Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

574 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 575"befrielseredskap" .476 Bourdieus sociologi har alltid varit präglad av ett slagsfolkupplysningsideal. Han har föreställt sig att människor med tillgång tillsociologins verktyg förbättrar sina chanser att förstå och förändra sin egensituation. Hans nya ståndpunkt innebär att han fortfarande kräver allt detta avsociologerna, men nu manar han dessutom till direkta politiskaställningstaganden. Det intellektuella uppdraget förpliktar till deltagande i detpolitiska livet, och för det ändamålet måste nya former uppfinnas. Bourdieusideal är inte partigängaren eller samhällsingenjören utan trädgårdsmästaren, som"håller ögonen på, uppmuntrar, bistår, samordnar och generaliserar"477 dagensdemokratiska politiska strömningar.Bourdieu tilldelar med andra ord sociologerna två skilda slag av uppgifter. Deskall för det första vara specialiserade intellektuella. Det vetenskapliga arbetetger dem en plats inom det sociologiska fältet, där de bör utnyttja all denkompetens de har tillgång till i egenskap av sociologer (Bourdieu har inte visatnågra tecken på att, som i sina tidiga arbeten, bygga in politiskaställningstaganden i sitt egentliga sociologiska arbete). Denna placering inom ettvetenskapligt fält och det kunnande de där förvärvat utgör den plattform frånvilken sociologerna, för det andra, kan och bör intervenera i tidens storapolitiska frågor.476 "Jag tror att den intellektuelle har privilegiet att vara placerad i betingelser som tillåterhonom att arbeta för att vinna kunskap om sina generiska och specifika bestämningar, och attdärigenom (åtminstone delvis) befria sig ur dessa och erbjuda befrielseredskap åt andra. "("La grande illusion ... ", 1980 , p. XVII)477 "Universite ... ", 1984, p. 90.KONKLUSIONDen teori vi finner i Bourdieus sociologi är inte i första hand en allmän teori omsamhället. Den är snarare en kunskapsteori, och i synnerhet en teori om densociologiska kunskapens betingelser, möjligheter och gränser.Så kan huvudtesen i denna bok formuleras. Hos Bourdieu finner vi ingenöverordnad teori om sociala system, inga fastlagda teorem om de feodala ellerkapitalistiska, industriella eller postindustriella samhällenas natur, omrelationerna mellan sociala klasser, om förhållandet mellan bas ochöverbyggnad, om ideologin eller om normsystemen. Bourdieu och hansmedarbetare har förvisso laborerat med så att säga "lokala" hypoteser om alltdetta och genomfört empiriska undersökningar, men teorin i mer kvalificeradmening handlar framför allt om sociologin som kunskapande verksamhet: vilketär förhållandet mellan sociologen och dennes forskningsobjekt, vilka slag avbegrepp och arbetssätt är fruktbärande i den sociologiska forskningspraktiken,vilka slag av hinder har sociologen att övervinna, hur skall sociologinkonstruera sina egna objekt i kamp med såväl filosofiska doktriner somvardagstänkandets kategorier och förklaringar?Modellen för denna hållning till vetenskapligt arbete återfinns inom denhistoriska epistemologins tradition. Detta är ett tillspetsat påstående. Bourdieusförfattarskap är mångsidigt och omfattande - texterna som förtecknas ibibliografin några sidor längre fram omfattar 10200 sidor - och inbjuder tillolikartade läsningar. Inom det franska soCiologiska fältet har han axlatdurkheimianernas medfarna mantel och givit den något av dess forna lyster åter;bland sociologiska traditioner är det ut~n tvivel den durkheimianska som betyttmest för honom. Men han har hämtat redskap från ett brett register avtraditioner. De franska och engelska etnologiska traditionernas betydelse för deallra tidigaste arbetena är uppenbar. Han var tidigt upptagen av marxismensfrågor, även om han sökte sig till andra traditioner för att finna svaren. Dentyska fenomenologin har aldrig upphört att sysselsätta honom. Han har hämtatviktiga redskap från den weberska traditionen. Han har gjort massivt ochinnovativt bruk av Benzecri-traditionens statistiska tekniker. Han har bidragit tillatt i Frankrike introducera engelsk analytisk språkfilosofi, anglosaxisksociolingvistik, Erving Goffmans mikrosociologi och så vidare.Hur kan ett så vittfamnande projekt bindas samman? Kan resultatet bli annat