Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

64 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel!. Bakgrunden65likartad tjänst som inslag i medborgarfostran.Vi har här uppehållit oss vid perioden kring sekelskiftet. Att det nyss nämndaproblematiska förhållandet mellan sociologin och pedagogiken bestod ännu efterförsta världskriget framgår av historien om inrättandet av Halbwachs' stol 1919.Sociologin var fortfarande inte etablerad som självständig universitetsdisciplin;vid samma tid indrogs för en tid den enda existerande franska professuren medordet "sociologie" i titeln, nämligen den i "science de l'education et sociologie"vid Sorbonne som Durkheim innehaft. Halbwachs blev 1919 den förste attutnämnas till professor i "Sociologie" kort och gott. Ett motiv bakom inrättandetaven sådan professur vid det nygrundade universitetet i Strasbourg, som efterförsta världskriget åter ~livit franskt, synes ha varit ambitionen att överglänsa detyska universiteten i allmänhet och i synnerhet det som nyss funnits i StraBburg;vid denna tid existerade inte vid något enda tyskt universitet en stol med"Soziologie" i titeln (den celebre Simmel, född samma år som Durkheim ochdöd i StraBburg året innan Halbwachs erhöll sin professur, hade innehaft en stoli filosofi). Ett par månader efter Halbwachs' utnämning ändrades dock titeln till"sociologie et pedagogie" , vilket utlöste protester från innehavarens sida.Universitetsstyrelsen accepterade att ändra rubriken till "sociologie" , enförändring som trädde i kraft 1922. Därmed fick Frankrike definitivt sin förstastol med enbart "sociologie" i titeln. Det var dock blott benämningen somändrades, Halbwachs var alltjämt ålagd att undervisa i pedagogik, närmarebestämt att föreläsa för de kandidater till agregation som saknadeundervisningserfarenhet. Själv hade han önskat att tjänsten skulle klyvas i två,en i sociologi för honom själv och en i pedagogik för någon annan.129I Frankrike har den pedagogiska disciplinen fortsatt att vara nära knuten tillden statliga planeringen och de olika reformprogrammen. Ämnet har i hög graduppfattats som en praktisk disciplin och försvann under trettiotalet i stort settfrån universitetens läroplaner. 13o I stället tillkom så småningom ett särskilt merakademiskt examensämne, "sciences de l'education"l3l, som närmast utgör ett129 John E. Craig har med hjälp av arkiven i Strasbourg utrett turerna i historien omHalbwachs stol, se Craigs två uppsatser från 1979.130 V. Karady (1974, p. 49) anför Som orsak att pedagogikdisciplinen "saknade solidintellektuell infrastruktur" .'131 Om detta ämnes förhistoria, se G. Mialaret, 1985, en partsinlaga från en a~ämnesföreträdama, verksam vid universitetet i Caen. Här nämns ett antal med Durkheimsamtida föregångare som förespråkat en "science de l'ooucation" (dock saknas Durkheimsjälv i uppräkningen, vilket vittnar om de vattentäta skotten mellan skolmän ochuniversitetssociologer i Frankrike). Trots att Gaston Mialaret förespråkar en med svenskam~tt mätt tä~igen .tra~itionell s~olfors~ing, gör h~ samtidigt anspråk på att det är fråga omsCience de l educatlOn 1 Durkhelms merung: "Undervisningsvetenskaperna är förundervisningen vad de fysikaliska, kemiska, biologiska vetenskaperna är för medicinen.Praktikerns kliniska sinne berikas av dessa teoretiska och vetenskapliga kunskaper. Detsammakonglomerat av andra discipliner (psykologi, sociologi, pedagogik, historia -tyngdpunkten i ämnets profil skiftar avsevärt mellan olika universitet).2.2.4 EtnologinFör den franska universitetsetnologin var vägen till legitimitet ännu längre än försociologin. Av naturliga skäl- kolonierna, missionsverksamheten - förekomunder förra seklet ett utbrett intresse för studier av exotiska folk. Det var enbrokig verksamhet som hade föga gemensamt med våra dagars etnologi. Ännukring sekelskiftet var terminologin vacklande: rubriker som anthropologie,ethnologie, ethnographie, sociologie, science sociale, folklore eller geographiehumaine kunde täcka samma område. 132 Insamiingsverksamheterna liksom deblygsamma undervisnings insatserna skedde ännu under nittonhundratalets förstadecennier i huvudsak i anslutning till museer och sällskap utanför de högreutbildningsanstalterna. På universitetet hade etnologin ingen plats.Däremot skapades en intellektuellt vägande miljö vid den femtereligionsvetenskapliga sektionen av Ecole pratique. Här hade Ma~ss redan ibörjan av seklet övertagit undervisningen i "de ociviliserade folkensreligionshistoria" < histoire des religions des peuples sans civilisation> ochhans mycket nära medarbetare Henri Hubert hade anförtrotts den nyinrättadeundervisningen i "Europas primitiva religioner" < religions primitives del'Europe>. Vi kan notera att titlarna inte innehöll ord som "etnologi" eller"antropologi"; att Mauss och Hubert erhöll dessa tjänster vid femte sektionenuppfattades av samtiden snarare som en offentlig sanktionering av Durkheimsreligionssociologi än som ett erkännande av etnologin som egen empiriskdisciplin133 • Unive~sitetskurserna i äm:p.et var få. Vändpunkten när det gälldeetnologins introduktion på universitetet synes ha inträffat i och med skapandet avl'Institut d'etnologie de l'Universite.de Paris, vars tre grundare representeradevar sin inflytelserik miljö: Mauss från Ecole pratique, Levy-Bruhl från'filosofidisciplinen och Sorbonne, samt Paul Rivet från den utom-universitäral'Ecole antrophologique. År 1926 tillerkändes detta institut exaininationsrätt iämnet etnologi, närmare bestämt rätten att utdela ett certijicat d'ethnologie somkunde fungera som ett alternativ för bl.a. den som aspirerade på en licence igäller för undervisningen." (Mialaret, op. cit., p. 161). Mer sociologiskt orienteradun~ervi~n!ng och forskning i ämnet bedrivs bl.a. i Paris, där Viviane Isambert-Jamati (vidUruverslre Rene-Descartes-Sorbonne, ledare för UER de sciences de l'ooucation) varit denmest centralt placerade änmesföreträdaren.132 V. Karady, 1982, p. 23 not 23.133 Enligt V. Karady, "French Ethnology ... " , 1981, p. 170.