Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

452 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIersätta mekaniken med energiläran. Elektronteorin, utvecklad av Lorentz iHolland, Emil Wiechert i Göttingen och Joseph Larmor i Cambridge, vannallmänt erkännande i början av seklet. Kvantteorin - som, om vi räknar Plancksinsatser som utgångspunkt, var jämgammal seklet - bidrog till att göra slut påstriden om huruvuda mekaniken eller elektrodynamiken är fysikens verkligagrund. Den första versionen av Einsteins relativitetsteori 1905 var redan drygtfem år senare tämligen allmänt accepterad bland tyska fysiker.Bachelard, som var en flitig läsare, hade uppenbarligen i Annalen der Physikoch andra publikationer följt de strider som under nittonhundratalets förstadecennier ledde fram till att den klassiska fysiken föll samman (hans lärlingstidvar lång, han var 44 år gammal när han 1927 lade fram sina första vetenskapligaarbeten). Det är lätt att spåra Bachelards ideal om "den tillämpaderationalismen", där teoretisk reflexion samverkar med empirisk erfarenhet,tillbaka till den speciella arbetsdelning som betytt så mycket för den samtidatyska fysiken. 124 Inget vore mer felaktigt än att tro att Bachelard förespråkadenaturvetenskapliga ideal i största allmänhet. Den "nya vetenskapliga andan"uppstod enligt Bachelards historieskrivning först i början av vårt eget sekel.I25Bachelards entusiasm inför den teoretiska fysikens nyaste framsteg hadegivetvis inom tyskt språkområde sin parallell hos de logiska empiristerna. Det äregentligen förbryllande att den så kallade "positivistiska" metodologi, somsedermera växte fram inom samhällsvetenskapen och mer eller mindre explicitåberopade arvet från den logiska empirismen, så ofta bekänt sig tillnaturvetenskapsideal av sjutton- eller artonhundratalssnitt. En samhällsvetaresom läser Bachelard slås ideligen av att beskrivningarna av de närmast124 Renodlade teoretiker, som Max Planck i Berlin eller Wilhelm Wien i Wiirzburg, byggdesina framgångar på ett intimt samarbete med experimentatorer. Omvänt lade tidens mestrenommerade experimenta1fysiker, Röntgen, ned stor möda på att till Miinchen rekrytera enframstående teoretiker som parhäst; valet föll slutligen på Arnold Sommerfeld, och kring demväxte en utomordentligt produktiv forskningsmiljö fram.125 I kapitel IV uppehöll vi oss främst vid Bachelards och i någon mån Canguilhemsförfattarskap, men även exempelvis Alexandre Koyre (som tycks ha betytt en hel del för denunge Bourdieu) gav uttryck för tanken att den tillämpade rationalismen är en sentida erövring,här i en text från början av sextiotalet: "[ ... ] interaktionen mellan teorin och praktiken, attden förra genomtränger den senare och vice versa, att man teoretiskt utarbetar lösningar påpraktiska problem - under och efter kriget har vi sett vart det kan leda - tycks mig vara ettväsentligen modernt fenomen. " Koyre förnekade att människan skulle vara "naturligenbesjälad av ett begär att förstå"; inte ens i de tidiga samhällen där det fanns vetenskap, somantikens Grekland eller det förmodema Europa, var dess roll som historisk faktor annat änminimal. (Koyre, "Perspectives sur l'histoire des sciences", Etudes d'histoire de la penseescientijique [1966], 1973, pp. 396f) Efter den sist referade meningen fOljde i den tidigarepublicerade engelska versionen av samma text tillägget: "Det verkliga förenandet av techneoch episteme är ett modernt och inom vissa områden till och med ett samtida fenomen. "(Koyre, "Commentary ... ", 1963, p. 854)Kapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 453föregående seklens naturvetenskapliga föreställningsvärldar låter sig överförastill den första efterkrigstidens dominerande amerikanska metodologi.Ambitionen att "i matematikens språk överföra de fakta som ges averfarenheten" är enligt Bachelard en typisk artonhundratalsmässig strävanl26 -läsaren kan inte undgå att tänka på det slags forskning som översätter enkätsvartill korrelationer och nöjer sig därmed. Vi har i det föregående givit andraexempel på hur Bachelards diagnoser för perioden före "den nya vetenskapligaandan" leder tankarna till sentida metodologier som inom samhälls- ochbeteendevetenskaperna kringstrålats aven naturvetenskaplig aura. "Inom ossfortsätter sjuttonhundratalet sitt lönnliga liv och kan, skam till sägandes,framträda på nytt"127, för att citera Bachelard.Vi skall nu övergå till skillnaderna mellan natur~ och samhällsvetenskaperna.I likhet med många andra sociologer har Bourdieu konstaterat att sociologinaldrig kan bli den sociala fysik om vilken Comte drömde .. Det är skillnad på attundersöka människor och att undersöka ett fysiskt universum. Sociologin kaninte inskränka sig till studiet av enbart objektiva relationer, ty kunskapsaktenutgör en del av den sociala realiteten, och subjektiviteten tillhör den objektivaverklighet som sociologen har att studera.128 Redan i inledningen till förstaupplagan av Un art moyen noterade Bourdieu att ett klassiskt positivistisktexperimentellt tillvägagångssätt - Bourdieus exempel är Claude Bernardsmetodregler , som föreskriver att forskaren tränger undan alla förutfattademeningar och närmar sig naturens fenomen som vore det fråga om "personervilkas språk han inte känner, ej heller deras seder, och som lever underomständigheter som är honom obekanta" 129 - visserligen i stora drag gäller ävenför sociologen. "Till skillnad från naturvetenskapen kan dock en kompletthumanvetenskap < une anthropologie totale> inte nöja sig med att beskrivaobjektiva relationer, ty erfarenheten av betydelser utgör en del av erfarenhetenssamlade betydelse [ ... ]." Sociologin. behöver begrepp som förmedlar mellan detsubjektiva och det objektiva: "beskrivningen av den objektiverade subjektivitetenleder tillbaka till beskrivningen av interioriseringen av objektiviteten. "130 I andraupplagan 1970 av samma bok skulle Bourdieu införa sin egen term, habitus, fördetta begrepp som länkar samman det subjektiva och det objektiva.126 G. Bachelard, "Noumene et microphysique" [1932], Etudes, 1970, p. 17. Bachelardfortsatte: "Det gäller [inom modem vetenskap] tvärtom att i vardagserfarenhetens språkuttrycka en djup erfarenhet som äger en matematisk mening innan den får fenomenologiskbetydelse. "127 Laformation de ['esprit scientijique, 1980 [1938], p. 7.128 Le sens pratique, 1980, p. 210.129 C. Bernard, 1984 [1865], p. 64.130 Un art moyen, 1965, pp. 19f.