Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

248 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIverket inte begripas på annat sätt än som ett svar på den objektiva situationen,ett svar som förutsätter interioriseringen av denna situation genom förmedlingenaven undermedveten erfarenhet av samma situation" .241Habitusbegreppet var således grundligt förberett innan Bourdieus terminologistabiliserats. Begreppets framväxt var dock inte alldeles rätlinjig. Jag har i destudier som vi här räknar som de tidiga, publicerade under åren 1958-1966, lyftfram resonemang som särskilt tydligt pekade fram mot habitusbegreppet242, mendär fanns även gott om konkurrerande förklaringsmodeller. Inte sällan kundeförklaringarna, om Bourdieus utvecklade habitusteori används som måttstocksynas innebära otillåtligt snabba kopplingar mellan människors ekonomiska o~hsociala betingelser å ena sidan och deras attityder eller beteenden å den andra.241 Un art ,,!oyen, 1965, p. 20. I andra uPl?~agan, 1970, där Bourdieu i stället utnyttjadetermen habItus, hade dessa rader strukits. Aven en jämförelse mellan första och andraupplagan av den andra stora redovisningen av de tidiga kultursociologiska studierna L' amourde l'art, ill~str~rar hur habitusbegreppet växte fram. Se exempelvis i första upplag~, 1966,p. 102 ett tämlIgen vagt resonemang, med terminologin hämtad från kommunikationsteorin~m at~ meddelande för att nå fram måste motsvara mottagarnas förväntningar, vilka i sin t~ar betIngade av dessa mottagares sociala och kulturella situation (sammakomm~ni~tionsteoretiskt färgade resonemang fanns i två andra samtidiga texter, "LatransmIssion ...", 1966, p. 418 och i "L'ecole conservatrice", 1966, p. 344). I andra upplaganav L 'amour de l'art, 1969, p. 118, har det nyss nämnda resonemanget bytts ut mot enhänvisning till att receptionen är en funktion av mottagarnas "scheman för perceptiontänkande och värdering", och även själva termen habitus infördes på ett par ställen i ~draupplagan (pp. 78 not 8, 162).242 Låt mig hänvisa till ytterligare några resonemang i Les heritiers som illustrerar hurB0l1:rdieu, äv~n om han inte .använde termerna, var i färd med att utveckla de begrepp omhabItu~ och fålt som skulle tIll~ta hon~m att spränga de durkheimianska ramarna. Vad görege?tlIgen studenterna under sma StudIeår? Jo, de ägnar sig i hög grad åt att modellera sin~~bitu.s: "[.. ) för stu?ent~n är. att göra nå~ot aldrig annat än att göra sig till någon . [ ... ] att studera är inte att skapa, det är attskapa Sig . .Det ar Inte att skapa en kultur, än mindre att skapa en ny kultur, det är i bästa fallatt ska?a Sig som kulturskapare, men i de flesta fall att skapa sig som en kompetent brukareeller. formediare aven kultur som andra skapat, det vill säga att göra sig till lärare ellerspecIalist. Att studera är, allmänt uttryckt, inte att producera, det är att producera sig självsom en som är kapabel att producera." (op. cit., p. 90) Vi kan här observera hur Bourdieunärmad~ sig i~en?m ~abit.us som en generativ, producerande förmåga som låter sig formas,~h då Inte mi~st i utbildmng~~~st~met. En ~etodiskt viktig konsekvens, som föregriperfåltb~greppet, ar att s.t~dentmIlJon Inte l.äter Sig analyseras som ett relativt autonomt system avrelatiOner mell.an pOSItI~ner (va~. Bourd~eu.senare skulle benämna ett socialt fålt). Somligastudenter - enhgt Bourdieus enkätmatenall synnerhet överklassbarnen och alldeles särskiltpojkarna - var benägna att uppfatta studenttillvaron som ett evigt tillstånd men detta var en~lusion .. Objektiv~ sett var studenternas situation övergående och provisorisk. DerasInv~stenngar och Insatser erhöll sin mening främst i relation till de olika yrkesområden ellerSOCiala fålt som väntade efter utbildningen. (Slutsatsen, som ännu inte dras i de tidigas~udierna, är a!t vi för att und~rsö~ d~n ~ög~e utbildningen kan konstruera andra typer avfålt, exempelViS ett fält av utbIldmngsInstItutioner eller ett fålt där positionerna besättes avlärare, forskare, administratörer, utbildningspolitiker. Studenternas värld däremot utgör intenågot socialt fålt.)T,Kapitel III. Nyckelbegreppen 249Att det förmedlande ledet, habitus, i de första utbildnings- ochkultursociologiska studierna ägnades så jämförelsevis liten uppmärksamhet kankanske delvis skyllas på undersökningarnas karaktär av inledande kartläggning.Bourdieu och hans medarbetare stod inför uppgiften att beskriva hur samhälletsstora sociala grupper skiljde sig åt i sitt sätt att använda utbildningssystemet ochkulturen. Ur ett dylikt örnperspektiv framträdde knappast de mer subtilaförmedlingsmekanismerna. Vi kan i synnerhet lägga märke till att begrepp sometos eller kulturellt arv användes för att karaktärisera stora grupper, nämligensamhällsklasserna. Det var ett grovmaskigt nät Bourdieu kastade över detfranska samhället. Ett känsligare bruk av habitusbegreppet förutsatte mernärgångna studier av avgränsade grupper av människor och av specifika socialafålt. Grundliga studier av den arten är i stort sett av senare datum (arbetet omungkarlarna i Bearn och analyserna av hederns spel i det traditionella algeriskasalnhället kan betraktas som tidiga prototyper). Däremot kom de tidigautbildnings- och kultursociologiska undersökningarna att utgöra en fond averfarenheter och datamateriai som Bourdieu senare ständigt skulle återvända till,utvidga och ge nya tolkningar.2.2.5 Inte en enda källaHabitus är ett ord som använts i många sammanhang. Inom botaniken,exempelvis hos Linne, har man avsett växternas yttre kännetecken ellerutseende. Inom medicinen kan habitus användas om kroppens yttre framtoning,varur dess hälsotillstånd kan utläsas. Den kyrkliga termen habitus clericalisbetecknar prästmannens klädedräkt och insignier. Inom filosofins historia täckertermen ett centralt tema hos Thomas av Aquino och hans efterföljare, och dettaskolastiska bruk av termen habitus (en latinisering av qet aristoteliska hexis) haronekligen en del gemensamt med Bou'rdieus bruk av termen.243 I båda fallenanvänds begreppet för att förstå något som människor gör "av vana": enligtskolastikerna är de goda gärningar som görs "av vana" mer förtjänstfulla ijämförelse med det avsiktliga, kalkylerande hand}andet; enligt Bourdieu ärförklaringar som hänvisar till habitus mer fundamentala än de som hänvisar tillmedvetna avsikter.Termen är inte heller alldeles okänd inom klassisk sociologi, vi finner den häroch var hos Durkheim244, Mauss245, Elias246 och på fler håll. Bourdieu själv lyfte243 Eftersom Staf Callewaert i ett manuskript under arbete (1989) reder ut hur Bourdieushabitusbegrepp förhåller sig till det thomistiska habitus, finns det här inte anledning att gånärmare in på den saken.244 I L' evolution pedagogique en France, närmare bestämt i avsnittet om den tidiga kristna