Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

78 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIsociologins förhållande till psykologin. A v större betydelse för perioden efterförsta världskriget var Bougles sätt att handskas med förhållandet mellansociologi och filosofi. Han upprätthöll mycket nära band med tidens som regelnykantianskt präglade etablerade universitets filosofi. Sociologin framstod förBougle snarare som ett komplement än som en utmanare till filosofin. Durkheimsjälv hade som bekant vid upprepade tillfållen tagit strid med filosoferna. Såicke Bougle, som i olika, sammanhang hävdade att Durkheim underskattatförnuftets och intentionernas betydelse när människors handlande skallförklaras. Sociologin kunde inte undvara teleologiska förklaringar. Allt enligtBouglel89, som således önskade återinföra subjektsfilosofiska element av ett slagsom Durkheim försökt fördriva ut ur sociologinl9o. Vidare betonade Bouglestarkare än många andra durkheimianer sociologins sociala uppgift i sambandmed medborgarnas moralfostran. Han var exempelvis behjälplig då Paul Lapieinförde sociologin i folkskollärarseminariernas läroplaner, som ett obligatorisk -ämne med en veckotimme under andra årskursen - ett initiativ som utlöste starkareaktioner från durkheimianernas fiender, i synnerhet från konservativa ochkatolska kretsar som motsatte sig en sekulariserad moralundervisningl9l. Frånden motsatta änden av den politiska skalan fördömde Paul Nizan sammareform. 192 Bougle var, sammanfattningsvis, beredd att acceptera sociologins näraförbindelser med psykologin, filosofin, pedagogiken och den statligaadministrationen, och därmed jämförelsevis mindre engagerad i kampen förämnets autonomi."1930 års män", det vill säga tjugotalets studentgeneration, hade således intemött vilka durkheimianer som helst. De hade mött de durkheimianer som varsynliga i offentligheten, som omvandlat sociologin till ett undervisningsämne,som undervisade vid Sorbonne, som sammanställde läroböcker, läroplaner ellerutredningar och beklädde poster inom skol- och universitetsadministrationen.Dessa innehade ett avsevärt mått av utbildningskapital: samtliga de fyra ovannämnda institutionellt dominerande durkheimianerna var agreges i filosofi,Bougle och Parodi var normaliens , samtliga utom Parodi var docteurs es189 Jfr P.W. Vogt, 1979, pp. 125ff; W. Logue, 1979, pp. 146-148.190 Som Johan Heilbron (1985, pp. 217f) noterat, kunde Bougles ambition att närma dendurkheimska sociologin till universitetsfilosofin ta sig uttryck som i eftervärldens ögon liknarförfalskning: i det av Bougle sammanställda, mycket lästa och till många språk översattaurvalet Durkheimtexter, Sociologie et philosophie (1924), saknades de mot filosofin ochfilosoferna mest kritiska texterna, och i de texter som tagits med hade Bougle strukit åtskilligapassager där Durkheim markerar sin distans till de samtida filosoferna.191 Denna'strid om sociologiämnets plats i lärarutbildningen är utredd av Roger Geiger, 1979.192 "Införandet av Sociologin vid lärarseminarierna har konsekrerat den administrativa segernför denna officiella moral." (P. Nizan, Les chiens de garde, 1982 [1932], p. 97)Kapitel r. Bakgrunden 79lettres. 193 De var nära lierade med såväl universitetsfilosofin somutbildningsadministrationen. Med undantag för Fauconnet gjorde de sig intebemärkta för några forskningsinsatser som givit eftervärlden anledning attminnas dem: Bougles sociologiska huvudarbeten (avhandlingen omjämlikhetsideerna och framför allt monografin om det indiska kastsystemetl94)skrevs redan åren kring sekelskiftet, och efter första världskriget skrev han ihuvudsak introduktioner, läromedel, översikter och andra sammanställningar avandras arbetenl95. Parodi och Lapie var framför alltutbildningsadministratörer. 196 Den durkheimska sociologin kom därmed attidentifieras med universitetsetablissemanget, "det nya Sorbonne", varsrepublikanska och antiklerikala patos, nykantianska filosofi,samhällsingenjörsambitioner och statsvänlighet för mellankrigstidensintellektuella avantgarde framstod som en dammig kvarleva från sekelskiftet.Det var de ovan nämnda "universitetsmännen " som efter första världskrigetframträdde som de ledande durkheimianerna och som därmed kom att präglabilden av durkheimianismen. I dag är de (med undantag för Fauconnet) tämligenbortglömda. Bland de övriga du~kheimi~ne~na fa~ns de - låt o~s k~lla dem. .~"forskarna" - som inte alls var lIka synlIga l samtIdens offentlIga lIv men vIlkasarbeten överlevt. Hit kan vi räkna Marcel Mauss och Henri Hubert, MarcelGranet, Maurice Halbwachs och Fran90is Simiand."Universitetsmännen" hade sina främsta positioner vid Sorbonne. Mauss,Hubert, Granet och Simiand undervisade inte alls vid universitetet utan vidEcole pratique des hautes etudes, den institution som tillkommit för att eftertyskt föredöme utgöra ett mer forskningsinriktat alternativ till Sorbonne.Halbwachs var under större delen av sitt liv verksam i provinsen och kom tillSorbonne först 1935."Universitetsminnen" och "forskarna" skilde sig åt i många avseenden.Relationerna till universitetsfilosofin är betecknande: De förra var måna omallianser med universitetsfilosofin och universitetsfilosoferna. "Forskarna"däremot strävade snarare efter att befria samhällsvetenskapen från filosofinsdominans. De var vetenskapsmän och hade investerat i olika slag av.193 Se Ph. Besnard, "La formation". ", 1979, tabellen pp, 29f.194 Essais sur le rtJgime des castes publicerades 1908, men bokens första del hade redan år1900 införts i fjärde volymen av L 'Annee sociologique,195 P.W. Vogt, 1979, p. 125.196 Lapie var dessutom utbildningssociolog, med intresse för sambanden mellan utbildningoch social mobilitet, begåvningsreserven etc, dvs, just de teman som ett halvsekel senareskulle komma att dominera utbildningssociologin , Lapies sätt att bedriva utbildningssociologiväckte dock ingen entusiasm bland de övriga durkheimianerna, enligt Ph. Besnard, 1985, p.255.