Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

346 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIvar hans förvissning, nå kunskap om det reella i betydelsen det objektiva.Vetenskapen har reella objektJ61 , objekt som inte är forskarens fria påfund menheller inte givna i den omedelbara erfarenheten. Överallt i Bachelardsförfattarskap finner vi uttryck för uppfattningen att realitetshalten hos ett objektsom, låt säga, konstruerats med matematiska redskap är överlägsen denomedelbara observationen. Ett fyrdimensionellt rum är inte mindre reellt än etttredimensionellt, mikrofysikens konstruerade rum inte mindre reellt än detnewtonska eller kantianska rum som omger oss till vardags, de mycket storatalen inte mindre reella än de för oss fattbaral62. Vetenskapens ochvetenskapsfilosofins framsteg förutsätter att den art av realism - av Bachelardgärna benämnd "positivistisk" - som förlitar sig på de omedelbaraobservationerna får lämna plats åt en "vetenskaplig realism"163 som konstruerarsina objekt.Vi kan här anknyta till Bachelards bärande ide om den tillämpaderationalismen. Ett fruktbärande vetenskapligt tänkande är det som tillämpas,som realiseras och det är vetenskapens uppgift att studera detta realiserande:"man lär sig ingenting genom att blott och bart registrera det vetenskapligatänkandets resultat. Om man inte följer hur formlerna i olika faser realiseras,kan man knappast värdera deras realitetstyngd. "164 Den omedelbara realismen äroförenlig med den aktiva vetenskap som skapar en ny realitet. "Realismen är enfilosofi som assimilerar allt, eller åtminstone absorberar allt. Den konstituerarsig inte, eftersom den alltid tror sig vara konstituerad redan på förhand, och denförändrar aldrig sin konstitution. "165161 Rörande energi1ärans objekt, se t.ex. L 'activite rationaliste de la physique contemporaine,1951, pp. 139ff.162 I Le materialisme rationnel, 1980 [1953], p. 43, nämnde Bachelard den "aritmetiskainfantilitet" som gör oss benägna att tro "att de första talen äger mer realitet eller låter sigrealiseras mer djupgående i jämförelse med de högre talen". BacheIard var ute efter vårtendens att betrakta ett, två, tre, fyra som i någon mening mer ursprungliga än höga tal - enböjelse som även återfinns inom filosofm ("Med små tal kan man göra stora filosofiskaproblem", loc. cit.) Jfr Le pluralisme coherent de la chimie moderne, 1973 [1932], där ettledmotiv är heltalens introduktion i den moderna kemin.163 Bachelard är således inte antirealist i största allmänhet. Varje vetenskapligt tänkande kanöversättas i både realismens och rationalismens språk (Le nouvel esprit scientijique, 1984[1934], p. 7), och det var denna tvetydighet som fascinerade BacheIard.Ett exempel är hansbeskrivning av de skiftande uppfattningarna om vad atomvikt är: under vissa perioder harforskarna accepterat en realistisk uppfattning av atomvikten, under andra perioder har deförsökt avgränsa sig från "erfarenhetspositivismen" och i stället insisterat på attatolhbegreppet är en hypotes, tills de så småningom närmat sig en "precis realism" eller en"vetenskaplig realism". En .omedelbar realism är en primitiv filosofi, vad vetenskapenbehöver är ett spektrum av filosofier, bland vilka realismen har sin plats (Le materialismerationnel, 1980 [1953], pp. 92t).164 Le materialisme ratio'nnel, 1980 [1953], p. 114.165 La philosophie du non, 1981 [1940], pp. 32f.Kapitel IV. Den historiska epistemologin 347Liksom Bachelard sålunda gjorde bruk av verbet "realisera" för att kritiseraden petrifierade uppfattning om "realiteten", använde han verbet "obj~ktivera"för att komma åt en motsvarande stelnad föreställning om vad objektivitet villsäga. "Objektivitet är icke annat än produkten aven korrekt objektivering",hävdade Bachelard och anförde som exempel energibegreppets utveckling:"Från det ögonblick då energin blir ett veritabelt 'objekt' för den vetenskapligaforskningen, upphör realismen hos en värld av orörliga fasta kroppar att varaden yttersta roten till objektiveringen. "166 Åtskilliga samtida vetenskapsfilosofersträvade efter att fixera den vetenskapliga objektiviteten genom att minimerabetydelsen av subjektets tolkande insatser, det vill säga genom att betrakta denkunskap som objektiv som i en eller annan mening är lik en avkunskapssubjektet oberoende realitet. Bachelard sökte sig i motsatt riktning:objektivitet var för honom en erövring, en frukt av forskningspraktiken.EmpirismenI registret mellan empirism och rationalism placerar sig den historiskaepistemologin närmast den sistnämnda polen. Empirismen lär att vårkunskaps förmåga i allt väsentligt är passiv, att vi vinner kunskap genom attmottaga sinnesintryck och att vi ökar vår kunskap genom att samla på oss alltfler observationer. Detta är, menade Bachelard, en primitiv ståndpunkt,utmärkande för vetenskapens tidigaste utvecklingsstadier, det vill säga dendeskriptiva vetenskapen, vilken avlösts av perioden för rationell organisering averfarenheten.167 Enligt den empiristiska filosofin är iden en "sammanfattning averfarenheten"168, den "konstaterar utan att förklara"169. Den är en filosofi sompassar vardagskuns~apen. Det är där, i,vardagskunskapen, som empirismenfinner "sina rötter, sina belägg, sin utveckling. Den vetenskapliga kunskapendäremot ansluter sig till rationalismen, och vare sig mån vill eller inte ärrationalismen förbunden med vetenska{len"17o. Empiristerna samlar "fakta" påhögl7l, men166 "Lumiere et substance" [1934], Etudes, 1970, p. 68. '167 Le materialisme rationnel, 1980 [1953], p. 91.168 Le rationalisme applique, 1968 [1949], p. 122.169 Le materialisme rationnel,1980 [1953], p. 97.170 Op. cit., p. 224. . ..171 Redan i avhandlingen Essai kritiserade Bachelard denna Sida av empmsmen: John StuartMills regler är sedan länge föråldrade, dagens vetenskap "förväntar ~ig inte att ~n. lag ~kallkunna framgå ur en enkel jämförelse av fakta genom att mer eller mmdre samhonga bilderstaplas på varandra" (Essai, 1987 [1928], p. 254) .. Samma synpunkt åter~~mer stå.?digt i deföljande arbetena. Ett exempel bland många: Läsnmgen av Lamarcks fySikaliSka skrifter gavBachelard anledning att notera det riskabla i företaget att upphöja vanliga observationer tillrangen av vetenskapliga erfarenheter eller experiment; "ett vetenskapligt faktum har föga