Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

482 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIbenefices218, 1966. Darbel hänvisade här till Durkheims påvisande av attsjälvmordsfrekvensen står i omvänd proportion till samhällets (det religiösasamhällets, familjens, nationens) grad av integration. Det är dock, menadeDarbel, otillräckligt att sätta frekvensen av självmord - eller skilsmässor ellerallmän brottslighet eller ungdomsbrottslighet - i relation till samhällets grad avintegration. Eftersom indikatorer som de nämnda är mångtydiga borde de "görastill föremål för en simultan tolkning" .219 Tilläggas kan, att just Durkheims Lesuicide från 1897 brukar anföras som ett tidigt exempel på "multivariatanalys"22o, men det är viktigt att observera att detta slags analys av hur olikavariabler (som självmord) kan återföras till "förklarande" faktorer (grad avanomi/integration) - en princip som Charles Spearman ett par år senare skullelägga till grund för den psykologiska faktoranalysen - är något helt annat än vadBourdieus krets efterlyste.Darbel förespråkade således en simultan tolkning av disparata uppsättningarsociologiska data. Samma strävan genomsyrar Bourdieus arbeten. Syftet är inteatt återföra en uppsättning variabler till en gemensam faktor, och än mindre attpeka ut vissa variabler som "beroende" av "förklarande" variabler. Redan iBourdieus tidiga empiriska studier, och även i de första utkasten till analyser avkulturella fålt (nämligen det litterära fåltet strax före mitten av 1800-talet), varambitionen att finna ett system av relationer hos en mängd variabler ochkvalitativa data vilka betraktas samtidigt.218 För att förstå vilket utspel det var fråga om när Bourdieu, Darbel och några likasinnade1966 publicerade volymen Le partage des benejices bör vi hålla i minnet att detta var en tidnär den statliga planeringsoptimismen firade triumfer bland politiker och administratörer, ochäven bland amerikainspirerade sociologer. Den stora konferensen om det samtida Frankrikestransformationer i oktober 1965 var ett uttryck för dessa ideal. Konferensen samlade både dennya generationen av amerikainspirerade sociologer och ledande administratörer: vid två avsessionerna presiderade Claude Gruson och Pierre Masse, framträdande företrädare för "leplan" Ofr J. Heilbron, 1986, pp. nf).Bourdieu och Darbel hade tidigare samma år, 12-13 juni 1965, i Arras ordnat en egenkonferens om sociala och ekonomiska transformationer i Frankrike sedan andra världskriget -ämnet var således detsamma som för den nyss nämnda officiella konferensen. Bourdieus ochDarbels arrangemang, som måste uppfattas som en utmaning i förhållande till det officiellaplaneringstänkandet och tillväxtoptimismen, resulterade i volymen Le partage des benejices,utgiven under den kollektiva författarpseudonymen "Darras" och ironiskt nog försedd medett, visserligen en smula förbehållsamt, förord av Claude Gruson. Vi finner här ett försök attsammanföra sociologers, statistikers och ekonomers undersökningar. I konklusionen (p. 426)fastslås att en sådan samverkan förutsätter att man undviker att blanda in normativaambitioner i forskningen, och hela boken utgjorde en mer eller mindre explicit kritik av denideologiska karaktären hos den aktuella femte planen (se t.ex. pp. 23-25).219 A. Darbel, 1966, p. 205. Jag tackar Mme Marie-Ange Schiltz, som fäst minuppmärksamhet vid denna tidiga formulering av Bourdieu-kretsens behov av "simultantolkning", ett behov som korrespondensanalysen skulle inlösa tio år senare.220 Se Lex. Steven Lukes' standardmonografi, 1981 [1973], pp. 205f.Kapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 483Också denna ambition knyter an till den historiska epistemologins tradition. Iflera sammanhang har Bourdieu citerat Pierre Duhems beskrivning i La tMoriephysique av den fysikaliska vetenskapens framsteg: "en symbolisk tablå somgenom ständiga retuscher blir alltmer omfattande och enhetlig, en tablå som i sinhelhet ger en bild som alltmer liknar helheten av erfarenhetens fakta, medanvarje avskild detalj förlorar varje betydelse och inte längre representerar någotalls. "221 Detta är en god beskrivning av hur franska sociologer arbetar med denkorrespondensanalytiska teknik som strax skall beskrivas. Man "reruscherar" sinkorrespondensanalytiska graf genom att lägga till data, pröva andrakategoriseringar, avlägsna alla de modaliteter vilka inte tillför strukturen någotav betydelse, låta svårhanterliga individer och variabler bli elementssuppIementaires, avlägsna kluster som förefaller avskilda från det centralaintresseområdet etc, och erhåller på så sätt en allt tydligare karta över systemetav relationer. Bilden blir mindre komplex utan att den ursprungliga strukturenför den skull fördärvas.222Bourdieus ståndpunkt, ofta uttryckt i hans tidiga kultur- ochutbildningssociologiska texter, kan kallas relationistisk. Ett socialt fenomen fårsin mening genom att det är infogat i ett system av relationer. För att kunnaavtäcka dessa system föredrar Bourdieu ofta att undersöka "reella" gruppef223,låt säga innevånarna i en viss by, medlemmarna i en viss fotoklubb ellerstudenterna vid bestämda utbildningsanstalter, för att exemplifiera med degrupper som studerades i fotografiundersökningen.Ä ven i de fall när Bourdieu använt survey-tekniker för att studera merheterogena populationer är han primärt intresserad av system av relationer, inteav isolerade korrelationer. Ett exempel är undersökningarna av museibesökarefrån mitten av sextiotalet. Här var frågeformulären av begränsat omfång,populationerna var·stora och spridda över ett halvdussin europeiska länder, och221 P. Duhem, 1914 [1906], p. 311. Stället Citeras av Bourdieu i Structuralisme ... , 1968, p.10; Le metier ... , 1968, p. 98; Le sens pratique, 1980, p. 19. (Bourdieu har då utelämnat denmellersta satsen, "en tablå [ ... ] fakta". I citatet i Le sens pratique står felaktigt "synoptisk" ist. f. "symbolisk".) .222 I rättvisans namn, för att inte överskatta den historiska epistemologins originalitet ellerdess betydelse för Bourdieu, bör tillfogas att det inte är svårt att finna en snarlik ambitionbland durkheimianerna. Fauconnet och Mauss, som var skeptiska till samtidens gängse brukav statistiska metoder, förespråkade i sin encyklopediartikel "Sociologie" 1901 metodiskatillvägagångssätt vilka tillåter att man etablerar relationer mellan fakta. Sedan mankonstruerat en allmän tablå över fakta, kan man genom metodisk jämförelse av dessa faktaalstra hypoteser (i Mauss, Oeuvres, 3, 1969, pp. 170f). Detta var en pedagogisk utläggningaven central princip i Durkheims metodlära.223 För en motivering till att Bourdieu föredrog "reella grupper", se Un art moyen, 1965, pp.25f.