Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

394 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIbruka förmildrande uttryck och eftergifter som 'om man så vill', eller 'strängt taget'.Med formuleringen 'strängt taget' upphör genast allt rigoröst arbetesom är just vad Bachelard inte vill avstå från. "7'I sin hållning till det vetenskapliga arbetet - bekännelsen till en sträng("rigorös", föratt använda ett honnörsord som bägge gärna använt) vetenskapoch kravet att det vetenskapliga tänkandet måste vända sin kritiskauppmärksamhet mot sig självt och inte bara mot sina objekt - utgör Bachelardoch Bourdieu motpoler till den "födde" akademikern som tar sig själv och sinverksamhet för givna. Det vetenskapliga tänkandet är en erövring och har sittpris. Tankarna och orden måste ständigt prövas på nytt. Egna och andrasvanföreställningar måste dödas för att något nytt skall uppstå. Med Bachelards. språkbruk: den nya erfarenheten säger nej till den gamla.Vi skall motstå frestelsen att analysera dylika överensstämmelser i termer av"påverkan", vilket vore ett vanskligt företag redan av det enkla skälet attBachelards tänkande hade avsevärd men svårutredd betydelse för detintellektuella Paris under de år då Bourdieus eget vetenskapliga projekt togform. Den i kapitel I antydda genealogiska linjen, från Bachelard överCanguilhem till Foucaults och Bourdieus generation, skall intetolkas som enfaktisk lärjungesuccession. Som nämnts hävdar Canguilhem att han aldrigbevistade Bachelards föreläsningar och Bourdieu att han aldrig bevistadeCanguilhems. En arvsföljd som den nämnda är i en parisisk akademisk kontextinte minst institutionell: att Canguilhem var patron för Foucaultsavhandlings arbete och tilltänkt patron för Bourdieus aldrig realiserade dito sägernågot om de institutionella förhållandena men mindre om vad de sistnämndaegentligen lärt direkt av honoms. En komplett ättetavla för de epistemologiskainslagen i den bourdieuska sociologin skulle förutom Bachelard, Cavailles ochCanguilhem uppta ett helt panteon av matematikfilosofer ochnaturvetenskapsfilosofer , i synnerhet de som fronderade mot huvud fåran - det79· Canguilhem, "Sur une episremologie concordataire", 1957, p. 5.s An ~er f~~hastat vore att ~v.blotta sakförhållandet att Althusser i bokstavlig mening varBourdieu~.larare u?der ~t~dietide~ dra slutsatser om den förres eventuella "påverkan" på den~enru:~. Nar Bou:dieu bOI)ade på ~ole normale superieure innehade Althusser sedan ett parar, narrnare bestamt sedan 1948, gansten som ca/man - eller som den officiella titeln löd"agrege repetiteur" - med uppdrag att drilla eleverna inför agn!gation-exameni filosofi.Dennes obestridda ställning som intellektuell centralgestalt vid skolan förefaller dock vara avsenare datum, efter det att Bourdieu lämnat den i mitten av femtiotalet (se t.ex. H. Harnonoch P. Rotman, 1987, pp. 256-271 för en skildring av hur Althusser under första hälften avs:x~.otalet ~.rn1ad~ lärjungar kring. si~). Från och med sjuttiotalet har Bourdieu på allt sättforso~.avgransa Sig från althussenarusmen. Om, och i så fall på vad sätt, Althusserd.ess~?nnnan de facto påverkade Bourdieu är höljt i dunkel. Bourdieu själv har aldrig yttratSig d.arom, och de ~ppe~.bara ~arallellema mellan deras projekt (jfr ovan, bl.a. kapitel III,avsmtt 3.2.4) kan lika gama forklaras av att båda anslöt till den epistemologiska traditionen.Kapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 395vill säga cartesianska och kantianska strömningar - inom fransk filosofi.Dessutom vore det, som antyddes i förra kapitlet, lätt att på punkt efter punktvisa att liknande ståndpunkter återfinns även i Ernst Cassirers författarskap. (Avvem Bourdieu lärt mest låter jag vara osagt. Själv tycker jag att parallellernamed den historiska epistemologin är än mer påfallande. Att Bourdieu så ofta ochgärna hänvisat till Cassirer har möjligen delvis samband med att han vänt sig tillen publik som var bara alltför van vid rituella hänvisningar till Bachelard.)Inte heller de durkheimianska inslagen kan tolkas som arvegods i gängsemening. Bourdieu övertog inte durkheimianernas tankar som sådana, hankastades in i ett sociologiskt fålt som formats av bland annat femtio års striderom durkheimianismen. Den verkliga id6historien är, till skillnad frånhandböckernas, inget De Stora Tänkarnas staffetlopp.Av flera skäl kommer jag att vara sparsam med genealogiskaförklaringsförsök. För det första vore en gedigen påverkansundersökning engigantisk och kanske ogenomförbar uppgift. Det är i Bourdieus fall inte möjligtatt i hans egna explicita hänvisningar söka sanningen om hans inspirationskällor.Bourdieus hänvisningar till andras arbeten fyller oftast andra funktioner än attredovisa den intellektuella upphovsmannarätten. Att precisera arten av påverkan- det vill säga skilja Bourdieus egen läsning från impulser förmedlade av andra9 ,eller från överensstämmelser som kan ledas tillbaka till en gemensam källalO,eller från teman som blivit allmängods, eller från de synnerligen frekventa fallnär Bourdieus hänvisningar till föregångare snarare tjänar som stöd förargumentationen än som upplysningar om hans egna tankars upprinnelsen -skulle kräva åtskillig filologisk möda och rik tillgång till Bourdieus koncept,korrespondens och annat opublicerat material. Därjämte vore ett intervjuarbeteav svårbemästrad art erforderligt: i dag fungerar ställningstaganden till Bourdieusom insatser i striderna inom den franska intellektuella världen och man harenligt min erfarenhet all anledning att misstro infor~anternas vittnesbörder .Påverkansundersökningar bör nog Överlåtas till framtida sociologihistoriker .För det andra, och principiellt viktigare: påverkansresonemang kan spärravägen för en sociologisk förståelse. Sakförhållandet att Bourdieu läst ett eller9 Ett exempel: Leibniz har uppenbarligen betytt åtskilligt för Bourdieus vetenskapssyn, menden eventuella "påverkan" det varit fråga om ligger så nära den franska Leibniz-receptionenhos Louis Couturat och dennes efterföljare Martial Gueroult, Michel Serres m.fl. att deomedelbara läsefrukterna svärligen låter sig särskiljas från de förmedlade.10 Ett exempel är redan nämnt: vissa överenstämmelser mellan Kurt Lewins fåltbegrepp ochBourdieus fåltbegrepp har möjligen samband med att båda läst Cassirer.n Sålunda har Bourdieu ofta anfört Wittgensteins kritik av Frazer som stöd för sin egen kritikav etnologernas uppfattning att det rituella handlandet innebär att följa regler, men han hadeenligt egen uppgift ("De la regle ... ", 1985, p. 99) ännu ej läst dessa passager hosWittgenstein när han utarbetade sin egen teori om det mytiska och rituella tänkandets logik.