Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

298 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIBourdieus val av begrepp och termer har ofta ett polemiskt syfte. Hanavgränsar sig inte bara från det spontana tänkandet utan även frånforskningsinriktningar - traditionell fransk medvetandefilosofi, socialpsykologi,strukturfunktionalism, interaktionism, ortodox strukturalism och så vidare - sompå ett eller annat sätt är oförenliga med det slags sociologi han själv utvecklat.Den som följt Bourdieus författarskap lägger märke till att han med åren blirmer noga med orden. Han undviker allt mer konsekvent sådana termer ("roll","aktör") som leder tanken till amerikansk eller tysk funktionalism eller den inomsocialpsykologin utbredda teatermetaforiken. Att Bourdieu i sina resonemangom habitus föredrar ord som "förkroppsligande" eller "inkarnering" i stället för"internalisering" har uppenbarligen att göra med att han vill betona detkroppsliga, till skillnad från det isolerat kognitiva. Fältbegreppet används blandannat för att övervinna det slags socialpsykologi som reducerar socialarelationer till en fråga om kommunikation och interaktion; i polemik med deinteraktionister som är benägna att blunda för dominansförhållandena, villBourdieu påminna om att de sociala sammanhang där människor inträder ärstrukturerade redan på förhand. Därför fyller det flitiga bruket av bilder somförefaller lånade från fysiken en polemisk funktion. Inte minst mångaintellektuella känner en instinktiv motvilja mot dessa bilders deterministiskakaraktär. Det tar emot att föreställa sig själv infogad i en värld som liknas vidett magnetfält, med attraherande och repellerande poler och på förhanduppdragna kraftlinjer och rörelseriktningar. Bourdieus bilder kolliderar medmänniskors, och alldeles särskilt de intellektuellas, spontana upplevelse av sigsjälva som fritt väljande subjekt.I många fall tar sig den polemiska ambitionen uttryck i att Bourdieu försettvedertagna termer med en ny innebörd. Han har låtit ord som "strategi", sombrukar signalera en medveten intention, beteckna företrädesvis omedvetna ellerspontana, dvs. habitus styrda handlingssätt. Åt ett helt register av termer somkan förefalla lånade från den ekonomiska vetenskapen, "kapital", "marknad","investering" etc, har han givit innebörder som går stick i stäv med nutidaekonomers språkbruk: kort sagt har han strävat efter att utveckla en bredsociologi om praktikernas och tillgångarnas (materiella såväl som symboliska)ekonomi, ett företag som degraderar den i gängse snäv mening "ekonomiska"ekonomin till ett specialfall.Till sist ett varningsord. Om vi vill utnyttja vissa av Bourdieus begrepp, somfält eller kapital, i undersökningar på svensk botten duger inte en direktimportav hans tillvägagångssätt.Begreppen är väl värda att prövas. Om Guinness porter sägs att den smakarsämre så snart den forslas utanför Irlands gränser. Sådana är inte Bourdieus1jjKapitel III. Nyckelbegreppen 299begrepp (de som hävdar att Bourdieus sociologi är alltför "fransk" för attanvändas i ett land som Sverige glömmer att den utvecklats ur studier av än merannorlunda samhällen, traditionella bondesamhällen). Däremot finns skillnadermellan Frankrike och Sverige som gör att metoderna för att undersökamotsvarande fält eller kapitalarter kan behöva modifieras. Jag skall ge någraexempel av relevans för utbildnings- och kultursociologin, och får här nöja migmed att formulera frågorna. Svaren skulle kräva att vi går in j empiriskamaterial.Ett problem berör Sveriges litenhet. Möjligen är exempelvis begreppetkulturellt fält, så som Bourdieu utvecklat det, mer tillämpligt på franskaförhållanden. I Frankrike är det kulturella och vetenskapliga livet extremtcentraliserat (till bestämda institutioner, tidskrifter etc, och i geografiskthänseende till Paris) och fälten har undergått en långvarig och långtgåendeutveckling. Det drag av självtillräcklighet som knappast undgår någon svensksom vistas i dessa miljöer har sina objektiva betingelser: det kan vara rimligt atttala om ett de franska modeskaparnas fält, ett franskt sociologiskt fält, etc. Föråtskilliga av dessa fält gäller att så gott som alla relevanta positioner återfinnsinom landets - eller till och med huvudstadens - gränser (med relevantapositioner avses här de positioner - representerade av agenter, institutioner,sammanslutningar, tidskrifter etc - som bidrar till att strukturera fältet). Så icke iSverige, där motsvarande områden är ojämförligt mycket mer beroende avimport utifrån. Om vägande positioner är lokaliserade till Milano eller Chicagokan det vara problematiskt att analysera den svenska modevärlden ellersociologin som "fält" i Bourdieus mening, det vill säga som områden med enegen relativ autonomi, egna specifika inträdes regler , investeringskrav , insatser,symboliska vinster etc. Möjligen tillhör Sverige de länder där man (somitalienskan Anna Boschetti föreslagit) borde avgränsa ett system av regionala fältsnarare än ett enda kulturellt fält, men än viktigare äJ; att de svenska kulturellafälten svårligen låter sig konstrueras' utan hänsyn till positioner som ärlokaliserade utomlands. (Något som för övrigt i viss mån gäller till och med förFrankrike. Mot Bourdieus fältstudier skulle man kunna rikta kritiken att hannegligerat de utländska positionernas betydelse ;för de franska fälten. Saken kanockså uttryckas så att han försummat frågan om huruvuda det existerar meromfattande fält som sträcker sig över nationsgränserna.)Nästa fråga: Vad är "kulturellt kapital" i Sverige? Gives det en svenskmotsvarighet till de tillgångar som Bourdieu åsatt detta namn och som i hanshemland i hög grad förmedlas och legitimeras av utbildningssystemet? Existerardet specifika former av svenskt "kulturellt kapital", som bör analyseras ochkanske benämnas på annat sätt? D~n bourdieuska sociologins motsättning mellan