Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

430 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 431framstod för Bachelard som oförenlig med modern vetenskap, och hanshyllningar till "den tillämpade rationalismen" uttryckte en vägran att erkännadenna kunskapsfilosofins traditionella dikotomi.På många plan kan vi återfinna en besläktad hållning i Bourdieus sociologi.Mest omedelbart iögonenfallande är kanske Bourdieus vägran att erkänna dendikotomi "teoretiskt" kontra "empiriskt" som utgör ett slags motsvarighet tillfilosofihistoriens motsättning mellan rationalism och empirism. I vårt land är dettydligt att många Bourdieuläsare attraheras av hans sätt att förena "teoretisk"reflexion med omfattande empirisk forskningspraktik. Det är inte så förvånandemed tanke på att samhällsvetenskapen inom den anglosaxiska inflytandes fårenunder en lång period efter andra väldskriget präglades aven långt driven ~arbetsdelning mellan "teoretiker" och "empiriker". I dag dominerasmetoddiskussionen tvärtom aven strävan att försona "teori" och "empiri",förnuft och erfarenhet. Sextio- och sjuttiotalens positivismstrid förefalleravblåst. Ingen vill räknas till något av de forna fientliga lägren: ingen - frånsettde som övergivit samhällsvetenskapen i traditionell mening och blivit essäister _vill bli betraktad som en teoretiker som ännu inte insett behovet av gedigenempiri, och knappast någon vill bli beskylld för att vara en kvarlevande naivempirist som ännu inte upptäckt att "data är teoriimpregnerade ". Efter den såkallade positivismens bekännelser till ett extremt empiristiskt och realistisktprogram och bland andra Feyerabends och Kuhns kritik av samma program, ärdet i dag fridsbudskapen som hörs. ~är kan säkerligen en del av förklaringensökas till att Bourdieus arbeten i allt 'snabbare takt överförs till engelska ochuppmärksammas i större skala.Parallellen till den historiska epistemologins kritik av filosofiska dikotomiersträcker sig längre än så. Bourdieu har både i explicita programförklaringar ochframför allt i sin forskningspraktik satt sig över ett stort antal motsatspar somannars ofta karaktäriserat samhällsvetenskapens arbetsdelning och metodstrider .Viktigast för utvecklingen av Bourdieus sociologi var förmodligen ambitionenatt övervinna motsättningen mellan subjektivism och objektivism (eller, för attanvända andra stickord: aktör kontra struktur, metodologisk individualismkontra sociologism, frihet kontra determinering, finalistiska kontra mekanistiskaförklaringar, fenomenologisk kontra sociologisk metod, individperspektiv kontrasamhällsperspektiv, föreståelse och tolkning kontra förklaring). Begreppenkapital eller habitus utvecklades som redskap med vilkas hjälp såväl människorslevnadsbetingelser som deras erfarenhet, såväl den objektiva sociala världensom representationernas värld, låter sig infångas. Bourdieus egen första meromfattande utläggning av habitus- och kapitalteorin i början av sjuttiotalet togutgångspunkt i ett försök att upphäva och övervinna motsättningen mellan"fenomenologisk" och "objektivistisk" kunskap77, men samma ambition varsynnerligen framträdande även i tidigare arbeten, om än mindre explicit78 Gaghar ovan prövat tanken att Bourdieus sociologi ursprungligen tog form i ettepistemologiskt rum med fenomenologin och marxismen som två axlar, sekapitel I, avsnitt 1.4, och kapitel III, avsnitt 1.2.2).Bourdieu nöjde sig inte med att påtala ensidigheten hos de subjektivistiska ochobjektivistiska metoderna. Han menade - och det är här som parallellen med denhistoriska epistemologin är så påfallande - att motsatsstälIningen i sig själv ärarbiträr, det vill säga inte motiverad av den vetenskapliga forskningspraktiken.På liknande sätt har han förkastat ett otal andra motsatspar som splittratsamhällsvetenskapen i olika skolor och samhällsvetare i olika läger, disciplineroch subdiscipliner: mikro kontra makro, internalism kontra externalism,analyser av ideologier och symbolsystem kontra analyser av ekonomiska ochsociala system, kulturalism kontra materialisin, kvalitativa kontra kvantitativametoder, etnologi kontra sociologi, formalism kontra instrumentalism, synkronakontra historiska studier, och så vidare.Så långt är, mutatis mutandis , parallellen till den historiska epistemologintydlig. På samhällsvetenskapens område avvisade Bourdieu metodologiskaprinciper som så att säga utifrån påtvingas den vetenskapliga praktiken.Dikotomier såsom de nyss nämnda är exempel på sådana principer som inte ärgrundade i det vetenskapliga arbetets egna krav. Enligt den historiskaepistemologin definieras en vetenskap av att den har ett objekt, ochsamhällsvetenskapens uppsplittring i subdiscipliner och metodskolor är, iBourdieus ögon, i hög grad betingad av annat än arbetet med att konstruera77 Se Esquisse ... , 1972, särsk. avsnittet om "den teoretiska kunskapens tre modus", pp. 162-174. Det första av dessa modus, representerat av "ultra-subjektivisten "Sartre (se not 33, pp.248-250), interaktionister, etnometodologer m.fl., är den "fenomenologiska" kunskapen, somger Iöreträde åt människors omedelbara erfarenhet av världen. och därmed försittermöjligheten att förklara de betingelser som gör denna erfarenhet möjlig. Mot detta modus stården "objektivistiska" kunskapen, representerad av b1.a. strukturalisterna, som är så ensidiga isin fokusering av de samhälleliga eller språkliga betingelserna att de avstår från att göramänniskors faktiska verksamhet och erfarenhet till ett studieobjekt. Med Bourdieus egetspråkbruk: objektivisterna favoriserar metoder som blott tillåter dem att upptäcka opusoperatum, de färdiga resultaten av mänsklig aktivitet, 'och inte modus operandi, det vill sägade principer för produktionen av dessa resultat som Bourdieu själv försökt fånga in medhabitusbegreppet. Den teoretiska kunskapens tredje modus, som enligt upphovsmannensmening upphäver och överskrider motsättningen mellan subjektivism och objektivism, ärBourdieus egen teori om habitus och praktikernas ekonomi. I senare versioner av samma text(se Outline ... , 1977, början av första kapitlet; Le sens pratique, första bokens första ochandra kapitel) behöll Bourdieu detta sätt att presentera sin egen teori som ett slags Aujhebungav motsättningen mellan subjektivism och objektivism.78 Man finner dock explicita formuleringar av tanken även i Bourdieus tidiga texter, se t.ex.Un art moyen, 1965, p. 18: "För själva sin existens f6rutsätter sociologin att man överskriderden fiktiva motsättning som subjektivister och objektivister på arbiträrt sätt driver fram. "