverna inför agregation-examen), en funktion som han skulle hålla fast vidtrots erbjudanden om universitetslärartjänstef36 • Samma år blev han medlem avkommunistpartiet (som ung hade han varit glödande katolib7) och förblev undermånga år en nyckelfigur inom PCF-miljön vid ENS38.Somliga normaliens höll en viss distans till partiet. Bourdieu, som aldrig varpartimedlem, bildade tillsammans med Derrida ett slags tredjeståndpunktförening(det vill säga ett utrymme för dem som varken ville vara kommunistereller gaullister). Foucault umgicks redan under sitt första år vid skolan medtankar på att ansluta sig till partiet, men hans säregna anti-kollektivistiskahållning - han kunde tänka sig att gå med i partiet men vägrade bli medlem avstudentfackföreningen - förhindrade detta fram till år 1950. Under första hälftenav femtiotalet, då Foucault undervisade i psykologi vid ENS, samlade han kringsig ett liten krets av kommunistiska lärjungar med en mjukare framtoning än denofficiella PCF-linjen (i denna så kallade "folklore-grupp" ingick bland andraPaul Veyne och Jean-Claude Passeron). Foucault lämnade partiet 1953, och närhan lämnade Frankrike för att flytta till Uppsala 1955 hade han övergivitmarxismen (vilket inte hindrade att han förblev nära vän till Althusser).39Det bör poängteras, att det var kommunismen och de politiskakommunisternas antal och inflytande. För perioden i slutet av fyrtiotalet finner Sirinelli (op.cit., p. 574) att antalet partianslutna kommunister uppgick till ett trettiotal, det vill sägaungefår 15 procent av de totalt ca 200 eleverna. Därmed korrigerar Sirinelli en siffra somofta anförts, 25 procent, men han tillade att denna lilla krets av kommunister varutomordentligt inflytelserik. Dels var kommunisterna alltifrån krigsslutet fram till början avfemtiotalet den mest manstarka och homogena politiska grupperingen vid skolan (pp. 574,583), dels var sympatisörerna talrika (pp. 576ft). Vid den tidpunkt när Bourdieu började vidskolan, 1950, var kommunisterna som mest sekteristiska; med Edgar Morins formuleringtalar Sirinelli om "den andra stalinistiska nedisningen" (pp. 582t).36 Jfr D. Eribon, 1989, pp. 50, 154.37 Jfr minnesbilderna och brevcitaten i den memoarbok som Althussers filosofilärare i Lyonåren 1937-39, Jean Guitton, utgivit (1988, om Althusser se pp. 150-160).38 Dock tycks det ha dröjt några år innan Althusser framträdde som den obestridde ledaren,jfr J.-F. Sirinelli (op. cit., 1986, p. 577) som utfrågat bland andra Foucault.39 Om Foucaults förhållande till PCF och marxismen, se D. Eribon, 1989, pp. 54, 70-78,162f et passim.Kapitel I. Bakgrunden 37ställningstagandena, snarare än marxismen som vetenskapligt program sompräglade studerandemiljön vid Ecole normale superieure fortfarande under de årdå Bourdieu var elev.40 Det dedicerade teoretiska projekt som skulle ta formkring Althusser utvecklades senare (och blev bekant för en bredare publik först1965 i och med publiceringen av Pour Marx och Lire le CapitaT).Det förefaller, sammanfattningsv.is, som om den generation som läst y vidEcole normale superieure under slutet av fyrtio- eller början av femtiotalet, detvill säga Foucaults och Bourdieus generation, hade att inrätta sig inom ett"epistemologiskt rum"41 strukturerat av två axlar, marxismen ochfenomenologin. Låt oss förena marxism och fenomenologi, löd ett vanligtfältrop bland tongivande avantgarde-filosofer under femtiotalet och det tidigasextiotalet42. Den yngre generation vi här talar om kan inte ha varit opåverkade40 En normalien av äldre årgång, Jean-Toussant Desanti, kommunist och filosofiprofessor vidSorbonne, vars föreläsningar vid ENS av allt att döma betydde en hel del för eleverna underden period vi här behandlar, har vittnat om att hans egen väg till marxismen från och medslutet av trettiotalet gått via "den militanta praktiken (och icke den intellektuella anslutningentill de av Marx utvecklade teoretiska tillvägagångssätten) [ ... ]" (Desanti, 1976, p. 13). LeRoy Ladurie, elev vid ENS under första hälften av femtiotalet, berättar att man egentligeninte läste Marx särskilt noga; möjligen kände man något till den unge Marx' skrifter (Le RoyLadurie, 1982, pp. 107t). Så torde fallet ha varit för de flesta normaliens ända fram till dessatt Marx - och då inte ungdom s skrifterna utan de mogna arbetena - blev påbjuden läsning ioch med att Althussers projekt tog fast form i början av sextiotalet.41 Termen lånar jag från Foucault. Se Les mots et les choses, 1966, pp. 358ff, där Foucaulthävdade att humanvetenskaperna är infogade i ett tredimensionellt "epistemologiskt rum"< espace epistemologique> , vars axlar utgörs av de matematiska och fysikaliskavetenskaperna, de lingvistiska, biologiska och ekonomiska vetenskaperna, samt denfilosofiska reflexionen.42 Jean-Toussant Desanti är redan nämnd; hans bland les normaliens inflytelserika försök attförena marxism och fenomenologi kan studeras iDesanti, 1963, en närläsning av Husserlscartesiska meditationer i syfte att utveckla fenomenologin till en "praxisfilosofi ". Andrauppmärksammade samtida försök att förena marxism och fename~ologi v~ ~ran-Duc-Thaosprojekt (vars betydelse för Bourdieus näre 'vän Derrida under studieåren Vid Ecole normalesuperieure framgår av den sistnämndes första stora Husserlkommentar, författad 1953-54 menpublicerad först 1990), samt, givetvis, Sartres försök som kulminerade med Critique de laraison dialectique, 1960. Åtskilliga av dessa försök laborerade med ett begrepp om "praxis"som gick tillbaka på Marx' ungdomsskrifter och som vid mitten av sextiotalet dömdes ut avalthusserianer och andra (jfr Desanti, 1976, p. 16, so~ i efterhand kallat sitt dåtida begrepppraxis en "deus ex machina"). För övrigt präglades även Foucaults .allra ~idig~~te . .författarskap - de skrifter om psykologins problem som han senare mte Ville kannas Vid GfrD. Eribon, 1989, p. 92) - aven strävan att förena fenomenologi (i synnerhet i form avheideggerianen Ludwig Binswangers s.k. existentiella analys) med marxism (bl.a. Pavlov).Vi skall återvända till ämnet i samband med diskussionen av Bourdieus habitusbegrepp. Detligger nämligen nära till hands att betrakta Bourdieus habitusteori som ett försök att realiseradenna ambition, som spelade så stor roll inom fransk heterodox filosofi under de år då hanutbildade sig och anträdde sin vetenskapliga bana: att förena "fenomenologi" med "marxism",analysen av människors föreställningar med analysen av de objektiva socialaomständigheterna under vilka de lever.