Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

434 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen435Bourdieu, vars författarskap bärs upp aven, om man så vill, utpräglatrationalistisk övertygelse att det faktiskt existerar bättre och sämre sociologiskttänkande och att det existerar klara kriterier för att skilja den ena sorten från denandra. Det är enligt Bourdieus mening fullt möjligt att urskilja egentligavetenskapliga värden som inte låter sig reduceras till produkter av det socialaspelet - och strängt taget skulle varje annan ståndpunkt undermineratrovärdigheten hos hans eget vetenskapliga arbete. Men frågan kvarstår: hur kanBourdieus sociologi vara förenlig med en måttstock för egentliga vetenskapligavärden, till skillnad från blott sociala värden?Jag skall antyda ett par tänkbara svar, inte för att ta Bourdieu och hans tilltrotill de vetenskapliga värdena i försvar, utan för att visa att det vore förhastat~atttolka paradoxen som blott och bart en motsägelse, ett uttryck för bristandeintern koherens i den bourdieuska sociologin.Ett tänkbart svar tar fasta på sociologins speciella självkritiska potential. Denär en unik vetenskap såtillvida att dess egna verktyg kan användas för attkritisera användningen av samma verktyg. Så är exempelvis symboliskt kapital,habitus, fålt och andra bland den bourdieuska sociologins begrepp ägnade förundersökningar av villkoren för sociologens egen och hans kollegersforskningspraktik och föreställningar. Sociologens privilegium består således iatt han, utan att lämna sin egen domän, kan bygga in element av självreflexioneller självkritik i sin forskningspraktik, som ett slags immunförsvar motutomvetenskapliga inkräktare. Sociologen kan ständigt fråga sig: vilka striderinom och utanför de vetenskapliga fålten har lett fram till dagensstyrkeförhållanden, hur har den vetenskapliga ståndpunkt som jag själv omfattarvuxit fram, hur har mina egna dispositioner, symboliska investeringar ochinsatser bidragit till att jag "valt" (eller tilldelats) just den ståndpunkten? Genomatt beakta de sociala villkoren för sin egen verksamhet har sociologen en chansatt i någon mån gardera sig mot att bli offer för de sociala omständigheterna.Genom att analysera sin egen position inom det vetenskapliga fåltet kan han inågon mån värja sig mot frestelsen att bara säga det som denna position kräveratt han säger. Han kan bjuda ett visst motstånd mot att låta sig inordnas i defållor ("kvantitativa" versus "kvalitativa" skolor eller administrativauppdelningar i samhällsvetenskapliga subdiscipliner) som uppstått som ettresultat av den socialt betingade arbetsdelningen och konkurrenskampen.Bourdieus sociologi inrymmer otvivelaktigt sådana förhoppningar, ett slagskritiskt upplysningsideal enligt vilket alla människor, forskarna inräknade, blirFeyerabends ståndpunkter väl förenliga med "den tillämpade rationalismen" inom denhistoriska epistemologins tradition (som Feyerabend inte alls beaktade i Against Method därhan hänvisade till Duhem och Poincare enbart för att hämta sakupplysningar ur 'vetenskapshistorien) .friare om de vet vari deras ofrihet består. Sociologin har härvidlag en unikpotential, som Bourdieu försökte beskriva med hjälp av kapitalbegreppetsI:Sociologins fålt utgör undantaget från regeln att alla fålt hyllar sina egna värden,sitt eget fåltspecifika kapital. Inom det religiösa fåltet står det religiösa kapitalethögst i kurs, inom det politiska fåltet det politiska kapitalet, inom konstens fåltdet konstnärliga kapitalet, etc. Sociologin, så som Bourdieu önskar sig den, kaninte på samma sätt ta sitt eget fåltspecifika kapital för givet. Sociologens uppgiftär att undersöka alla dessa olika kapitalarter och deras användningar, inklusivede värden som hyllas inom sociologins eget fålt.För att besvara frågan om de genuint vetenskapliga värdenas plats i Bourdieussociologi kan vi således hänvisa till självreflexionens möjligheter, ett ämne somvi skall återvända till i slutet av detta kapitel. Här skall vi i stället pröva enannan möjlighet att besvara frågan, med hjälp av ett "pluralistiskt" och ett"puristiskt" argument.Det pluralistiska argumentetPå sin tid utsattes durkheimianerna för formliga kampanjer där de anklagadesför monopolistiska anspråk å sociologins vägnar. Bourdieus författarskap öppnarsig onekligen för en liknande kritik. Hans sociologi kan sägas vara mindresociologistisk, bland annat därigenom att den - i och med de fenomenologiskainslagen, habitusbegreppet, kapitalbegreppets öppning mot sådant som har medförkroppsligade tillgångar och erkännande att göra - bereder mer utrymme åtexempelvis den subjektiva mening agenterna ger åt sina handlingar. Inte destomindre präglas även Bourdieus författarskap aven utomordentligt stark tilltrotill sociologins räckvidd och potential. Med sina sociologiska verktyg harBourdieu och hans medarbetare givit sig i kast med problem ochforskningsobjekt som brukar vara fqrbehållna filosofer, lingvister,konsthistoriker, jurister, ekonomer och så vidare. Det är inte ägnat att förvånaatt man inom den franska forskarvärläen ofta uppfattat anspråken somövermaga. Den som ägnat ett halvt liv åt en vetenskaplig specialitet är naturligtnog benägen att betrakta sociologernas intrång 'som dilettanternas lekstuga.Det ligger således kanske inte särskilt nära till hands att försöka förenaBourdieus sociologi med en pluralistisk ståndpunkt som ger spelrum åt olikadiscipliner, men det låter sig göras och kan vara meningsfullt.Tag psykoanalysen som exempel. Bourdieu vägrar att införliva någotantagande om "det undermedvetna" med sin sociologi. Han fåster stor vikt vidSI Det följande resonemanget är hämtat från 1986 års föreläsningar i serien "Cours desociologie generale" vid College de France.