Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

382 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel IV. Den historiska epistemologin 383signalerar även en kritik av empirismen: rationalitetens regioner är intebestämda av vardagstänkandets regionef346 • De förra karaktäriseras aven vissautonomi, och även av "självpolemik" , det vill säga en förmåga att kritiseragamla och tillägna sig nya erfarenheter. Rationalitetens regioner etableras förstnär vetenskapen lyckas bryta med den omedelbara uppfattningen av fenomenensådana de i förstone framträder; för att fenomenens värld skall bli tillgänglig förvetenskapen måste "eliminationens kraft" ha gjort sitt.347 Vi möter således ävenhär Bachelards uppfattning att förståelse av den moderna vetenskapen förutsätteren nejets filosofi.1987 [1928], .p. 188).346 Le radonalisme applique, 1968 [1949], p. 125.3470p. cit., p. 122.KONKLUSIONSom den hårda kärnan inom den historiska epistemologins tradition räknar vihär tre författare, Gaston Bachelard, Jean Cavailles och Georges Canguilhem.Den förstnämnde ägnade sig framför allt åt fysikens, matematikens och keminsfilosofi, den andre åt matematikens, den tredje åt biologins och medicinens, mende förenande dragen är så framträdande att det är befogat att föra dem sammanunder en och samma rubrik.Den historiska epistemologin var ett försök att skapa en vetenskapsfilosofisom gjorde rättvisa åt den mest avancerade samtida naturvetenskapen ochmatematiken. Om yi tvingas välja en enda formel för att karaktärisera dennafilosofi är nog "den tillämpade rationalismen" den mest träffande överskriften.Uttrycket är av senare datum, det blir av central betydelse först i den sista fasenav Bachelards epistemologiska författarskap, slutet av fyrtiotalet och början avfemtiotalet, men redan i hans tidigaste skrifter möter vi tanken att det modernavetenskapliga tänkandet är ett rörligt tänkande som utvecklas och korrigeras imötet med laboratorieexperiment och annan erfarenhet. "Rationalism" ärhuvudordet och "tillämpad" är attributet: det vetenskapliga tänkandet ärutgångspunkten, men för att bli fruktbärande måste detta tänkande tillämpas ikonfrontationer med sitt objekt. I de avhandlingar Bachelard lade fram 1927 vardetta ett ledmotiv, och skulle så förbli fram till de sista epistemologiska arbetenaett kvartssekel senare. Hans paradexempel på tillämpad rationalism var densamverkan mellan matematiker och experimentalfysiker som utmärkte densamtida fysiken. .Enligt denna historieskrivning var den tillämpade rationalismen en sentidaerövring, jämgammal med vårt sekel. Bland de drag som utmärkte de mestavancerade vetenskaperna fanns två som den historiska epistemologin fäste storvikt vid och som vi för korthets skull kan benämna relationism ochkonstruktionism. Relationism innebär att studiet av system av relationer givesföreträde framför studiet av de till varandra relaterade elementen.Konstruktionism innebär att objekten inte är "givna". De kan med andra ord intehämtas "utifrån", direkt från ackumulerade observationer, från andravetenskaper eller från vardagslivets föreställningar. De måste byggas i detvetenskapliga arbetet. Varje vetenskap konstruerar sina egna specifika objekt.I somligas öron bär möjligen Bachelards uttryck "den tillämpade