Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

38 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIav detta tidens stora projekt, och de skulle, på olika sätt, ägna sina livsverk åtatt spränga marxismens och fenomenologins ramar.Allra viktigast för Bourdieu och en krets av likasinnade som redan understudieåren var disponerade att söka sig bort från både den spiritualistiskauniversitetsfilosofin och existentialismen, och som så småningom även kom attmisstro försöken att förena marxism och fenomenologi, blev den franskahistoriska epistemologins tradition.1.5 Den historiska epistemologins traditionEn av dessa likasinnade var den några år äldre Michel Foucault, som formulerattesen att fransk filosofi präglas aven huvudmotsättning mellan subjektsfilosofioch begreppsfilosofi. Låt oss citera en passage ur Revue de mhaphysique et demorale 1985 (temanumret om Georges Canguilhem). Foucault skriver:"Utan att bortse från de motsättningar som på senare år och alltsedan krigsslutet ställtmarxister mot icke-marxister, freudianer mot icke-freudianer, disciplinspecialister motfilosofer, dem som är verksamma inom universitetet mot dem som är verksammautanför universitetet, teoretiker mot politiker, tycks det mig ändå som kunde manfinna en annan skiljelinje som skär tvärs över alla dessa motsättningar. Det är den somåtskiljer en erfarenhetsfilosofi, meningsfilosofi, subjektsfilosofi från envetandefilosofi, rationalitetsfilosofi, begreppsfilosofi; å ena sidan härstamningen frånSartre och Merleau-Ponty, å andra sidan härstamningen från Cavailles, Bachelard,Koyre och Canguilhem. Denna klyvning går utan tvivel längre tillbaka och dess spårkan återfinnas under hela 1800-talet: Bergson och Poincare, Lachelier och Couturat,Main de Biran och Comte. Men klyvningen konstituerades under 1900-talet såtillvidaatt det var via den som den franska receptionen av fenomenologin ägde rum. "43Foucaults uppdelning av fransk filosofi i "subjektsfilosofi" och"begreppsfilosofi " var givetvis en partsinlaga. Han räknade sig till det senarelägret, som han ville skänka en genealogi, och det är inte troligt att alla hansmotståndare blev förtjusta över att buntas samman under rubriken "philosophiedu sujet".Ändå tror jag att motställningen säger något om den faktiska utvecklingeninom fransk filosofi, åtminstone sådan denna avtecknade sig för Foucault,Bourdieu och andra som intog en likartad position i början av sina vetenskapligabanor. För dem tedde sig såväl den officiella spiritualistiska universitetsfilosofin(både de bergsonska och de nykantianska varianterna) som Sartres existentialismsom oacceptabel "subjektsfilosofi ", det vill säga som arvtagare till en cartesiansk43 M. Foucault, 1985, p. 4. En engelsk version av samma text hade redan under Foucaultslivstid publicerats som förord till översättningen 1978 av Canguilhems Le normal et lepathologie.Kapitel L Bakgrunden 39tradition där den mänskliga subjektiviteten placeras i högsätet. I stället sökte desig till en annan rationalistisk tradition som snarare utgått från cartesianernasvedersakare Leibniz och Spinoza. Jag avser den tradition inomnaturvetenskapernas och matematikens filosofi som i Frankrike brukarbenämnas den "historiska epistemologin", med namn som Bachelard,Canguilhem, Cavailles. Innan vi går vidare bör några bibliografiskaupplysningar infogas.Gaston Bachelards (1884-1962) författarskap ägnades framför allt fysikens, inågon mån kemins, biologins och matematikens filosofi. De grundläggandeteserna formulerades redan i avhandlingen Essai sur la connaissance approchee(1928). Sedan följde bl.a. Le nouvel esprit scientifique (1934), Laformation de['esprit scientifique (1938), La philosophie du non (1940), Le rationalismeapplique (1940), L'activite rationaliste de laphysique contemporaine (1951), Lematerialism e rationnel (1953). Han skrev dessutom en rad inflytelserika verkom poetiska bilder. Några av Bachelards epistemologiska teser kansammanfattas så här: vetenskapsfilosofin måste underordnas·(natur)vetenskapernas egen utveckling; naturvetenskaperna utvecklas i kamp motfel < erreurs > och hinder < obstacles > , främst det vardagliga tänkandetsrealistiska och substantialistiska föreställningar; det vetenskapliga objektet ärinte givet utan konstruerat, som ett system av relationer.Samma tänkande återfinner vi hos Georges Canguilhem (1904-), som räknarsig som Bachelards lärjunge44 och främst arbetat med biologins och medicinenshistoria och filosofi. Efter studietiden vid Ecole normale superieure - sammaårskull, antagna 1924, som Sartre, Aron och Nizan45 - var Canguilhem verksamsom lärare vid fakulteten i Strasbourg, där han 1943 lade fram sin avhandling imedicin, en historisk studie av den medicinska filosofins sätt att handskas med'begreppen normalitet och patologi46. Från och med 1955 var han verksam iParis. Ganguilhems författarskap omfattar ytterligare-några medicin- ochfysiologihistoriska arbeten47, två filosofihistoriska verk, även de till största delen44 Canguilhem efterträdde 1955 Bachelard på stolen i l'H\stoire et philosophie des sciencesvid Sorbonne och övertog även ledningen för l'Institut r)'histoire des sciences (efterCanguilhem har Bachelards dotterSuzanne fungerat som ledare för institutet). Canguilhemvar dock inte Bachelards elev i mer bokstavlig bemärkelse, han hävdar att han aldrig följdedennes föreläsningar (Canguilhem, 1981, p. 9).45 J.-F. Sirinelli, 1988, p. 652.46 Essai sur quelques problemes concemant le normal et le pathologique (2 uppl. 1950, LesBelles Lettres, Paris; 3 utv. uppl. under titeln Le normal et le pathologique, Paris: P.U.F,1966).47 La connaissance de la vie. Paris: Hachette 1952 (2 utv. uppl., Vrin, 1966); Laformationdu concept de rejlexe au XVIf! et XVI/f! siecle. Paris: P.U.F. 1955 (2 uppl., Vrin, 1977),Du developpement il l'evolution au XJX.f siecle (tills m G. Lapassade, J. Piquemal och J.Ulmann). Paris: P. U.F. 1962 (2 uppl. 1985).