Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

288 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel III. Nyckelbegreppen289och i de Saussures efterföljd pläderat för en allmän semiotik, kalkerad pålingvistikens landvinningar. Jacques Lacan hade tagit intryck av Levi-Straussoch de Saussure och övertygade sina åhörare vid Ecole normale superieure omatt "det omedvetna är strukturerat som ett språk"374. Under första hälften avsextiotalet hyllades lingvistiken som aldrig förr eller senare.I samband med diskussionen av habitusbegreppet hade vi anledning att beröraBourdieus växande skepsis mot den typ av semiotiskt inspireradestrukturalistiska förklaringar som rider för hårt på analogin med språket, somgör världen till ett teckensystem avsett att uttolkas och som reducerar mänskligthandlande till ett slags dechiffreringsverksamhetochförelägger forskarenuppgiften att gräva fram en kod som existerar någonstans bortom människornaspraktiker. I själva verket är det, menade Bourdieu och kritiserade därmed sinaegna ambitioner under tidigt sextiotal, en fåfång förhoppning att tro sig kunnaavtäcka uttömmande och koherenta system av tecken, symboler eller kulturellafenomen. Forskaren kan visserligen komma en bit på väg i försöken attabstrahera fram sådana system, förutsatt att han är medveten om att han följeren metodisk princip och inte begår misstaget att tillskriva systemen ontologiskstatus. Den verkliga koherensen står dock inte att finna i symbolsystemen utan ide förkroppsligade scheman, habitus, som vägleder människors handlande ochföreställningar. Säkerligen betingades Bourdieus skepsis mot strukturalisternasdrömmar om det perfekta koherenta systemet av hans egen bakgrund sometnolog. Ett centralt inslag i sextiotalets strukturalism var att man överfördeLevi-Strauss' metod för studier av avlägsna skriftlösa kulturer till studier av densamtida franska kulturen. Flertalet av dem som entusiasmerades av Levi­Strauss' landvinningar saknade egna erfarenheter av etnologiskt arbete.Bourdieu däremot hade, just under de år då Levi-Strauss' aktier steg som allrabrantast, dels i sitt eget empiriska etnologiska arbete prövat - och övergivit -ambitionen att konstruera koherenta system375 , dels lärt åtskilligt av denframstegen - utan tvekan den enda som kan göra anspråk på att kallas vetenskap och som påen och samma gång lyckats formulera en positiv metod och förstå naturen hos de fakta denanalyserat." (Uvi-Strauss, 1974 [1958], p. 37)374 Citatet hämtat från seminariet den 22 januari 1964, upptecknat i J. Lacan, Le seminaire,livre XI, 1973, p. 23. Kulten kring Lacan var vid denna tid måttlös i den intellektuella miljösom Bourdieu tillhörde, men själv har Bourdieu aldrig hänvisat till Lacan annat än som ettfenomen inom den intellektuella världen (eller för att skärskåda hans argumentationsteknikoch terminologi, se "La domination masculine", 1990, pp. 4 och 14). Möjligen kan detlingvistiskt inspirerade begrepp om "det omedvetna kulturella" ("Champ intellectuel. .. ",1966, pp. 865, 896-902) som Bourdieu vid mitten av sextiotalet laborerade med tyda på atthan då inte var fullständigt opåverkad.375 Jfr t.ex. de ovan refererade passagerna i inledningen till Le sens pratique, 1980, pp. 20ff,där Bourdieu berättade om hur han själv vid mitten av sextiotalet kom att ge upp denstrukturalistiska ambitionen att konstruera uttömmande och koherenta system som gjorde redaetnologiska litteraturen och av sitt umgänge med etnologer. I synnerhet tycksBourdieu ha tagit intryck av den samtida brittiska etnologin.376Den brittiska socialantropologin hade betydelse inte bara för utvecklandet avhabitusbegreppet utan även för fåltteorins framväxt. Om Bourdieu hos Leachoch andra kunde hämta stöd för sitt kravatt samhällsvetenskapen måste görarättvisa åt agenternas egna representationer och inte nöja sig med att konstrueramodeller i vetenskapens koherenta språk, så kunde han hos britterna dessutomfinna starka argument för sitt kravatt koppla samman studier av kulturen medstudier av dess sociala betingelser. Inom den samtida franska strukturalismenfanns en tensens att koncentrera allt intresse mot kulturella eller symboliska tillskillnad från sociala fenomen. Riterna eller mytologierna i arkaiska samhällen,modet eller litteraturen i moderna samhällen - allt syntes ägnat att låta siganalyseras som självtillräckliga teckensystem, som langues, "språk" i deSaussures mening, där varje tecken definieras av sina relationer (de binäraoppositionerna var standardmodellen) till andra tecken, varvid det liv sommänniskor lever i den sociala världen hamnar i skymundan. Bourdieu har alltid,för att hålla fast vid de Saussures terminologi, varit mer intresserad av laparale , vad människor faktiskt säger, och framför allt av le langage , människorssocialt bestämda bruk av språkliga och kroppsliga uttrycksmedel.377Bourdieu var alls inte oemottaglig för det som fanns att lära avstrukturalismen. Med vissa bestämda förbehåll har han, åtminstone inför enför rituella fenomen, giftermålsregler etc.376 I första hand bör Edmund Leach nämnas, vars sedermera klassiska socialantropologiskastudie från 1954 av samhällena i Kachinbergen i norra Burma uppvisar många likheter medBourdieus ambitioner. Leach, som skrev boken i polemik med den dittills rådandestrukturfunktionalismen inom brittisk socialantropologi (jfr Leach, förordet till 1977 årsutgåva, pp. xvi 0, formulerade sin huvudtes 'så här: " [ ... ] medan konceptuella modeller avsamhället med nödvändighet är modeller för system i jämvikt, kan verkliga samhällen aldrigbefinna sig i jämvikt. Skillnaden har samband med sakförhållåndet att representationen äroprecis .när sociala strukturer uttryckes i kulturell form, i jämförelse med den representationsom sociologen, i sin egenskap av forskare, 'skulle önska använda. Jag menar, att dessainkonsistenser i de rituella uttryckens logik alltid är nödvändiga för att varje socialt systemskall fungera. [---l Jag menar, att den sociala strukturen i praktiska situationer (till skillnadfrån sociologens abstrakta modell) består aven uppsättning ideer om maktfördelningen mellanindivider och grupper. Individer kan - och så gör de faktiskt - omfatta motsägande ochinkonsistenta ideer om systemet. Detta kan de göra utan betänkligheter tack vare denkulturella form i vilken deras ideer uttrycks." (Leach, 1977 [1954], p. 4) Leach' tanke liggersåledes mycket nära Bourdieus centrala ide om "det praktiska förnuftet", mest utförligtutvecklad i Le sens pratique. I några sammanhang, t.ex. Esquisse ... , 1972, p. 258 not 83,har Bourdieu vittnat om att han känt sig nära befryndad med Leach' projekt.377 Jfr det nyskrivna partiet, pp. 11-95, av Ce que parler veut dire, 1982, där Bourdieugenomförde en sociologisk kritik av de Saussure-inspirerad språkteori. Bland annatkonstaterade han att langue i de Saussures mening i grunden inte är annat än det slags parolesom talas av den kultiverade klassen och legitimeras av skolan och andra statliga institutioner.