Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

86 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel r. Bakgrunden87var givetvis dessutom kopplad till att de klassiska disciplinernas ställning börjatvackla.219 Före sextiotalet var universitetslärarna i sociologi som regel agreges ifilosofi och demonsterade sällan nämnvärda ambitioner i fråga om egnaempiriska insatser. Gurvitch, fram till mitten av femtiotalet den institutionelltdominerande sociologen, betraktade inflödet av amerikanskaundersökningstekniker som en katastrof.220 Den intellektuellt kanske mest ?dominerande sociologen, Raymond Aron, förespråkade en historiefilosofisktorienterad sociologi och visade föga intresse för empirisk forskning.Merparten av den yngre generationen av sociologer saknade filosofiskt kapitalav den omfattning som deras förgångare förfogat över.221 Många hade erhållitsin skolning genom handböcker och framför allt i det praktiska arbetet, iständigt nya utredningar för staten eller näringslivet. De var piskade att på korttid få fram tabeller och rapporter, för att sedan kastas in i nästa uppdrag. Viduniversitetet expanderade antalet lärare i underordnad ställning, medan få nyaprofessurer tillkom efter 1960, ett förhållande som kunde göra de yngresociologerna mer benägna för investeringar utanför universitetet än försatsningar på en osäker universitetskarriär . I och med 1968 årsuniversitetsreform blev det för övrigt även för universitetsanställda betydligtlättare att ägna sig åt konsultverksamhet, expertuppdrag och snabbautredningsuppdrag.222I den offentliga franska debatten hade dock företrädarna för den empiristisktoch administrativt inriktade sociologin vissa svårigheter att vinna gehör efter1968 års händelser. Deras verksamhet kom att framstå som motpolen till kritiskvetenskap. 223Den 31 december 1975 inträffade en omvälvning av dessa arbetsvillkor i ochmed att ett stort antal sociologer över en natt erhöll tjänster inom CNRS (CentreNational de la Recherche Scientifique, den franskaforskningsrådsorganisationen, vars fasta forskare är förordnade på livsstid ochuppbär sin lön antingen de gör någon nytta eller ej). Men den tid då sociologerförutsattes ha gjort betydande filosofiska investeringar tycks vara förbi.219 Det är nä.s~ ~restan?e.att se n~got symptomatiskt i att den stol i sociologi vid College de~rance som l bOIJan av attIotalet tllldelades Bourdieu dessförinnan var en stol i latinskhtteratur (se Annuaire du College de France, exempelvis vol. 84, 1984, p. 55).220 M. Hirschhorn, 1988, pp. 64, 85f.2~1 Som J. Heilbron (u.å., p. 27) ~oterat, fann~ bland det växande antal sociologiskafål~~e~e som. var verksamma VId Centre d 'Etudes Sociologiques - plantskolan förempmstiska SOCIologer - knappast några nonnaliens eller agreges (år 1960 fanns 42fåltarbetare varav en nonnalien och två agreges).222 M. Pollak, 1976, p. 116.223 M. Pollak, 1986, p. 121.2.4.3 Ecole des hautes etudes en sciences socialesUtanför de filosofiskt dominerade universitetsfakulteterna och utanför detempiristiska utredningsväsendet fanns miljöer där en mer autonomsamhällsvetenskap kunde odlas. Viktigast var sjätte sektionen224 av Ecolepratique des hautes etudes, det vill säga sektionen för ekonomi ochsamhällsvetenskap, grundad 1947 av Lucien Febvre och Ferdinand Braudel.Sjätte sektionen var en institution med högt intellektuellt anseende somattraherade yngre ambitiösa heterodoxa studenter. Den var Annaleshistorikernasfrämsta fäste, och där undervisade även välrenommerade filosofer,som Alexandre Koyre och Eric Weil, liksom antropologen Claude Levi-Strauss.Dessutom blev sjätte sektionen från femtiotalets mitt en av de viktigastesociologiska forskningsmiljöerna; hit knöts Gernet, Gurvitch, Le Bras och andraoch här ledde Georges Friedmann sitt industrisociologiska seminarium. Det varhär som de unga män som skulle bli nästa generations ledande sociologer,Touraine, Bourdieu och Boudon, under sextiotalet skapade sina forskargrupper.Innan sociologin blev ett examensämne i slutet av femtiotalet hade studenterna iämnet varit fåtaliga, men därefter hade undervisningsbehovet mångdubblats.Ambitiösa och heterodoxt sinnade studenter sökte sig gärna till den anseddasjätte sektionen av Ecole pratique, där undervisningen normalt skedde iseminarieform och möjligheter erbjöds att vistas i närheten avforskningsfronten.Vid Ecole pratique odlades forskningsriktningar som gavs föga utrymme inomuniversitetet. Den huvudsakliga verksamheten var forskning ochforskarutbildning, varför lärarna slapp bördan aven tung grundutbildning.Genom sin semimtriekaraktär skilde sig undervisningen från universitetetsföreläsningstradition. De vetenskapliga ledarna (som bar titeln Directeurd'Etudes, den med universitets- och gymnasievärlden förknippade titelnprojesseur används ej) rekryterades enligt mindre formella kriterier i jämförelsemed universitetet; vid Ecole pratique kan man (Bourdieu är ett exempel) erhållaen stol utan att ha doktorerat, vilket är omöjligt vid fakulteterna. Ecole pratiquelevde med andra ord upp till de ambitioner som låg bakom dess grundande på1860-talet: att - då närmast efter tyskt mönster - utgöra ett mer modernt ochforsknings inriktat alternativ eller komplement till det ålderdomligarelärdomsförmedlande universitetet (det ursprungliga förhållandet mellan Ecolepratique och Sorbonne kan närmast liknas vid Stockholms och Göteborgs224 I mitten av sjuttiotalet omvandlades sjätte sektionen av :Ecole pratique till en självständiginstitution, :Ecole des hautes etudes en sciences sociales. Benämningarna används fortfarandeidag huller om buller.