Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

300 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIden kulturella och den ekonomiska polen inom maktfåltet kanske behövermodifieras i det svenska samhället. Det kanske i mindre grad än i Frankrikeexisterar en dominerande, auktoriserad, legitim svensk kultur. Det är ocksåtänkbart att det i mindre grad är fråga om ett kontinuum från den auktoriserade,legitima, dominerande kulturen "nedåt" i de sociala hierarkierna. Bourdieu har imånga sammanhang noterat att man i de folkliga klasserna erkänner dennakulturs överhöghet, samtidigt som man är väl införstådd med att man ärutestängd från densamma. Jag är inte säker på att alla svenskar är fullt likaödmjuka inför de värden som representeras av Uppsala universitet ellerModerna Museet.I Sverige har det existerat vissa typer av vägar för socialt uppåtstigande somsaknar motsvarighet i Frankrike. Folkhögskolorna är ett gott exempel, här harmånga ungdomar erfarit att horisonterna öppnats, utbildningsvägarnas ochyrkesområdenas topografi börjat framträda och ett personligt bildningsprojekttagit form. Över huvud taget har det i vårt land funnits en mer autonomfolkrörelsekultur , som inte kan reduceras till nedsjunken borgerlig kultur ochsom möjligen i dag konverterats till en art av tillgångar som vi förslagsvis kankalla "organisationskapital" . Indikatorer på förvärv av sådant kapital kan varaelevrådsuppdrag under skolåren, medlemskap i politiska ungdomsförbund ellerstudentorganisationer, fackliga uppdrag, poster i styrelser och nämnder ochliknande. Ett svenskt särdrag är" att fackförenings- och folkrörelsernaskarriärgångar betytt så mycket för rekryteringen till maktfåltet. Somförberedelse för inträde på de politiska, administrativa och fackliga maktfåltentycks studentfackligt arbete eller uppdrag inom politiska ungdomsförbund geminst lika stor utdelning som avklarade tentor. Att ackumulera och förmera"organisationskapital " innebär mycket mer än att bara träna sittfläsket. Manmåste öva sin förmåga att orientera sig i organisations-Sverige, tillägna sig enhållning och ett tonläge som omisskännligt utmärker den som gör sig tilltalesman för sina medmänniskor, vänja sig av med novisens benägenhet att bliivrig och vädja om förståelse, för att i stället tillägna sig självklarheten hos densom tar för givet att omgivningen vill eller måste lyssna, och - vilket äroskiljbart förenat med allt detta - skaffa sig "ett namn" som gör att man blir ensom räknas. Sådana talanger är inte medfödda utan resultat av mångårigtinvesteringsarbete.Ytterligare en intressant skillnad mellan Frankrike och Sverige är att,tillspetsat uttryckt, det franska utbildningssystemet synes vara i händerna påöverklassen och det svenska i händerna på medelklasserna. Om den franskaöverklassen använder de förnämsta lärosätena inom det offentligautbildningssystemet för att bevara sin egen ställning, förefaller åtskilliga svenskaKapitel III. Nyckelbegreppen 301eliter att misstro den offentliga utbildningen - åtminstone att döma av den frenesimed vilken man forslar sina barn till fiollektionerna eller idrottsträningen, ellerlitet högre upp i åldrarna ger dem en duvning i lämpliga nordamerikanska ellereuropeiska utbildningsanstalter. Självfallet använder även de svenska eliterna detinhemska utbildningssystemet sådant det nu är, men medan det inommedelklasserna finns fraktioner med en gränslös tilltro till utbildningensvälsignelser (lärare och andra som har skolan att tacka för allt, eller de som gåttden långa vägen och unnar sina barn ett bättre utgångsläge), tycks eliterna läggasig vinn om att begränsa och komplettera skolans inflytande över avkomman.Franska barn med jämförbart socialt ursprung drivs i stället att läsa så attögonen blöder för att säkra sig en fortsatt lyckosam bana genom de offentligaelitskolorna.J a, i Sverige kan en överdriven satsning på studieplanens krav till och medvisa sig vara en black om foten. Det gäller särskilt inför inträdet på fålt - detintellektuella produktionsfåltet är ett tydligt exempel - där rekryteringen skergenom kooptering, utan hänsyn till formella meriter. Detta är en fålla gillrad föruppkomlingarna: humaniorastudenten, som suttit med näsan i kursböckerna förjämnan och aldrig varit i New York eller Paris eller ens på den kulturellamedelklassens krogar i Vasastan eller på Söder, har inte mycket att hämta påden mer prestigefyllda kultursides- och tidskrifts marknaden, där det ärpersonkännedom jämte förmåga att orientera sig i aktuella strider om konstensoch kulturens värden, och framför allt ådagalagd övertygelse att det är värdefulltatt strida om vilken konst och kultur som är värdefull, som räknas.Eftersom vi i Sverige saknar ett strikt hierarkiserat utbildningssystem avfransk typ, är det väsentligt att utbildningssociologin uppmärksammar andrabildningsgångar där eliterna utväljes, formas, legitimeras och knyter livslångaband. Avsaknaden av exempelvis en lätt identifierbar reservoar av koncentreratintellektuellt kapitaljämförbar med den som Ecole normale superieure vid rued'Ulm erbjuder, eller en dominerande plantskola för administratörer ochpolitiker såsom Ecole Nationale d'Administration, tvingar svenska ungdomar attsöka sig utanför utbildningssystemet för att ackumulera de tillgångar som iFrankrike i högre grad är tillgängliga i miljöern\l kring elitskolorna. Förspeciella banor, exempelvis för den yngling som pretenderar på att vinnaerkännande som kulturjournalist, konstnär, poet, rockmusiker kan en åtminstonetemporär bosättning i Stockholm vara av avgörande betydelse (senare kan manflytta till en gård på landet). Viktiga inslag i förberedelsen för inträdet i denekonomiska eliten är feriearbeten, reservofficersutbildning, trainee-platserutomlands.Utlandsvistelser är självfallet av stort vikt. Investeringar i språkkunskaper är i