Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

296 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIhar förblivit fundamentalt i Bourdieus sociologi. Tag exempelvis det enligt minmening mest grundläggande begreppet, det symboliska kapitalet. Det symboliskakapitalet är noga taget en relation mellan å ena sidan en individ, grupp eller'institution som besitter vissa egenskaper eller tillgångar, å andra sidanperceptionen hos de människor som uppfattar samma egenskaper ellertillgångar. Att ett konstnärligt verk representerar symboliskt kapital beror av attdet finns grupper som tillerkänner det konstnärligt värde. En konstnär är densom lyckas intala andra att han är konstnär. Bourdieu vägrar att tala om densociala världen utan att samtidigt tala om människors (inklusive sociologernas)perception av och föreställningar om samma värld. Det är i denna allmännamening hans sociologi genomsyras aven fenomenologisk ambition.Vidare sökte sig Bourdieu till arvet från durkheimianerna, och detta under enperiod när durkheimianismen stod synnerligen lågt i kurs. Inspirationen fråndurkheimianerna var påtaglig redan i de allra tidigaste studierna, och han skullei många avseenden hålla fast vid deras landvinningar. Bland annat har hanständigt insisterat på att representationernas värld måste förankras i den socialavärlden. Han har med andra ord pläderat för att de diskurser, värden,kategoriseringar eller perceptionsformer som cirkulerar inom exempelviskonstens eller vetenskapens värld måste förbindas med den sociala värld sombefolkas av människor av kött och blod. Dock skulle han i flera avseendenkorrigera durkheimianernas metoder. Med hjälp av fältbegreppet kunde hanavgränsa de särskilda världar som befolkas av exempelvis konstnärer ellervetenskapsmän, medan durkheimianernas analyser av representationernassociala genes prioriterade det som är gemensamt för stora befolkningsgrupper.Vidare kunde han med hjälp av begrepp som habitus, intresse och strategieröppna vägen till studiet av människors förmåga till självständigt handlande.Durkheimianerna var jämförelsevis mer benägna att uppfatta människorna somstyrda av diverse "utvärtes" makter: det kollektiva medvetandet, system avnormer, trosföreställningar och representationer. Bourdieus merfenomenologiska ambition innebar att han vred analysen i riktning mot de socialtkonstituerade "invärtes" system av dispositioner (habitus) som styr människorserfarenhet och handlande. Ett grundmönster för hans analyser är ungefär:. människors habitus sätter ett slags ram för deras handlande, avgränsar ettspektrum av tillgängliga handlingsstrategier , men hur de - inom denna ram -faktiskt kommer att handla vid en given tidpunkt avgörs alltid i mötet mellanderas habitus och de aktuella konkreta omständigheterna.Traditionen från Weber hade sin betydelse när Bourdieu koncipieradefåltbegreppet, men framför allt har han intresserat sig för Webers fråga om detKapitel III. Nyckelbegreppen 297legitima herraväldet, det vill säga frågan om varför människor lyder utan attvara utsatta för fysiskt eller materiellt tvång. Hur rättfärdigas herraväldet (ellermed Bourdieus terminologi: dominansen)? Varför framträder vissa socialaklasser eller grupper, vissa institutioner, vissa praktiker, vissa värden somöverlägsna, och hur kommer det sig att människor erkänner dennaöverlägsenhet?Bourdieu utformade sitt projekt under strukturalismens glansdagar. Isynnerhet vissa skrifter från mitten av sextiotalet uppvisade tydligastrukturalistiska drag. Däremot var de allra tidigaste texterna snarare prägladeav den durkheimianska traditionen, och från och med senare hälften avsextiotalet har Bourdieu i många avseenden fjärmat sig från den ortodoxastrukturalismen. Härvidlag var begreppen habitus och fält viktiga. Bourdieuville varken, som Levi-Strauss eller den tidige Barthes, begränsa analysen tillrepresentationernas värld, eller, som althusserianerna, stanna vid blottapåvisandet av homologier mellan "ideologi" och materiell produktion. Han villeslå en brygga mellan den symboliska ordningen och de sociala sammanhangen.Mot strukturalisterna spelade Bourdieu med andra ord ut arvet fråndurkheimianerna: han aktualiserade de sistnämndas analyser avrepresentationernas och klassifIkationsformernas sociala genes, och påtaladedessutom att framträdande inslag i den samtida strukturalismen (relationismen,konstruktionismen) återfinns redan hos durkheimianerna. Fältteorin var ettförsök att demonstrera att man kan analysera den symboliska ordningens socialabetingelser utan att för den skull bortse från den relativa autonomin hos detsymboliska.Den empiriska karaktären hos Bourdieus projekt innebär att traditionerna intevarit ett skafferi ur vilket Bourdieu lånat begrepp och metoder som han sedan"tillämpat". Det vdre vilseledande att starta i en idehistorisk analys av den sortsom blott lägger Bourdieus texter vi~ sidan av, låt säga, Marx' eller Husserlseller Webers. I den mån Marx haft betydelse för Bourdieus kapitalbegrepp ellerHusserl för habitusbegreppet eller Max Weber för fältbegreppet, är det fråga omett inflytande som bara kan förstås med utgångspunkt i Bourdieus egenforskningspraktik, hans placering inom de samtida vetenskapliga fälten ochställningstaganden till konkurrerande samtida skolor .Så har exempelvis Bourdieus habitusteori varit förenad med ambitionen attöverskrida en lång rad av samhällsvetenskapens välkända motsättningar:subjektivism kontra objektivism, aktörteori kontra strukturteori, mikro kontramakro, fenomenologiska undersökningar kontra undersökningar av socialasystem, intentionalitet kontra sociala bestämningar, Weber kontra Durkheim,Husserl kontra Marx, etc.