Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

46 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIutan att egentligen vara förankrad i den: fadern, en affårsman med intressen itextilbranschen, var inflyttad och dog tidig. Som elev vid Ecole normalesuperieure, rue d'Ulm, i mitten av 1880-talet utmärkte sig Duhem genommonarkistiska och höger katolska sympatier som svor mot den radikalarepublikanska anda som besjälade de flesta nonnaliens. Denna hållning kanskeförklarar att han aldrig accepterades av det intellektuella Paris. 71 Den oortodoxaavhandling i matematisk fysik som den mycket unge Duhem försökte lägga fram1884 underkändes. n Han förblev, också geografiskt, en marginaliserad figur,förvisad till provinsen (Bordeaux) och aldrig begåvad med den stol i Paris somhan så hett åtrådde. En jesuitsko1eprodukt som Duhem - med åren allt merhalsstarrigt reaktionär, anti-dreyfusard och motståndare till det sekulariseraderepublikanska utbildningssystemet - måste ha framstått som en omöjlig figur urdet nya republikanska Sorbonne-etablissemangets synvinkel. Det stora intressetför Duhems insatser är av sent datum. Hans efterlämnade papper blev liggandetill slutet av femtiotalet innan någon på allvar intresserade sig för dem73 ; sedandess har intresset tilltagit (inte minst bland amerikanska vetenskapsteoretiker). 74En annan av Koyres inspiratörer, vetenskapshistorikern Paul Tannery,förvägrades 1903 en professur vid College de France. Stolen gavs i stället till enpositivist. Historien upprepade sig femtio år senare, 1951, när Koyre blevutkonkurrerad av Martial Gueroult. Ä ven om den senare i andra avseenden stodnära den historiska epistemologins tradition, var han en militant motståndare tillKoyres sätt att historisera den filosofiska sanningen. I sininstallationsföreläsning vid College de France formulerade Gueroult sinståndpunkt: "vetenskapen som en uppsättning etablerade sanningar befinner sigutanför historien, eftersom sanningen (det matematiska teoremets, denfysikaliska teorins sanning) i sig är icke tidslig och icke historisk". Dessa tvåfall, behandlingen av Tannerys och Koyres kandidaturer, har av historisktorienterade vetenskapsfilosofer ofta anförts som skandalösa exempel på hurvetenskapshistorien trängts ut ur fransk filosofi.7571 Detta förmodande, liksom de biografiska uppgifterna är hämtade från Paul Brouzengsmonografi om Duhem, 1987.n Brouzeng, 1987, pp. 31-33.73 Brouzeng, 1987, p. 8.74 Se t.ex. Stanley L. Jakis Duhem-biografi från 1984 och samma författares utgåva från1987 av Duhems artiklar i Revue des questions scientifiques under 1890-talet. Jaki menar, attDuhem missförståtts i den anglosaxiska världen; La theorie physique utnämndes först avpositivistiska fysikteoretiker till ett mästerverk, varefter en period följde då Duhems verkbetraktades som en fransk omtagning av Machs tänkande (Jaki i Duhem, 1987, p. viii).75 Om fejden 1951 kring Koyres kandidatur till College de France, se Pietro Redondisframställning i Koyre, 1986, pp. XXVI f, 4 och 118f, samt dokumentationen pp. 123-134(Gueroult-citatet återfinns på sidorna XXVI f). Om Tannerys kandidatur 1903, se Lex. pp.XII f.Kapitel I. Bakgrunden 47Från och med 60-talet öppnades portarna till College de France för någratänkare som vi här räknar till "den epistemologiska fraktionen": Vuillemin(1962), Foucault (1970) och Bourdieu (1982). Men vi skall hålla i minnet att denintellektuella glans som kringstrålar College de France inte motsvaras av sammamått av makt inom det akademiska konkurrensfåltet. Om vi med akademiskmakt avser förmåga att påverka den högre utbildningens och forskningenskursinnehåll, forskningsanslag, tjänstetillsättningar etc, så är en tjänst vidCollege de France inte automatiskt förenad med akademisk makt. Fram tillslutet av sitt liv hade till och med en bland de intellektuella så uppburen tänkaresom Foucault tämligen begränsad akademisk makt.Den historiska epistemologins tradition var således länge i viktiga avseendenmarginell i förhållande till de akademiska fålten, och i synnerhet i förhållandetill filosofin, trots det intellektuella anseende som vissa bland dess representanterperiodvis och inom trånga kretsar åtnjutit. Fortfarande under femtiotalet var denhistoriska epistemologin alls ingen framträdande strömning inom franskfilosofi.76 Låt vara att den historiska epistemologin attraherade unga män sommed tiden skulle vinna stort inflytande - såtillvida är Foucaults ovan citeradekaraktäristik rimlig - men vid den tid vi här intresserar oss för utgjorde de ettavantgarde, inte en dominerande skola.Dessa unga filosofer var som regel inte barn av den parisiska storbourgeoisineller de parisiska ämbetsmanna- eller professorsdynastierna. De stammade frånprovinsen och/eller från medelklasserna eller de folkliga klasserna, och kändesig uppenbarligen främmande för de filosofiska strömningar som domineradebland dem som fötts in i den parisiska intellektuella världen.77 Detsamma gällde76 Det är betecknande att den historiska epistemologins tradition blott nämns i förbigående iden även i Norden välbekanta (boken föreligger sedan 1986 i dansk och sedan 1988 i svensköversättning) översikt över fransk filosofi efter 1933 som Vincent Descombes i slutet avsjuttiotalet författade med tanke på en engylskspråkig publik (Le meme et l'autre, 1979).Enligt författaren (muntlig information, mars 1988) är denna lakun inte resultatet av ettförbiseende, utan en följd av syftet att preseptera det filosofiska tänkande som faktiskt vunnitgenomslag hos en bredare allmänhet. (Möjligen kan utelämnandet dessutom ha att göra medDescombes' skepsis gentemot den historiska epistemologin; jfr Descombes, 1989, pp. 156-163, där Canguilhem attackeras med den anglosaxiska språkfilosofins vapen.)77 I Bourdieus författarskap finner vi denna iakttagelse redan i ett tillägg till den engelskaversionen av Bourdieus och Passerons uppsats från 1966 om fransk efterkrigssociologi och-filosofi. I detta tillägg ställs frågan på vad sätt ett antal tänkare, Bachelard, Piaget, Gueroult,Canguilhem och Vuillemin, alla representerande motpoler till subjektsfilosofin, skiljer sigfrån de existentialistiska filosoferna. Universitetsbakgrunden är ju gemensam. "[ ... ] manfinner ingen annan förklaringsgrund än skillnader i social och geografisk bakgrund. De förrahar sitt ursprung i arbetarklass eller lägre medelklass och stammar i regel från provinsen.Finns det inte en förbindelse mellan en till denna sociala situation knuten etos och det slagsintellektuell moral som, åtminstone indirekt, uttrycks i driften att återupprätta vetenskapenoch det vetenskapliga arbetet?" (P. Bourdieu och J.-C. Passeron, "SociologyandPhilosophy ... ", 1967, p. 211 not 54.)