Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

558 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGItexter Ufr kapitel III ovan) tog hans program för undersökningar av sociala fältfast form vid denna tid, och det sociologiska flUtet tillhörde således de förstasom han grep sig an.Att utbildningssociologin har en så framskjuten plats i Bourdieus sociologilåter sig motiveras med utbildningssystemets centrala betydelse för den socialaoch kulturella reproduktionen i ett samhälle som det franska. Ett annat motiv harmed socioanalysen att göra. Ur Bourdieus perspektiv kan studier avutbildningsfenomen lära oss mycket om villkoren för produktionen ochcirkulationen av vetenskaplig kunskap - och av vetenskapsmän .. Med hans egnaord i installationsföreläsningen vid College de France:"Att sociologin om utbildningssystemet och om den intellektuella världen förefallermig vara av största vikt, beror på att en sådan sociologi dessutom bidrager tillkun~ka~en ~m kuns~pssubjektet, gen~m att - mer direkt än alla reflexiva analyser -ge ullgang ull de otänkta tankekategoner som avgränsar det tänkbara ochförutbestämmer tanken. Det räcker med att hänvisa till det universum av förutfattademeningar, den censur och de lakuner som varje framgångsrik utbildning, genom attstaka ut den magiska cirkel av torftig självbelåtenhet i vilken elitskolorna fängslar sinautvalda, förmår sina elever att både acceptera och förbli omedvetna om. "432Sociologins fält utgör ett delfält inom det vetenskapliga fältet, som delvisöverlappar det akademiska fältet. Om det sistnämnda, den värld befolkad avhögskole- och universitetslärare och forskare där Bourdieu själv är verksam,började han samla material under sextiotalet. Den hittills grundligaste analysen,publicerad 1984 som Homo academicus, var inte bara ett led i utforskandet avutbildningssystemet. Den var också ett led i utforskandet av författarens egetvärv som lärare och forskare, utan att för den skull utgöra en självbiografiskbetraktelse i gängse mening. Själv kallade han i en intervju i samband medutgivningen boken en "anti-självbiografi". En självbiografi är, anmärkte han,ofta ett mausoleum, eller en kenotaf (en minnesvård uppförd på annat ställe ändär den döde begravts); "den mest intima sanningen om vilka vi är, det som ärsvårast att tänka, är inskrivet i objektiviteten av de positioner som vi intar, inuet och i det förflutna, samt i dessa positioners hela historia. "433 Det varföljdriktigt att Bourdieu i samband med utnämningen vid College de Francebörjade intressera sig för invigningens sociala och historiska villkor, att hanskreven serie texter om installationen och institutions- eller institueringsriter,och att han valde att ägna installationsföreläsningen i april 1982 åt ensociologisk analys av föreläsningen som socialt fenomen.I sin tur kan det akademiska fältet betraktas som ett delfält inom det bredareintellektuella fältet. Det finns säkerligen psykologiska och sociala förklaringar432 Leran inaugurale ... , 1982, p. 7.433 "Universite ... ", 1984, p. 88.Kapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 559till att Bourdieu ägnat så stor uppmärksamhet åt studier av de intellektuella ochatt så många bland hans medarbetare och lärjungar arbetat därmed434 , men ett såatt säga inomvetenskapligt motiv har, återigen, med "socioanalysen" att göra: ensociologisk reflexion över de intellektuella är samtidigt en reflexion översociologins egna produktionsvillkor .Noga taget använder Bourdieu uttrycket "de intellektuella" i ett flertalbetydelser, vilket illustrerar hans förkärlek för relationella begrepp. Hans läsarefår finna sig i att terminologin flyter med avseende på de empiriska korrelaten.Inom maktens fält (grovt sagt motsvarande vad som brukar kallas den härskandeklassen) är "de intellektuella" helt enkelt alla som främst tillhör det kulturellaproduktionsfältet, inklusive universitets- och högskolelärare och forskare. Deintellektuella, i denna vidsträckta mening, är med andra ord de grupper sombesätter positionerna vid det sociala rummets kulturella pol, längst bort frånekonomins maktfält. Inom det kulturella produktionsfältet ståruniversitetslärarna mot "de intellektuella" i snävare mening, det vill sägakonstnärer, författare och andra. Inom ett enskilt kulturellt produktionsfält,teaterns eller litteraturens, har Bourdieu använt beteckningen "intellektuell" omdem som ägnar sig åt avantgardeteater eller experimentlitteratur eller på annatsätt befinner sig i motsättning till dem som sysslar med salongskomedier ellerden officiellt legitimerade litteraturen. På senare år har Bourdieu, i sambandmed att han på ett helt annat sätt än tidigare pläderat för de intellektuellaspolitiska eller kulturpolitiska mission, använt beteckningen "de intellektuella" iytterligare en betydelse, för att hänvisa till en bestämd typ av verksamhet sommed utgångspunkt i positioner inom maktens fält tillåter politiska interventionerriktade mot makten. I det sistnämnda sammanhanget har han varit noga med attfrån de egentliga intellektuella exkludera alla dem (han har bl.a. ett horn i sidantill journalister) s6m bygger sina positioner och sin auktoritet på allianser medmarknader och makter utanför det intellektuella fältet.Efter dessa noteringar om varför 'sociologin om sociologin, omutbildningssystemet och om de intellektuella är så centrala ingredienser i denbourdieuska sociologin skall jag till sist beröra den nyss nämndaomsvängningen, återvändandet till politiken, som utgör ett anmärkningsvärtinslag i Bourdieus arbete på senare år.434 Louis Pinto (1986, p. 345) har beräknat att var tionde artikel i de första tio årgångarna avActes de la recherche en sciences sociales behandlade de intellektuellas sociologi.